Råd från experterna

Just nu är hela mitt arbetsrum fyllt av underlag till årets kvalitetsredovisning. Det är ett roligt men också krävande jobb. Resultatet ska ligga till grund för vår fortsatta utveckling.

I en egen liten hög ligger de brev som År 6 skrev till sina lärare när dessa bad om goda råd när de nu ska ta emot År 4. Ett axplock av lösryckta citat:

"Jag tycker ni är jättebra lärare, ni är stöttande, hjälpsamma och väldigt trevliga", "Litet mer filosofiska samtal hade inte skadat eftersom det var kul", "Tänk på att ni nu får fyror och inte sexor så gör inte för svårt, men behandla dom inte som barnungar heller", "Ni kan tänka på att vara glada och ha "öppna armar", men ingen gillar en lärare som behandlar en som om man inte vet något. Berätta om vad som kommer hända i 4an och att man måste plugga och vara uppmärksam", "Ta det dom säger seriöst om det är det", "Mot de nya fyrorna ska ni vara precis som ni har varit för oss", " Ni har lärt oss supermkt de här åren. Lär dom lika mkt!"

Ytterligare kommentarer överflödiga.

Tid och otid för lärare

Så har då Arbetsdomstolen tagit ställning. Rektor vid Häggviksskolan i Sollentuna beslöt 2008 att lägga en genomsnittligt högre undervisningstid för skolans lärare än vad den gamla USKen angav. Lärarfacken anmälde kommunen med hänvisning till att det finns en överenskommelse som säger att undervisningstiden varken ska öka eller minska. Förväntningarna på domen har varit stora - från samtliga håll.

Arbetsdomstolen slår hårt och stadigt fast att arbetsgivaren har rätt att leda och fördela arbetet även i fråga om lärares undervisningstid.

Förhoppningarna från många är nu att frågan om hur och vem som ska avgöra fördelningen av undervisningtid och annan tid ska lägga sig, och att tid och kraft istället ska kunna ägnas åt vårt viktiga uppdrag att fostra och bilda barn- och ungdomsgenerationen.

Jag är en optimistisk person. Ibland litet för optimistisk. I detta fall är jag dessvärre mycket pessimistisk. Jag ser framför mig lärare och arbetsgivare som kommer att ägna tid och energi åt att förhandla om arbetstid istället för att ägna den åt det vi alla vill att den ska användas till - ökad måluppfyllelse. Litet mer positiv blir jag ändå när jag ser vår egen kloka skolchef - Karina Pettersson-Hedman uttala sig: "Detta ska (även i fortsättningen) lösas i dialog mellan rektor och lärare". Dialog är alltid rätta vägen att komma framåt.

I sak tycker jag att det är allt för fyrkantigt att säga att alla lärare ska ha samma undervisningstid, oavsett typen av uppdrag, men det är också viktigt att slå fast att god undervisning med hög kvalitet är en syssla som kräver mycket tid för både planering, reflektion och uppföljning. Tid är en resurs att förvalta väl.

Lycka i marsch och kubik

Ibland räcker liksom inte orden till. Om jag hade kunnat komponera eller måla kanske jag med de uttrycken bättre kunnat förmedla vilken fantastisk kväll jag och mina medarbetare på förskolan fåttt uppleva. Inte ens facebooks gillaknapp hade räckt till ;-)
Att dela med sig av två underbart älskvärda barn räckte inte för dessa föräldrar. De ville dessutom tacka förskolans personal genom en helkväll av mat, dryck, trevligt sällskap och underhållning av en klass man normalt sett betalar en rejäl hacka för att uppleva. Själv fick jag halka med på ett bananskal i egenskap av arbetsledare för barnens fröknar.
Tårögda lämnade vi festen med textförfattarens och hans medspelares sista låt i hjärtat:
Lyckomarschen
När allting har vänt, och när molnen börjar skingras och fåglarna sjunger i skyn.
Missmodet flyr som när daggen börjar dagas och tankarna lyfter i från dyn.
Gryningen kommer och ljuset börjar skönjas, man orkar att tro på en vår.
Kanske har sorgen ändå haft en mening och ett ärr är bättre än ett sår.
Man orkar åter vandra fram och man nynnar en lyckosång.
Och man struntar i att vägen varit lång, och att som plågat en, en gång.
Ja man orkar åter vandra fram och man sjunger en lyckosång
Och man struntar i att vägen varit lång, och allt som plågat en, en gång.
(Musik. T. Härdelin Text: S. Lindqvist)

Grattis Skogens fritids!

Nu är jag stolt igen. Och glad. Skogens fritidsarbetslag har fått förvaltningens arbetslagsstipendium. Ett arbetslag fullt av kompetens - både utifrån sin proffession och som personer.
Det har inte varit helt lätt att jobba i fritidshemsverksamheten de senare åren. Personaltätheten har minskat oerhört kraftigt. Fritidspedagogens yrkesroll har kanske inte varit i gungning, men visst har bl.a. behörighetskraven skapat osäkerhet. Efter jul kommer nya besparingar. Samtidigt visar skolinspektionen i sin rapport om fritidsverksamheten (i landet) att det finns stora brister i verksamheten. Detta är ett ansvar för Luleå kommun, vår nämnd och också för mig som rektor.
Hur har då mitt stipendiebelönta arbetslag tacklat detta? Jo, de har satt sig ner med styrdokumenten och sen vänt sig ut i världen och tittat på och lärt sig av hur andra gör och tänker. De var valt att titta på vilka möjligheter de har att förbättra och utveckla verksamheten. Och sen har de gjort just detta. Utvecklat verksamheten. Med elevernas inflytande i fokus.
Eleverna säger om sitt fritids: "Det känns som att vi är viktiga", "Förut gick jag hem efter skolan men nu vill jag hellre stanna på fritids" och "Tänk vad vi klarar mycket själva" Till exempel.
Arbetslagsstipendiet går i år till ett arbetslag med stort engagemang, hög kompetens och en hög grad av ansvarstagande.
Bra jobbat Skogens fritids och bra jobbat Barn- och Utbildningsnämnden!

Utveckling med stort U

Veckan efter skolslut ägnas åt utveckling. Utveckling av oss som jobbar i skolan. Syftet är en utvecklad verksamhet. En verksamhet vars hela mening är att utveckla våra barn och ungdomar. Utveckling med STORT U alltså.
Hjälp till detta fick vi denna första dag av två kanonföreläsare - Jan Håkansson från Linnéuniversitetet och Thomas Fürth, forskningsledare vid Kairos Future.

Att skriva om föreläsningarna i en blogg känns litet som helgerån. Det finns alldelens för mycket att berätta om för att detta mediaformat ska ge dem rättvisa. Priciplös som jag är gör jag det ändå.
Thomas inspirerade med forskning om skolans utmaningar, utifrån den framtid vi vet så oändligt lite om. Jag har tidigare bloggat om KF:s studie Skola 2021. Han konstaterade att vi, trots att förutsättningar hela tiden ändras, ogärna lämnar de värderingar vi tog till oss under barn- och ungdomstiden. På gruppnivå sägs att det krävs krig eller naturkatastrof för att vi ska förändra våra värderingar. Mot bakrund av det blir studierna av hur man återfinner liknande värderingar hos en stor majoritet av dem som växt upp i samma generation extra intressanta. Generationstillhörighet visar sig ha större betydelse än var man vuxit upp, kön, etnicitet, religion eller ekonomisk status. Vår nuvarande ungdomsgeneration har Kairos Fututre valt att kalla Generation Ordning. En av de saker som är typisk för Generation O är att de har en svag tilltro till framtiden, men det de tror starkast kan förändra framtiden är - Skolan. Det nya drömyrket är inte längre programledare eller annat jobb i media, det är civilingenjör. Detta ger MEJ en stark tilltro till framtiden.

Jan Håkansson hade en helt annan approach. Hans föreläsning var en gedigen genomgång av aktuell skolforskning. Om Fürth var inspirerande så är beskrivningen av Håkansson - rejäl och klart förankrad i det han talar om. I skolan har vi många föreställningar om vad som har betydelse för elevers lärande, och Håkansson visade med önskvärd tydlighet att somt av det vi tror har betydelse i verkligheten har väldigt ringa betydelse. Han visade också vad som faktiskt har betydelse. Den absolut kortaste versionen av hans föreläsning är att säga att inget har så stor betydelse som lärare. Men inte vilka lärare som helst. "Effektiva" lärare sägs ha lärandevinster upp till fyra gånger så stora som de minst effektiva lärarna. Vad gör då den effektiva expertläraren? Detta kan sammanfattas på många sätt - ett av dem är att säga att det kan 1. Identifiera väsentligheterna i sina ämnen 2. Leda lärande genom klassrumsinteraktion. 3. övervaka lärande och 4. Ge feedback.

Oerhört intressant är också vad de elever som når stor framgång i sitt skolarbete kännetecknas av - 1.Intellektuellt engagemang 2.Positiva attityder till lärande 3.De förstår betydelsen av ansträngning 4.De har känslan av att vara en lärande individ. Inget av detta är medfött. Allt av detta kan skolan hjälpa eleverna att utveckla.

Skolan ska inte bara arbeta efter beprövad erfarenhet utan också på vetenskaplig grund. Vetenskaplig grund som hjälper oss att utvecklas. För att vi i vår tur ska stötta elevernas utveckling. Utveckling med stort U.

Grand finale

Sitter ner efter en härligt hektisk dag. Grand Finale - avslutningshögtid för 265 flitiga, kreativa och fullkomligt underbara elever. Himlen visade sig från sin bästa sida och värmen medförde en strykande åtgång på vatten, allt under elevernas uppträdanden. Reportage med fina bilder från Kuriren här, Här hittar du ett filmat inslag från Tv 24Norrbotten.
Jag kan undra om det finns något roligare och tacksammare jobb än att vara rektor för Ormbergsskolan. Vi ser tillbaka på ett år fyllt av framgångar för våra elever. De synbara resultaten är den goda kamratskapen och deras månande om varandra, de (som vanligt) mycket goda resultaten i Nationella proven och andra diagnoser vi gör. Både elevernas och föräldrarnas enkätsvar vittnar om samma sak. "Toppenskola, med toppenpersonal", "Vi är jättenöjda", "Personalstyrkan känns stabil och trygg" och "Kanonpedagoger" är några av de kommentarer föräldrar lagt till i enkäten.
På en skola med så många elever händer det både roliga och tråkiga saker. Konflikter som ska lösas är vardag och olyckor händer emellanåt, om än inte ofta. En dag som den här är det dock de roliga händelserna man kommer ihåg. Några höjdpunkter har varit fyrornas deltagande i Schack-fyrans riksfinal och att Skogens fritids får kommunens arbetslagsstipendium. Arbetet med att ta över skolrestaurangen och invigningen av Guldkrogen kommer vi alla ihåg. Ett härligt miljöarbete avslutades med Öppet hus i oktober och Bergets musikprojekt "Flygande mattan" är också fina minnen. Dock är det ändå vardagen som tagit mest plats och betytt mest för elevernas utveckling. En vardag är alla föräldrar är barnens viktigaste personer och där barnen också betyder mycket för varandra. Störst betydelse för elevernas utveckling i ett skolperspektiv har dock utan tvekan alla våra duktiga lärare. Ett stort och känt tack till elever, föräldrar, lärare och alla andra som jobbar på skolan för ännu ett framgångsrikt år. På måndag laddar personalen om för att fundera på vad vi kan göra ännu bättre. Ha en underbar sommar!

Barnens röst om Sveriges bästa lärare!

En av barnens starkaste röster - KP, inbjöd till webbtävling - Vem är Sveriges bästa lärare? Nomineringarna blev så många att man valde att rätt och slätt publicera hela långa listan på duktiga och omtyckta lärare, utan att kora någon enskild. Här hittar du hela listan. Bidragen är fantastiskt seriösa och utan att ha vetenskaplig evidens så tror jag att man av motiveringarna kan förstå vad elever tycker är viktigt.
Glad blir jag när jag läser den. Inte minst eftersom två av de 10 Luleå-lärarna finns på min skola - Ormbergsskolan. Grattis till båda två!! Här publicerar jag elevernas motiveringar:

Gunilla Ulefors: Hon är kreativ, och när vi skulle byta platser i klassrummet ordnade hon så att man kan få hjälp vid ett bord samtidigt som alla ser lärarens undervisning. Gunilla läser en bok för oss som inte alls skulle vara bra annars. Hon läser med en sådan inlevelse. Hon förklarar så att man förstår, hjälper när man behöver. Och hon är jättebra när vi ska skriva berättelser. Hon gör alltså så att man förstår. Hon är snäll, men ändå bestämd. Hon gör så många roliga saker med oss, hon får ett tråkigt ämne att bli roligt. Jog kommer alltid att komma ihåg hennes läsförmåga och hennes engagemang och allt det hon lärt oss. Och hennes sätt att hjälpa.

Helena Lindgren: Min lärare Helena ska bli Sveriges bästa lärare, om ni frågar mig. Hon undervisar i historia, engelska, drama och religion. Hon hade första lektionen med oss i fyran och hon blev genast min favoritlärare. Det var historia och hon berättade om stenåldern och vi skulle rita teckningar till. Det som skiljer henne från andra lärare enligt mig är att hon har en otrolig inlevelse när hon berättar. Hon får en att tro att hon själv har varit med om allt hon berättar om - som att leva på istiden till exempel. helena är sträng när det behövs men hon har ALDRIG någonsin skrikit eller varit argare än nödvändigt. Hon är rättvis och gillar att skoja och skämta. Och när hon läser högt eller berättar om någonting, får hon alltid hela klassen att tycka det är intressant. Det, och så mycket mer, gör henne bäst på att lära ut. Hon är snällast för att hon bryr sig om eleverna och hoppas det ska gå bra för dom.

Är stolt både över dessa (och andra) lärare och de eleverna som skrev detta.

Teknikveckan 2011

Efterlängtad, rolig och lärande. Här är bilder från årets upplaga av Teknikveckan.

Frågor om entreprenörsskap

Med sällskap av solen cyklade jag hem till några dagars ledighet. Ser fram emot en helg tillsammans med mina närmaste och käraste, inklusive nytt barnbarn.

Dagen som jag lämnar bakom mig har varit både produktiv och lärorik. Förmiddagen tillbringade jag med begåvade pedagoger. Tillsammans (jag var dock mest hejaklack) gick vi igenom höstens schemaförutsättningar och lyckades få till en bra grund inför fortsatt arbete. Ett bra schema är en nog så viktig ingrediens för elevernas lärande.

Eftermiddagen var av det mer lärande slaget. Blev intervjuad av Kent Nilsson från LTU. Kent forskar om vad intraprenadformen kan betyda för skolans utveckling. Intervjun var av den sorten som får en att vända ut och in på vad man egentligen tänker, och vad man menar med det man tänker. Hur lätt är det att vara entreprenör och samtidigt använda ett entreprenöriellt ledarskap? Och hörni - vad är egentligen entreprenörsskap? Och vad betyder entreprenörsskap i en offentlig verksamhet som skolan? Kan entreprenörskap frodas av kontroller? Hindrar eller främjar god ekonomi entreprenörskap? Varför ska vi överhuvudtaget jobba med ett entreprenöriellt förhållningssätt? En sak är helt klar, alla människor har drivkraft, vilja och förmåga. Om vi väljer att se på varandra som personer med allt detta, då öppnar vi upp för nya kreativa lösningar, ansvarstagande medmänniskor och ett bättre socialt klimat. Det vill åtminstone jag bidra till.