Dagens lyft

Dagens lyft:

Värt att lyfta: Lyssnade till Bodenskolan Fria Emilias rektor Sonja Lundmark idag. En skola med kanske de mest genomtänkta grundstenar jag sett. Jag har tidigare bloggat om deras lilla-syster-förskola Barncompaniet. Fria Emilias statement är "mer än bara en skola". En skola värd att inspireras av.

Lärarlyftet: SKL (Sveriges kommuner och landsting) slår hårt och stadigt fast att det är den enskilda läraren som bär ansvaret för att utbilda sig till behörighet, för att få lärarlegitimation och kunna undervisa i rätt ämne(n), inte arbetsgivarens. (Blir f.ö. lätt provocerad av att det ännu förekommer att man ser behörighetskraven som ett problem. Visst är det en utmaning, men ingenting kan vara självklarare än att en utbildningsorganisation har personal med rätt utbildning för sitt arbete).

(K)lyftor: Det sägs att klyftorna växer och likvärdigheten mellan skolorna minskar. Olikvärdighet när det gäller IT, bedömning, måluppfyllelse... Det är förmodligen som Christian Lundahl, skolforskare säger, att den viktigaste åtgärden för att minska klyftorna är att säkra en likvärdig undervisning.

Ett andra lyft: Det finns SÅ många duktiga människor i våra skolor. Under min eftermiddag på Ormbergsskolan hann jag möta några av dem. Samtal med en specialpedagog om arbete som lett till elevers framsteg, kloka & insiktsfulla föräldrar, lärare i samtal om vad inkludering är, en snickare som inser sin del i elevernas måluppfyllelse, en fröken som kl 17:20 tar tid att beskriva hur hennes arbete med mål och bedömning hänger ihop.

Det är sånt som lyfter mig.

Tjejer typ tov

Begreppet Feel-good-movie fick plötsligt en ny innebörd.

Orsaken var Ingela Lekfalks nya dokumentär "Tjejer typ tolv".

Tillsammans med andra kreatörer och ett gäng Luleå-tjejer satte hon upp en show med samma titel. En show med hög igenkänningsfaktor för alla som nångång varit tjejer typ tolv, och en stark och härlig bild av just denna grupp. Filmen speglar tjejernas vardag i samband med att de åker på turné i norrbotten med showen. Underbara samtal, kloka funderingar och härliga ögonblickbilder av att vara barn och vuxen i samma kropp. Som:

- Var dig själv! - Vem är det då?

Jag tänker att filmen är ett måste för alla tjejer och killar som är typ tolv, men också alla typ vuxna som finns runtomkring dem. En av mina manliga arbetskamrater sa efter filmen "Inte visste jag att det var så jobbigt att vara tjej". Jobbigt? Så är det kanske. Men det var inte det jag bar med mig. Snarare - vilka tjejer! De får mig att känna ett starkt hopp om framtiden.

Skolan är framtidens framgångsbiljett.

Katederundervisning, skoluniform, lärarlegitimation, ny skolförordning, 9 A. Även om vi ibland kan lyfta på ögonbrynen över debattsidornas innehåll visar de oss en sak. Skolan är viktig! Skolan är inte bara barnens framtidsbiljett. Skolan är framtidens framgångsbiljett.

Reflekterar därför över om jag har tagit vara på mina möjligheter som rektor och gjort rätt saker just denna dag. En dag som fyllts av samtal om bland annat barnkonventionen, entreprenöriellt lärande, enskilda elever och kommunikation.

Jag har även lagt fram personalplaneringen för läsåret 2011/12. Även om många trådar hänger i luften så är huvuddragen gjorda. Att göra en personalplanering är ett spännande pussel. Går förstås lättare när man har många duktiga pedagoger. Det har vi. Den viktigaste utgångspunkten är barnkonventionen - artikel 3:1 Vid alla åtgärder som rör barn ska barnets bästa komma i främsta rummet. Det gäller alla beslut i skolan. Det borde gälla alla beslut i samhället.

Om jag verkligen gjorde absolut rätt saker denna dag är osäkert, men de var viktiga.

Ju mer hopp desto bättre!

"Hopp och framgång hör ihop.

Missmod och misslyckande likaså

Ju mer hopp desto bättre"

Henrik Gustafsson, skolforskare Karlstads universitet

Ledarskap och/eller katederundervisning?

Inför offentliggörandet av den nya skolförordningen får Jan Björklund tillgång till dagens DN Debatt. Rubriken "Dags för läraren att åter ta plats i skolans kateder" får mej att sätta morgonkaffet i halsen och jag blir tvungen att läsa hela artikeln två gånger innan den landar. Som så ofta får man söka bakom retoriken för att se och förstå.

Utbildningsministern hänvisar bl.a. till forskning där över 2/3 av tiden i svenskt klassrum ägnas åt eget arbete. Han hänvisar till IFAUs forskningsgemomgång över svensk utbildningspolitik (kopplat till arbetsmarknadseffekter) där man bedömer att de ändrade arbetsformerna i skolan är den viktigaste förklaringen till att eleverna presterar sämre. Jag har själv inte satt mig in i IFAUs genomgång i tillräcklig grad, men uppfattar det som att ändrade arbetsformer, enligt studien, kan vara en av flera orsaker till försämrade resultat. Björklunds slutsats är bland annat att "katetederundervisning åter måste bli vanligare i svenska klassrum".

Ordet katederundervisning är känsligt. Vad menar vi med ordet? Menar vi samma sak?

Längre in i artikeln skriver han " Valet av metod för undervisningen är ett beslut som bör fattas av respektive lärare... Lärarledd undervisning handlar inte bara om att läraren ska gå igenom stoffet, förklara, instruera och repetera utan också att läraren har en aktiv dialog med eleverna i helklass där man vänder och vrider på frågeställningar och problem" Gott så! Helt rätt! Här tror jag alla skolforskare är överens. Ledarskapet i klassrummet är grunden. Ledarskap handlar inte om att stå bakom en kateder och föreläsa. Det handlar om saker som kompetens, respekt, självkänsla, mod och engagemang. På Ormbergsskolan finns lärare som föreläser så att "man liksom sugs in" (som en elev uttryckte det). Det finns lärare som "kan förklara så att man verkligen förstår". Jag besöker lärare som har reflekterande och andra samtal med elever så att jag själv blir helt rörd. Jag ser lärare som bedriver undervisning som i hög grad utgår från barnens egna tankar och där grupparbeten får stort och viktigt utrymme. Jag ser en blandning av individuellt och gemensamt arbete. Jag är imponerad av vad jag ser, och jag har siffror på att det leder till hög måluppfyllelse. De lärare jag beskriver har ofta olika styrkor och de har lärt sig att utgå från sin egen ledarstil i undervisningen. Det i sig tror jag är ett framgångskoncept. Jag hoppas (och tror) att den nya förordningen, där man skriver in att "eleverna ska få ett kontinuerligt och aktivt lärarstöd i en strukturerad undervisning" och de medföljande allmänna råden ser till skolans hela uppdrag. Läroplanen innehåller många viktiga mål. "Skolan ska arbeta för att alla elever successivt utövar ett allt större inflytande över sin utbilding och det inre arbetet i skolan" är ett av dem.

Kära nån. Ännu en vecka till ända. Just denna har varit ovanligt mötesrik. Möten med mina pedagoger - samtal som ger så mycket energi och tankar och idéer inför framtiden. Slog personligt rekord med 5 medarbetarsamtal samma dag. Alla lika inspirerande. Möten med föräldrar - i måndags hälsade jag förmodligen 6:ornas föräldrar välkomna för sista gången. Möten med både styrelse och ledningsgrupp - samtal och beslut i stort och smått. Möten med barnen på förskolan och eleverna i skolan. Möte med elevråde som gladde sig åt att få en ny "korvkioskketchupmoj" i restaurangen och diskuterade frågan om vilken tid som är optimal att börja sin skoldag. Bland annat. Möte med kollegor och skolchef - ny organisation på gång. Möte med elever på Furuparkskolan som med stor självinsikt och klokhet beskrev hur de ser på att vara delaktiga i sitt lärande - "Det här vi får lära oss om rymden är tillräckligt just nu men man känner att man gärna vill veta mera" , "När man kan orden fattar man vad man lär sig".

Olika möten i olika sammanhang - alla med samma syfte - att skapa bästa tänkbara förutsättningar för barnens lärande och utveckling.

Lärarlegitimation - beslutet taget

Eftersom riksdagen i onsdags fattade beslut om att införa Lärarlegitimation har jag på allvar försökt sätta mig in i frågan. Jag har läst både riksdagprotokollet och propositionen. Dessvärre vet jag inte om jag blev så mycket klokare. Det här kommer jag fram till:

A. Jag välkomnar stort lärarlegitimation. Det kan inte finnas något självklarare än att samhällets största utbildningsorganisation också säkrar att vi som arbetar i den har rätt utbildning. Det är en ansvarsfråga. Elevernas utbildning är deras framtidsbiljett. Ingenting kan vara viktigare.

B. Det kommer, som i alla övergångar, att bli knöligt. Jag hoppas och tror att skolverket och regeringen nu hjälper oss att jämna ut knöligheterna. Övergångsbestämmelserna är bra men behöver nog kompletteras. Vad händer med de fritidspedagoger som utbildat sig till specialpedagoger? Vad händer med de många lärare och förskollärare (åtminstone här i norr) som inte har någon möjlighet att få en fast tjänst? Hur ska de kunna godkännas? Hur får de sitt introduktionsår? Vi har många lärare och förskollärare som har springvikarierat i flera år. Hur kan kommunerna säkrat upp medel till kompetensutveckling? (Lärarlyftet 2, vars syfte är en anpassning till de nya reglerna, startar om ett år). Vad händer på alla små enheter (Nästan alla skolenheter i Norrbotten är relativt små) med alla små ämnen - hur kan vi få rimliga tjänster när bara ett fåtal skolor har heltidstjänster inom vissa ämnen?

C. Aldrig har det varit så tydligt att lärarutbildningen måste hänga ihop med uppdraget. Det är bra att man gör många förändringar på en gång (lärarleg, lärarutbildning, skollag, läroplan) samtidigt. Det borde öka möjligheterna för att de ska stödja varandra.

D. Just nu arbetar skolverket intensivt med organiserandet. Över 200.000 lärare kommer att ges legitimation det närmaste året. Man arbetar också med frågor som hur många poäng det kommer att krävas i olika ämnen för att få ut lärarlegitimationen. 40.000 lärare bedöms behöva komplettera sin utbildning. Verket presenterar inom kort detta. Jag känner mig ganska trygg eftersom vi i flera år arbetat för att lärare bara ska undervisa i de ämnen man har behörighet och kompetens för. Ganska.

Sol, barn, glada nyheter och goda samtal

Sportlovets andra dag erbjöd inte bara sol och glada fritidsbarn. Den bjöd också på en uppskattad delegation. Med sig i väskan hade de en ritning över en "ny" skolgård. Utifrån barnens tankar hade landskapsarkitekten ritat fram både utmaningar, möten, lust och lärande. Som bonus blir det också en fin lekställning till förskolan.

Detta efter en lika uppskattad samtalsstund med pedagoger på Lulsundets förskola och Ida Apelmo. Ida har läst människorätt och praktiserar nu på Röda korsets diskrimineringsbyrå här i Luleå. Hon kommer att hjälpa oss att revidera vår Likabehandlingsplan. Vi hamnade i spännande samtal om normer och att bryta normer, vi synliggjorde våra egna "fula" fördomar och funderade på hur vi kan jobba med dem. "Normer är det som är osynligt" sa Ida - och vi funderade. Men just så är det. Det som inte behöver uttalas är det som är norm. Vi säger damfotboll när damer spelar, men bara fotboll när herrar gör det. Hon visade oss barnbokspaketet med böcker som utmanar normerna. Där det inte behöver uttalas att per sitter i rullstol eller att Fia bor med sina två mammor. Det bara är. Vi vill skapa ett öppet klimat där normen är att vi får vara den vi är. Det är i förskolan allting börjar.