Så har då Arbetsdomstolen tagit ställning. Rektor vid Häggviksskolan i Sollentuna beslöt 2008 att lägga en genomsnittligt högre undervisningstid för skolans lärare än vad den gamla USKen angav. Lärarfacken anmälde kommunen med hänvisning till att det finns en överenskommelse som säger att undervisningstiden varken ska öka eller minska. Förväntningarna på domen har varit stora - från samtliga håll.
Arbetsdomstolen slår hårt och stadigt fast att arbetsgivaren har rätt att leda och fördela arbetet även i fråga om lärares undervisningstid.
Förhoppningarna från många är nu att frågan om hur och vem som ska avgöra fördelningen av undervisningtid och annan tid ska lägga sig, och att tid och kraft istället ska kunna ägnas åt vårt viktiga uppdrag att fostra och bilda barn- och ungdomsgenerationen.
Jag är en optimistisk person. Ibland litet för optimistisk. I detta fall är jag dessvärre mycket pessimistisk. Jag ser framför mig lärare och arbetsgivare som kommer att ägna tid och energi åt att förhandla om arbetstid istället för att ägna den åt det vi alla vill att den ska användas till - ökad måluppfyllelse. Litet mer positiv blir jag ändå när jag ser vår egen kloka skolchef - Karina Pettersson-Hedman uttala sig: "Detta ska (även i fortsättningen) lösas i dialog mellan rektor och lärare". Dialog är alltid rätta vägen att komma framåt.
I sak tycker jag att det är allt för fyrkantigt att säga att alla lärare ska ha samma undervisningstid, oavsett typen av uppdrag, men det är också viktigt att slå fast att god undervisning med hög kvalitet är en syssla som kräver mycket tid för både planering, reflektion och uppföljning. Tid är en resurs att förvalta väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar