Minus, besparingar, nedskärningar... Rubrikerna är svåra att blunda för.
Den internationella lågkonjunkturen sätter klorna i våra medvetanden, men också i verkligheten.
Skolan (begreppet inkluderar även förskolan) kommer inte undan. Inte denna gång heller. Snarare kan man få intrycket att det är skolan och andra kärnverksamheter som ska dra en mycket stor del av lasset.
Jag roade mej häromdagen med att surfa runt på Luleå kommuna hemsida. Här syns inte krisen alls. Det känns litet befriande. Å andra sidan skulle sidan kunna användas till att ge oss som kommunmedborgare en mer nyanserad bild av den kris media så hårt etsar in i våra medvetanden.
Vision 2050 har fått gott om utrymme. Bra. Det är viktigt med visioner.
Men
jag konstaterar att begreppen näringsliv, boende, kultur, kommunikation, tillväxt och stadskärna är betydligt vanligare än begreppet skola (som nämns tre gånger).
Det som händer i skolan i Luleå idag avgör hur Luleå kommer att se ut 2050. Vad som händer i skolan idag har även en direkt koppling till vad hur Luleå ser ut nästa år. Luleå kommun använder som bekant kvaliteten och tillgängligheten i kommunens skolor som marknadsföringsmedel.
I en alltmer fördjupad kris sätts våra politiker verkligen på prov - Vilka är de avgörande prioriteringarna? För mej är det självklart vård, skola och omsorg.
Dock
som kontrast till allt detta: Vardagen i våra skolor och förskolor - där lusten att lära , kamratskap och engagemang från både barn, ungdomar, personal och föräldrar lyser igenom och får oss att glömma att det är kris. Där utanför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar