Sportlovets andra dag erbjöd inte bara sol och glada fritidsbarn. Den bjöd också på en uppskattad delegation. Med sig i väskan hade de en ritning över en "ny" skolgård. Utifrån barnens tankar hade landskapsarkitekten ritat fram både utmaningar, möten, lust och lärande. Som bonus blir det också en fin lekställning till förskolan.
Detta efter en lika uppskattad samtalsstund med pedagoger på Lulsundets förskola och Ida Apelmo. Ida har läst människorätt och praktiserar nu på Röda korsets diskrimineringsbyrå här i Luleå. Hon kommer att hjälpa oss att revidera vår Likabehandlingsplan. Vi hamnade i spännande samtal om normer och att bryta normer, vi synliggjorde våra egna "fula" fördomar och funderade på hur vi kan jobba med dem. "Normer är det som är osynligt" sa Ida - och vi funderade. Men just så är det. Det som inte behöver uttalas är det som är norm. Vi säger damfotboll när damer spelar, men bara fotboll när herrar gör det. Hon visade oss barnbokspaketet med böcker som utmanar normerna. Där det inte behöver uttalas att per sitter i rullstol eller att Fia bor med sina två mammor. Det bara är. Vi vill skapa ett öppet klimat där normen är att vi får vara den vi är. Det är i förskolan allting börjar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar