Idag hade jag äran att vara moderator vid ett seminarium för kommunens fritidspedagoger. Särskilt stort var nöjet eftersom två av föreläsarna var fritidspedagoger från Ormbergsskolan.
Som avslutningsord sa jag ungefär så här:
Fritidshemmen och fritidspedagogerna har kanske aldrig varit viktigare än de är idag. Det blir allt tydligare vilken betydelse det har för barnens skolresultat om de kommer från resursstarka hem eller ej - fritids är en av de viktigaste platserna för barn som har det trasigt hemma. Allt mer fokus läggs på bedömning av elever i skolan. På fritids är det verksamheten som bedöms och utvärderas, inte eleverna. Fritids är den kanske viktigaste sociala arenan dagens unga skolbarn har. Där uppmuntras och utmanas de ständigt i sin sociala utveckling, både av kamrater och insiktsfulla pedagoger. Det pratas allt mer om de generiska förmågorna - att skapa tillit till sin egen förmåga, att lära sig lösa problem, att samarbeta - de viktigaste funktionerna för lärande och utveckling. Det är ju precis det fritidspedagogiken handlar om. Fritids är livsviktigt för många barn, superviktigt för resten.
Under en tid har fritidspedagogens roll stått på gungfly. Uppdraget förändras och behörighetskrav skärps. I Luleå har vi fantastiska fritidspedagoger, alla behöriga, kompetenta, erfarna. Det klokaste pedagoger och rektorer i samarbete bör göra, är att ta tillvara tillfället till förnyelse. Ta initiativ. Fördjupa samtalen kring läroplanen. Kvalitetsarbeta. Visa upp kunnande och verksamhet. Var stolta. Luleå behöver bra fritids. Luleå behöver er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar