Google+ Followers

söndag 13 mars 2011

Ledarskap och/eller katederundervisning?


Inför offentliggörandet av den nya skolförordningen får Jan Björklund tillgång till dagens DN Debatt. Rubriken "Dags för läraren att åter ta plats i skolans kateder" får mej att sätta morgonkaffet i halsen och jag blir tvungen att läsa hela artikeln två gånger innan den landar. Som så ofta får man söka bakom retoriken för att se och förstå.
Utbildningsministern hänvisar bl.a. till forskning där över 2/3 av tiden i svenskt klassrum ägnas åt eget arbete. Han hänvisar till IFAUs forskningsgemomgång över svensk utbildningspolitik (kopplat till arbetsmarknadseffekter) där man bedömer att de ändrade arbetsformerna i skolan är den viktigaste förklaringen till att eleverna presterar sämre. Jag har själv inte satt mig in i IFAUs genomgång i tillräcklig grad, men uppfattar det som att ändrade arbetsformer, enligt studien, kan vara en av flera orsaker till försämrade resultat. Björklunds slutsats är bland annat att "katetederundervisning åter måste bli vanligare i svenska klassrum".

Ordet katederundervisning är känsligt. Vad menar vi med ordet? Menar vi samma sak?

Längre in i artikeln skriver han " Valet av metod för undervisningen är ett beslut som bör fattas av respektive lärare... Lärarledd undervisning handlar inte bara om att läraren ska gå igenom stoffet, förklara, instruera och repetera utan också att läraren har en aktiv dialog med eleverna i helklass där man vänder och vrider på frågeställningar och problem" Gott så! Helt rätt! Här tror jag alla skolforskare är överens. Ledarskapet i klassrummet är grunden. Ledarskap handlar inte om att stå bakom en kateder och föreläsa. Det handlar om saker som kompetens, respekt, självkänsla, mod och engagemang. På Ormbergsskolan finns lärare som föreläser så att "man liksom sugs in" (som en elev uttryckte det). Det finns lärare som "kan förklara så att man verkligen förstår". Jag besöker lärare som har reflekterande och andra samtal med elever så att jag själv blir helt rörd. Jag ser lärare som bedriver undervisning som i hög grad utgår från barnens egna tankar och där grupparbeten får stort och viktigt utrymme. Jag ser en blandning av individuellt och gemensamt arbete. Jag är imponerad av vad jag ser, och jag har siffror på att det leder till hög måluppfyllelse. De lärare jag beskriver har ofta olika styrkor och de har lärt sig att utgå från sin egen ledarstil i undervisningen. Det i sig tror jag är ett framgångskoncept. Jag hoppas (och tror) att den nya förordningen, där man skriver in att "eleverna ska få ett kontinuerligt och aktivt lärarstöd i en strukturerad undervisning" och de medföljande allmänna råden ser till skolans hela uppdrag. Läroplanen innehåller många viktiga mål. "Skolan ska arbeta för att alla elever successivt utövar ett allt större inflytande över sin utbilding och det inre arbetet i skolan" är ett av dem.

2 kommentarer:

  1. Björklund har fel i stort, men han är inte utan poänger.

    Folkpartiet står för en nykonservativ skolpolitik som går ut på ökad styrning av skolan och klassrummet, centralisering, ökat fokus på prestation (istället för kompetens) och ett mer komparativt perspektiv.

    Socialdemokraterna däremot står för en nyliberal skolpolitik som gått ut på decentraliseringar, individuella arbeten, osynlig och relativistisk pedagogik och marknadstänk - vilket sammantaget lett till en stark medelklassdominans.

    Vänsterpartiet i sin tur står för en terapeutisk skolpolitik, också den grundad på osynlig och individualistisk pedagogik, men kompetensinriktad, problembaserat lärande och en progressivistisk kunskapssyn. Även den en modell som skapar osäkerhet för arbetarbarn och leder till medelklassdominans.



    Jag skulle vilja se...

    * Tydligare kunskapskriterier
    * Mindre specialisering och mer baskunskaper
    * Mer struktur i skolan
    * Vygotskyansk pedagogik
    * Mer kollektivism i pedagogik och skolans utformning (inkl. fler internatskolor!)
    * Mer samarbete och krav på att elever ska ta ansvar för varandra
    * Läxläsning i grupp, mixade efter kognitiv kapacitet (som i Kina och Sydkorea)
    * Mer kritiskt tänkande och kunskapsteori
    * Praxis-orienterad kunskapssyn (förening teori och praktik, det senare har haft en allt för underordnad roll i skolan)
    * Minskad konkurrens (inkl. att minimera de nationella standardiserade testen)
    * Bonus till lärarlag som lyckas höja elever till godkänd nivå

    SvaraRadera
  2. Otroligt fint att du som rektor hinner besöka klasser och lärare för att få en uppfattning om hur undervisningen bedrivs! Hoppas dina lärare får förtjänt beröm också. Under mina 43 år som lågstadie-musik-speciallärare hade jag kanske besök av rektor/studierektor sammanlagt 60 minuter. Nu är jag pensionär.
    Du skriver:"De lärare jag beskriver har ofta olika styrkor och de har lärt sig att utgå från sin egen ledarstil i undervisningen." Det här är enormt viktigt att trycka på. Vi lärare är olika människor med olika förutsättningar och förmågor. Det väsentliga är att vi förmedlar kunskap på ett bra sätt, om det sen sker bakom eller framför en kateder är ointressant. Det måste vara resultatet som räknas.
    Med hälsning Birgitta Bäckström, Skövde

    SvaraRadera