The road to success is always under construction

Nu ska vi förändras.
Ja, jag vet. Förändras gör vi hela tiden. Det ska vi göra.
Jag gillar orden som skolverket nyligen använde i en inbjudan
"The road to success is always under construction"
Efter att vi tog de första stapplande stegen mot en ny organisation i oktober förra året har vi nu satt ner foten och bjudit in våra föräldar till informationskvällar om hur vi tänker.
Vi har hittat en organisation som vi tror gör oss mindre sårbara och mer flexibla. Känns förstås helt rätt med tanke på den svångremspolitik som hotar framöver.
Vi har hittat en organisation som skapar möjligheter för våra lärare att hinna med sitt uppdrag och kunna utveckla verksamheten både på skol- och fritidstid.
Visst låter det bra? Det tycker vi också.
Det vi kommer att göra är att samla våra förskoleklasser tillsammans med barnen som går i År 1. Våra tvåor kommer att jobba tillsammans med treorna. År 4-6 kommer att utgöra den tredje delen i vårt utbildningståg. Särskolan finns också med, och eleverna hakar på där de har mest utbyte. Fritids hänger ihop både lokal- och personalmässigt på ett sätt som ger möjligheter för barnen att få de utmaningar de behöver.
Det kanske inte låter så märkvärdigt. Men det tycker vi som har pratat ihop oss om det. Vi förstår inte riktigt varför vi inte har gjort det förut.
Om alla är med? Ja, fast en del har större farhågor än andra. DET är riktigt bra. För hur skulle vi annars förstå vad vi behöver jobba med för att det ska bli just så bra som vi vill att det ska bli.
7/5 och 11/5 blir det föräldramöten. Ett har vi redan klarat av.

Ger förväntningar ångest eller självkänsla?

Vad betyder det att vi har höga förväntningar på våra barn i förskola och skola?
Betyder det att vi lägger sån press på dem att de får prestationsångest och mår dåligt?
Alls icke!
Men. Det finns ett men. Våra höga förväntningar måste naturligtvis överensstämma med den bild barnen har/får av sej själva. Ett av våra tydliga mål i läroplanen är att barnen ska utveckla tillit till sin egen förmåga. Gör vi det?
Tiden är förbi när vi i skolan famlade efter sanningar och tyckanden om vad som leder till goda resultat. Det börjar finnas gott om evidensbaserad kunskap. Här kan vi läsa en stor forskningsstudie som visar att barnens bild av sin egen förmåga har enorm betydelse för deras utveckling & lärande.
En intressant tanke i detta sammanhang är den Micael Dahlén, professor vi handelshögskolan i Stockholm anför i sin bok Nextopia: Det finns idrottsforskning som tydligt visar att det som händer när man efter match utvärderar de misstag man gjort, i syfte att lära sig av dem, är att man får försämrar självförtroendet. Man har kunnat mäta upp till 60% sämre resultat i kommande matcher, jämfört med om man struntar i misstagen och istället bara blickar framåt.
Nån fler som ser parallellen med att lägga tonvikten på elevens styrkor och inte bristerna, i de samtal och omdömen som nu görs i våra skolor.

Lärande kvällar

I dagarna två har Luleås kommunala skolor hållit lärandeseminarium.
Det är både inspirerande och utvecklande att möta alla engagerade pedagoger, och se hur stolta de är över sitt arbete och sina elever.
Stolt känner också jag mej – över Ormbergsskolans pedagoger som visade upp sina arbeten i inte mindre än tre seminarier, plus att jag själv fick äran att vara med på vår ”skol-coach” David Visschers seminarium om att våga och vilja vara ambassadör för den kommunala skolan.
Våra fantastiska specialpedagoger har berättat om den verksamhet vi byggt upp, där de är spindlarna i nätet för att ALLA barn ska nå målen. Tallens arbetslag har gått NO-utbildning på universitetet, och de har berättat om det otroligt härliga temaarbete de tillsammans med Kulturskolan åstadkommit. Dessutom deltog vår särskola med ett seminarium om det framgångsrika arbete de åstadkommer med sina barn genom att använda Karlstadsmodellen.
Så ikväll är jag en mycket stolt rektor. Stolt över att vi har så mycket att visa upp och att vi har pedagoger som vill göra det.
Visst kan det i det sammanhanget kännas bittert med de besparingar som hotar, och jag hoppas att våra politiker hittar sätt att prioritera skolan. Men ändå, med såna pedagoger finns det hopp om en god skola oavsett vad som händer.

Självstyre . JA! TACK!

Jag har bloggat tidigare om det glädjande i att vi börjar se tecken på blocköverskridande skolpolitik. Idag kom ytterligare ett exempel. Socialdemokraterna gör ett välkommet utspel om självstyrande skolor.
Inte helt oväntat. Jag upplever att detta är den väg man även i Luleås socialdemokratiska kommunledning är inne på.
Sedan länge har bl.a. Lärarförbundet, Miljöpartiet och Centerpartiet drivit samma linje. Lokalt finns goda exempel på hur man även från såväl vänsterpartiet, moderaterna och KD jobbat för detta. Jan Björklund säger sig vara försiktigt positiv.
Som rektor för en kommunal friskola/intraprenad ser jag frågan som ett viktigt vägskäl. Genom att föra ner makten lokalt till brukarna - personal, barn och föräldrar, ger vi de förutsättningar som krävs för skolans nya utmaningar att rusta eleverna för framtiden. Förutsättningar för delaktighet, en skola där alla mår bra, en skola där vi kan fokusera på det uppdrag vi har och där vi kan planera långsiktigt.
I Luleå har fyra enheter fått det stora förtroendet att visa att det kan göra skillnad med ökat självstyre.
MEN... den allra viktigaste delen väntar vi ännu på. För att självstyret på allvar ska göra skillnad måste vi få makten över vilken personal vi ska ha. Jag har gott hopp om att det kan bli så. Snart.

Visst lär vi som vi lever

Ibland blir man bara lycklig.
Idag var ibland.
När jag snubblade över Bodil Jönsson senaste bok "vi lär som vi lever".
Man kunde ju önska att man själv var en sån person. Som verkar vara ständigt reflekterande. Ständigt utanför ramarna, och ändå så mitt i. "Hög idénivå" är en bra beskrivning.
Nå, så länge jag får ta del av hennes tankar så är jag ändå nöjd. Och lycklig.

Bodil menar att under en kort tidsrymd har tre tekniska produkter påverkat lärandet mer än vad läroplaner eller vetenskapliga pedagogiska genombrott någonsin gjort - datorn, internet och mobiltelefonen. Hon myntar att vi idag lever på prenässansen, där vi tar in framtiden i nuet som om den redan var här. Hon ställer svåra frågor, väcker många tankar och ger ett och annat svar om hur det kan tänkas gå med kunskapsutvecklingen framöver.
Boken rekommenderas till alla.

Glad Glad påsk!

Ha en riktigt glad påsk! Och för den som har tur: Ha ett riktigt härligt påsklov!

10 punkter för en bättre skola

Häromdagen skrev representanter för S och M ihop en debattartikel i Göteborgsposten med ovanstående rubrik.
Jag tycker att det känns uppfriskande att skolfrågorna lyfts ur den blockpolitiska tvångströja de har hamnat i. Sen har jag i och för sig ingen bestämd uppfattning om skolan ska styras kommunalt eller statligt. så länge respektive nivå sköter sej så tror jag vi kan leva med båda systemen. Det viktigaste är ändå vad som händer på "golvet", och att brukarna - barn, personal och föräldrar har och känner delaktighet.
De tio punkter man beskriver i artikeln tycker jag dock har stor bärighet, och är mycket utmanande - inte minst för mej som rektor. Vad sägs om det tillspetsade påståendet att det för föräldrar är viktigare att välja lärare än skola. det känns också uppiggande att någon återigen lyfter tanken på att slopa timplanen. En fråga som jag befarade var död.
Modiga rektorer, höga förväntningar, modernare tidsanvändning för lärare och tydliga mål. Jag bara sväljer och gapar. Har inga argument emot.

Ormbergsskolan bäst på schack!

Grattis År 4! Vi är så himla stolta över er så vi nästan spricker!

Vi visste att ni är bra, men att ni är bäst i hela Luleå, det vågade vi nog inte tro. Åtminstone inte på schack.

Nu ska vi se till att de bär hela vägen till Globen. Hugade sponsorer som vill satsa på våra framtidshopp är välkomna!

Kommunalråd med framtidspaket

Idag var Karl Petersen - ett av Luleås två kommunalråd - på besök på vår skola. Kalle ville höra hur det går för oss och våra barn. Vi sa som det var. Det mesta går mycket bra för oss. Men vi är också bekymrade. Bekymrade över de stora sparkrav som lågkonjunkturen fört med sej. Ännu mer bekymrade över att kommunens beräknade lärarövertalighet leder till att 4 av våra duktiga pedagoger sägs upp hos oss till hösten - några av dem räknar vi som nyckelpersoner för vår skola. Bekymrade över att den satsning som man gjort på kommunala friskolor (där vi är en av fyra enheter) riskerar att allvarligt skakas om ifall uppsägningarna blir verklighet.
Kalle lyssnade och förstod både oss och de nyfikna och engagerade barnen i År 1 som han träffade. Han hade också med sej ett oinslaget framtidspaket - innehållande pensions- och fortbildningserbjudanden, men också en öppning att se över möjligheterna för bl.a. intraprenaderna/kommunala friskolorna att kunna behålla nyckelpersoner.
Tack Kalle. Det var ett bra besök.

Relationer OCH kunskapsinlärning

Vi har en tid sett mycket fokus på att våra svenska ungdomar mår dåligt. Upp till tolvårsåldern mår de i relation till andra bäst i världen, men strax därefter pekar kurvan brant neråt. Sämst mår tjejerna. Idag beskriver Göran Harnesk, generalsekreterare i Bris en studie som upprepar denna sanning.

Naturligtvis hittar han också orsaker till fenomenet. En del av hans slutsatser ställer jag mej mycket tveksam till. jag har faktiskt väldigt svårt att tro att våra svenska ungdomar har särskilt mycket större press från skolan än vad ungdomar i t.ex. Finland, USA eller Ryssland har. Inte heller är pressen efter skolan större. Vi har ett i jämförelse fantastiskt socialt skyddsnät.
Inte heller skulle jag säga att skolan sysslar med bestraffning i högre grad än skolor från dessa eller andra länder.

Däremot har han en mycket intressant poäng när han skriver att eleverna i första hand fokuserar på relationer i skolan, inte på kunskapsinlärning. Hans lösning på detta är att lärarna ska ägna mera tid åt enskilda elevens behov av stöd, vägledning och bekräftelse. Jag tror att det ligger mycket i det, men jag tror att ett helt annat sätt att hjälpa eleverna kan vara att faktiskt få dem att fokusera på skolarbetet.

Jag har under året fascinerats oerhört över hur våra elever genom lärarnas engagemang och förmåga motiveras av att förstå vilka mål de jobbar mot, och hur målen hänger ihop med skolarbetet. Jag tror faktiskt att det är en av pusselbitarna i problemlösningen. En pusselbit som Göran Harnesk och Bris helt missat.