Vi har skaffat fritidsboende i Tärnaby. Detta är, inte minst den här tiden på året, en ständig källa till glädje. I helgen träffade jag på en annan nybliven fritidshusägare – Lars Ahrrenius, Barn- och Elevombudet. För mig som rektor kändes det rätt stort, och jag presenterade mig som ett ”big fan”. På detta kontrade han med att påstå att det är många rektorer som inte alls ser honom på det sättet.
Kan det vara så? Jag tänker att även jag som rektor är en form av elevombud. Till eleverna brukar jag förklara mitt jobb genom att säga ”det är mitt jobb att se till att alla barn har det bra och lär sig det de ska”. Jag tycker att Arrhenius är ett mycket bra elevombud, som inte bara stöttar enskilda fall, utan även ser till att frågan om barns- och elevers rättigheter synliggörs, inte minst i nya och traditionella media.
Kan det ändå vara så? Det har varit en hel del debatt på sistone kring Matilda Rangborgs bok ”Ta din unge och spring”. En bok som beskriver hur elever mobbas i skolan och hur vuxenvärlden sviker dem. Debatten – där även Arrhenius har deltagit - har i hög grad handlat om hur skolhuvudmän och rektorer gör allt som står i deras makt att bevisa att man agerat rätt och riktigt, istället för att stå på barnen och ungdomarnas sida. Det är inte lätt att bli ifrågasatt som lärare eller rektor om man tycker att man gör allt som står i ens makt, och många fall där elever upplever sig kränkta är mer komplexa än vi önskar.
Lyckligtvis är vi inte ensamma i arbetet med att skapa mobbningsfria skolor, det finns många goda krafter som vill samma sak, och om vi då gör Barn- och elevombudet till vår fiende, då är vi riktigt illa ute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar