Aktuell kvalitetsmärkning

Så här har vi kvalitetsmärkt Ormbergsskolan i dagarna. Litet som en kul grej, men också en uppmuntran till våra elever för att de är verkligt schyssta kompisar. Och förstås - för att hjälpa tomten på traven ;-)

Någon att tala med

Har nästan glömt att jag lovat följa upp den här tidigare bloggningen. Då uttryckte jag min förfäran över att Friendsrapporten 2012 visade att elever inte känner att de har någon att prata med och att de vuxna på skolan inte engagerar sig och "säger till" om de får veta att någon behandlas illa. Bland de yngre eleverna var det bara 74% som upplevde att det hjälpte att prata med någon vuxen.
Minst en gång/termin ber vi våra elever fylla i en enkät som handlar om trvisel, arbetsmiljö och socialt klimat. Vi ser resultatet som en viktig vägvisare för hur vi ska utveckla vårt arbete. I år la vi till frågan om eleverna upplever att de kan prata med någon vuxen på skolan om någon varit dum. Det blev inte 100% som jag hoppats, men 94% , vilket var bra mycket bättre än 74%.
När jag följt upp frågorna med elevintervjuer framgår väldigt tydligt att det eleverna verkligen upplever hjälper om någon blir utsatt, är att prata med de vuxna på skolan. Ett par av dem sa att "ibland kan det ta litet tid innan det blir bättre" men de ger starkt uttryck för att de vuxna engagerar sig.
När vi vuxna har pratat om resultatet så har vi kommit fram till att det finns en sak som vi kan och bör bli bättre på. I 100% av de fall det kommer till vår kännedom att någon känt sig utsatt så leder det till åtgärder. Det kan vara samtal med elever, föräldrar, personal på skolan, eller annat som vi tror behövs. Men det är inte alltid vi är jättebra på att återkoppla till eleverna att vi faktiskt tagit tag i frågan. Förhoppningsvis blir siffran 100% till nästa enkät om vi gör det.
Vad kom mera fram i enkäten? Jo t.ex. att 96% tycker att de alltid eller ofta kan koncentrera sig på lektionerna, att 9% har upplev sig illa behandlade den senaste månaden, att 98% alltid eller oftast har kamrater i skolan och att 97% trivs jättebra eller ganska bra i skolan. Det betyder att det finns kvar saker att jobba med, men i en skola med närmare 300 elever är det ändå ett rätt bra resultat, som nåtts genom idogt arbete av våra fina elever, kompetenta personal och engagerade föräldrar.

Ljus och mörker. Men mest ljus.

December. Mörker och ljus om vartannat. Kolsvart ute men alla fönster flödar av julstjärnor och andra mer eller mindre traditionsenliga armaturer. Personalen trötta och slutkörda men positiva och glada. Barnen likaså. Det gäller att fokusera på ljuset tänker jag,  ljuspunkter finns det gott om. Här är min mest aktuella lista:
Eleven som häromdagen kikade in i mitt arbetsrum och ville visa att hen lärt sig läsa. Vid terminsstarten var målet att kunna läsa innan jul, och med mycket jobb gick det iland!
Vår efterlängtade lärplattform edWise tycks äntligen vara på plats och fungera. Just idag har jag kunnat godkänna de första ansökningarna om föräldrakonton!
Vår skola fick häromveckan extra tilldelning av löneutrymme tack vare bra arbetsprocesser och hög måluppfyllelse!
En av våra finaste traditioner - fackeltåget till kyrkan för att fira advent. Har noterat mediadiskussionen som nästan gick vilse, men varken lagstiftaren eller skolverket har sagt att vi inte får fira traditioner eller berätta om dem - tvärt om faktiskt.
Lärarnas fina utvecklingsarbeten kring formativ bedömning, vilka belönades med feedforward av deras kollegor igår.
Våra hälsoinspiratörers engagemang och härliga idéer.
Dagens lektion hos fyrorna som samtalade med sin lärare och varandra om respekt, och hur alla kan bidra till ett gott socialt klimat.  Fick fota deras samtal.

Hur ser din ljuspunktslista ut?

Med kärleken som arbetsplats

Det var länge sen jag skrev något om vilket fantastiskt roligt jobb jag har. Blev påmind idag av vår verksamhetsutvecklare Susanne. Hon citerade Eva Dahlgren som numera kallar sig glädjeflicka med kärleken som arbetsplats.
Känner mig omgiven av både glädjeflickor och glädjepojkar, och har både vilja och ambition att också själv verka som glädjeflicka med kärleken som arbetsplats. Känns inte ens svårt. Veckan har så här långt varit full av de roligaste möten. Möten med våra fantastiskt engagerade föräldrar i både Lokala styrelsen och föräldrarådet, med kollegor på verksamhetsteam, med personalen på arbetsplatsträff, elevhälsomöte och korridormöten, med elever i intervjuer och fina vardagsmöten - hur många har arbetsplatser där man bara behöver stiga ut ur arbetsrummet för att mötas av varma barnkramar? Med föräldrar har vi pratat om rutiner ifall eleverna inte kommer till skolan, om skolmat, om kunskapskrav och bedömning. Med personalen har vi också pratat om hur vi stöttar vår elever, hur vi utvecklar undervisning, om rutiner när elever inte kommer till skolan. Med eleverna har jag följt upp viktiga funderingar kring vad de vill ändra på - ingen ska behöva kallas "ökennamn", vi måste hjälpas åt att hålla arbetsro och det är viktigt att ha vuxna som man litar på och kan tala med. Som grädde på moset fick jag med mej en fin bekräftelse på att Ormbergsskolan  har det jag alltid hävdat - riktigt skickliga lärare som sett till att vi når goda resultat.

Skolan som spjutspets

Från 1800-talet och långt in på 1900-talet  hade den Svenska skolan rollen av spjutspets för Sverige.I ljuset av historien har den varit avgörande för övergången från bondesamhälle till informationssamhälle. I takt med bl.a. digitaliseringen har skolan dessvärre hamnat i bakvattnet av utvecklingsvågen. (Alltför) Många aktörer har haft åsikter om skolans roll för att fostra samhällsmedborgare som passar in i det framtida samhälle man velat se, och skolväsendet har haft fullt sjå att med en fötterna i vardagen och händerna krampaktigt fästa i utvecklingståget hänga med i svängarna. För att göra en analys av den saken krävs mer än ett blogginlägg, så med detta konstaterande som bakgrund gör jag istället följande spaning:

Svensk skola har börjat återta sin viktiga roll som spjutspets för samhällsutvecklingen. Det finns knappast någon näringslivstopp, journalist eller politiker med självaktning som inte inser skolans viktiga samhällsroll som just spjutspets, och glädjande nog tycker jag mig se alltfler exempel på samverkan mellan dessa grupper och skolledare, skolforskare & lärare. När media skriver om skolan är det inte som för några år sen - sorgesvarta krigsrubriker och uttalanden av framförallt politiker utan allt mer handlar det om visioner och verklighetsbeskrivning.(Jag har dock inga vetenskapliga belägg för detta - bara min egen upplevelse)
Hur kommer sig då detta? Har det hänt något? Ja, det har det. Svaret på vad som hänt är naturligtvis komplext. .
En av de viktigare orsakerna tror jag är att den starka profession som finns i skolan åter är ute på banan och gör sin röst hörd. Det i sin tur beror bl.a. på:

Skolforskning. Vi har idag tillgång till modern forskning som grundar sig på kunskap om vad som verkligen fungerar i undervisningssammanhang. Tyckare av mer allmän karaktär göre sig  inte längre besvär. I skolan har vi nu inte bara tyst kunskap om vad som fungerar i det egna klassrummet, vi kan nu också sätta ord på det och stödja oss på vetenskap.I takt med detta används ett alltmer vetenskapligt förhållningssätt i den egna undervisningen.

Entreprenörskap. Detta lilla ord  som fick plats i LGR 11 fick genomslag därför att det redan fanns mycket av entreprenöriellt tänkande i skolan. Nu är det inte bara önskvärt, nu finns det t.o.m. krav på att våra elever ska utvecklas till entreprenöriella medborgare. I linje med detta skapas också entreprenöriella strukturer i våra skolor.  Något som vi i allt större utsträckning ser,  framförallt genom den utveckling av undervisning som sker i klassrummen. Utveckling som grundar sig på modern skolforskning och som görs i kollegial samverkan. Hos oss handlar mycket av utvecklingsarbetet om formativ bedömning/undervisning just nu, och jag blir lycklig som ett barn av att få delta när lärarna samtalar och reflekterar om sina erfarenheter.

Internationaliseringen. Vi får allt större möjligheter att trotsa geografiska avstånd genom att kommunicera digitalt och resa. Vi nöjer oss inte längre att bara jämföra skolresultat mellan länder. Det forskas över gränserna, utbyts erfarenheter, reflekteras och lärs över gränserna på ett sätt som aldrig förr och på alla nivåer.

Twitter och andra sociala media. Dessa medier har länge dominerats av politiker och journalister, men fylls alltmer av smarta, vetgiriga och utvecklingsbenägna skolmänniskor. Begreppet "Det utvidgade lärarkollegiet" myntades av Ann-Marie Körling, och är en bra beskrivning av hur lärare och skolledare använder sig av t.ex. Twitter. Den skolchatt som varje torsdag äger rum har så många inlägg så den slår i "maxtaket" och  på "skollyftets" twitterlista finns nära 1000 lärare med. Arkiverade skolchattar hittar du här. Allt detta skapar och sprider nya lärdomar och gjuter mod att stå för sin profession liksom att utveckla sina egna tankar och sin egen praktik.

Digitaliseringen. En av orsakerna till att skolan hamnade i bakvattnet har sannolikt varit digitaliseringen. Bristen på kompetens, redskap och mod ställde till det ett tag. Jag tänker att det nu är de digitala verktygen som står för den största förändringen i skolan. De underlättar kommunikation och kunskapsutveckling samt underlättar administrationen för lärare samtidigt som helt nya sätt att undervisa uppstår. Exemplen är många. Kolla gärna in vad gamification och  flippade klassrum/bedömning står för.  På min skola har vi tagit små steg mot en digitaliserad verksamhet. Det finns inget som stödjer att datorer, I-pads och digiala whiteboards i sig ökar elevernas möjligheter. Det handlar helt om hur de används. Jag är därför oerhört nöjd med att våra kliv blir allt större och säkrare. Dagligen får jag fina exempel på hur undervisning utvecklas utifrån de digitala möjligheterna.

Jag skulle kunna skriva en lång lista på vad som krävs för att skolan ska bli ett ännu vassare spjut, men nöjer jag mig med detta. Det har hänt något. Något positivt. Låt oss vässa vidare utifrån den tanken.

Bedömning för lärande

Innan vi riktigt hann fatta det så blev det höstlov. På fritids är det full fart, men klassrummen står tomma. Några av oss vuxna har varit på utflykt ett par dagar. Måndag-tisdag åkte jag och 10 medarbetare till Borås. Staden som numera inte bara är känd för sina textila tillgångar. De är kanske den skolkommun som mest systematiskt arbetar med att utveckla sin undervisning utifrån förhållningssättet Bedömning för lärande.
Det blev en mycket bra resa. På nervägen bestod vår packning av nyfikenhet och en del kunskaper. På hemvägen hade vi fyllt på med nya lärdomar och inspiration. Vi insåg att vi kanske har kommit längre än vi trott och att vi är på rätt väg. Att jobba med att tydliggöra målen för eleverna, att synliggöra var de är, att ge dem feedback/feedforward på hur de ska komma vidare, att på allvar aktivera eleverna i sitt eget och varandras lärande är bland det viktigaste vi kan göra för att de ska nå sin fulla potential.
Tack Emelie, Hanna, Anette, Henrik och alla andra för att ni generöst delat med er av både lyckandande, misslyckanden och goda tankar.

Har någon sett Matilda?

Förra veckan publicerade Kommunal en intressant rapport med namnet "Har någon sett Matilda"
Den handlar om Fritidshemsverksamhet. En fritidshemsverksamhet där eleverna är för många och personalen för få. Sammantaget med konsekvensen att fritidshemsverksamheten inte uppfyller de mål och krav som vi kan förvänta.
Självklart vill också vi ha mer personal på fritids, men menar att vi inte känner igen den bild som målas upp. Vi är stolta över vår verksamhet. En verksamhet där barnen trivs och både har roligt och lär sig viktiga saker.
Kuriren publicerade på ledarplats en kommentar kring denna rapport som vi tycker är under all kritik när det gäller fakta. Vi har därför inbjudit dem att visa en annan bild av verkligheten. Tyvärr har vi inte ännu fått någon respons. Den som väntar på något gott...
Här kan du läsa vårt brev:
Hej Mathias Bred!

Smått förundrade läste vi idag ditt ledarstick om Kommunals rapport ”Har någon sett Matilda?” (I artikeln kallad ”var är Matilda”).

Vi är glada över att du lyfter den viktiga verksamhet som fritidshemmen utgör, men förundrade över att du på ledarsidan uttalar dig om något som vi upplever att du har en ganska grumlig föreställning om.

Rapporten talar sitt tydliga språk, även om det också finns en annan bild av verkligheten. Vi tycker att det vore roligt att genom Kuriren få visa upp den verkligheten - en fritidshemsverksamhet med nöjda elever och föräldrar. Där pedagogerna vet var eleverna är när föräldrarna kommer. Där konflikter inte är ett problem.  (konflikter finns överallt där det finns människor, även hos oss, men inte i den problematiska utsträckning som rapporten gör gällande). Ett fritidshem med god och pedagogísk verksamhet där eleverna får växa och utvecklas utifrån sina förutsättningar och där de får vara delaktiga i att utforma sin vardag. Vi är både stolta och glada över att kunna beskriva vår verksamhet på det sättet.

Det är dock inte rapportens innehåll vi är förundrade över utan fortsättningen i artikeln :

”En möjlig väg är den som förskolan har tagit”.  Med undantag av namnet så har fritidshemmet en läroplan, precis som förskolan. Faktum är att fritidshemmet fick sin läroplan redan 1994 (förskolan fick sin 1997). Fritidshemmens uppdrag är pedagogiskt. Om detta råder det inget som helst tvivel från något politiskt håll. I den gamla skollagen fanns ett kompensatoriskt uppdrag för både skola och fritidshem. Den skrivningen finns inte kvar, även om det finns andra skrivningar som pekar på ett liknande uppdrag för både skola och fritidshem. 

Vi läser vidare: ”Innan det finns ett genomtänkt syfte med verksamheten kan den omöjligen leva upp till det” Styrdokumenten är glasklara över vad fritidshemmens uppdrag består i. Ett problem är däremot att resursfördelningen ibland gör det svårt att leva upp till detta uppdrag.

I slutet av artikeln skriver du ”När kommunal släppte sin rapport var målet naturligtvis att skaffa flera jobb åt fritidspedagoger”.  Hur tänkte du då? Fritidspedagogerna, eller som de heter i den nya utbildningen grundlärare med inriktning mot fritidshem, har en gedigen lärarutbildning. Fritidspedagogerna har i stort sett samma utbildning som övriga lärare utom att de inte har ämnesbehörighet. De är därför inte medlemmar i Kommunal. Att Kommunal skrivit denna rapport handlar väl snarare om att man i vissa kommuner, framförallt storstäderna, inte har lyckats anställa fritidspedagoger, utan istället barnskötare.

Vi förstår att det inte är lätt att ha full kännedom om allt man som ledarskribent förväntas ha åsikter om och därför vill vi hälsa dej Mathias, om du har vägarna förbi i Luleå, och även Kurirens lokala redaktion varmt välkomna att besöka oss och ta del av vårt fritidshems verksamhet.

Bästa hälsningar

Rektor och fritidshemspersonal vid Ormbergsskolan, Luleå

Behöver talanger stöd?

I min hög av  rapporter och böcker kom igår turen till en med namnet ”Hur möter grundskolan elever som lätt når skolans kunskapskrav eller har särskilda talanger”. Det är Kristina Wahlberg, skolutvecklare från Luleå som tittat igenom forskning, styrdokument samt intervjuat rektorer kring detta spännande ämne. Utgångspunkten är skollagen och bl.a. skrivningen att alla elever ska få stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt.
Hon fastslår direkt att internationell forskning tar död på myten om att begåvade elever klarar sig själva, att de inte behöver ledning och stimulans men att de behöver särskilt stöd. Om de inte möts på rätt sätt riskerar de till och med att fara illa.
Trots att den till omfånget är en ganska liten rapport finns mycket att reflektera kring. Vad är begåvning? Hur mäts begåvning? Det historiska och kulturella perspektivet. Hur ligger det till med min egen kunskap och attityd? Värderar och synliggör vi vissa talanger högre än andra?
Elever som lätt når målen eller har särskilda talanger är inte någon homogen grupp. I rapporten gör hon en kategorisering av högpresterande respektive särbegåvade elever. En lista som kan se ut så här:

Högpresterande elever     Särbegåvade elever
Kan svaret                           Ställer frågor
Är intresserade                    Är nyfikna
Har goda idéer                    Har tokiga idéer
Besvarar frågor                   Diskuterar dem
Lyssnar med intresse           Visar starka åsikter och synpunkter
Lär sig snabbt                     Kan redan
Har många jämnåriga          Föredrar vuxna
kamrater 
Kopierar                            Skapar nytt
Tycker om skolan              Tycker om att lära
Tar emot information          Bearbetar information
Tänker steg för steg           Tänker komplext
Är nöjd med sin inlärning    Är mycket självkritisk
Förstår idéer                     Tänker abstrakt
Arbetar hårt                      Sysselsätter sig med andra saker men
                                         klarar sig ändå

Alla barn är naturligtvis individer, och kategoriseringen kan vara ett sätt att få syn på just det. Kristina pekar på de strategier skolan använder för att möta dessa elever: Berikande åtgärder (t.ex. att fördjupa undervisningen eller lägga till extra kurs) respektive acceleration (att eleven börjar tidigare i skolan eller hoppar över hela eller delar av årskursen) är kanske de vanligaste.
Det mest intressanta tycker jag är hennes beskrivning av framgångsrika lärprocesser och vikten av att använda dem även när vi planerar för stöd och stimulans till den här gruppen av elever: Målinriktat lärande, individualisering, feedback samt att få befästa nya kunskaper och färdigheter.
Rapportens beskrivning av framgångsfaktorer och hinder är också tänkvärda: Som framgångsfaktorer lyfter hon: Individualisering, elevinflytande, formativ bedömning, stimulerande och utmanande undervisning, berikning & acceleration, mentorskap, IT, profiler, rektors drivkraft & pedagogiska ledarskap, rektors & lärares engagemang, lärarnas kompetens, ständig diskussion & omprövning av undervisning, kunskaper om särbegåvade elever samt att det är OK att vara duktig. Som hinder identifierar hon att lärare kan ha svårt att klara individualiseringsuppdraget, att lärare inte ”räcker till”, icke ändamålsenliga strukturer samt att rektorer & lärare inte har tillräcklig kunskap om särbegåvade elever.

Läsningen föder många tankar. Hur identifierar vi elever som behöver extra stöd utifrån talang eller begåvning, är min första. Helt klart är det svårt att mäta utifrån betyg. Avslutar med ett drastiskt men tänkvärt citat av Sally Svantesson (Tv-Serien Sally): ”Jag låg lite före de andra, jag fick ligga i spännbälte hela terminen så de andra kunde komma ifatt.”

Det rör på sig!

Det rör på sig i skolvärlden. Framåt, bakåt eller mer bara rörs om är för tidigt att säga, men skolan har verkligen varit i fokus veckan som gått. Först ut var utbildningsminister Björklund med förslaget om förstelärare och lektor - två  nya karriärssteg i skolvärlden. Redan inför nästa skolår ska dessa nya funktioner vara möjliga. Trots både googling och allmän uppdatering har jag inte lyckats hitta ett spår av kritik mot förslaget. Jag ser verkligen fram emot att få lärare med dessa titlar på min skola - Förstelärare kommer att fortsätta undervisa, men ska också coacha kollegor, förbättra undervisningen samt vara huvudlärare i ett ämne eller ansvara för lärarstuderande. Lektor ska lärare med lägst licentiatexamen i ett ämne eller ämnesdidaktik kunna bli. Utöver undervisning ska lektorer kunna sprida ämneskunskap till andra lärare eller bedriva skolrelaterad forskning.
Ett nytt läraravtal presenterades i onsdagskväll, och där var kritiken desto större. Twitter och Facebook bara exploderade av icke återhållen ilska. Ilska över att den tydliga uppvärdering av läraryrket man hade förväntat sig, inte syntes till. Min åsikt är att 4,2% första året är mycket bra, utifrån vad som är möjligt i en avtalsförhandling, däremot är fortsättningen tveksam. Nu är det upp till kommunerna att visa att man värderar skolan och det jobb som där utförs. Om man inte lyckas (nu heller) finns nog ingen annan lösning än att förstatliga skolan. Skolan är en av våra absolut viktigaste samhällsfunktioner och det måste synas i lärarnas lönekuvert, annars är vi snart illa ute som nation. Detta är min oerhört fasta övertygelse som ingen kan rucka på.
I vår egen kommun har både den problematiska vikariesituationen, som i grunden är ett utslag för att det finns för få utbildade lärare samt skolans ekonomiska svårigheter, som beror på besparingar på 1280:-(!) per elev, varit omskrivna i lokalmedia. 
Nå, inte nog med detta, i torsdags presenterades litteraturutredningen. Ett utmärkt exempel på hur viktig skolan faktiskt är. Lisa Högberg kommenterar detta klokt i dagens Kuriren. Hon säger bl.a.  "Med en god skriv- och läskunskap har du redskap att göra val i ditt liv". Så är det. Det handlar i slutänden om att möjliggöra ett demokratiskt samhälle. Som rektor är jag bekymrad och oroad  över att ungdomars läs- och skrivförmåga blir allt sämre i takt med att läs- och skrivförmågan blir att viktigare. Satsning PÅ skolan och I skolan är det viktigaste svaret på frågan om hur man vänder denna nedslående utveckling.
Det rör som sagt på sig och vi gör allt vi kan för att det ska röra sig åt rätt håll.

The big five

Vad är det EGENTLIGEN man behöver kunna för att klara sig här i världen? Vår kära läroplan är en beskrivning vad skolan ska ge alla barn i vårt land med sig på sin livsfärd. Det mesta i denna läroplan handlar om förmågor. Förmågor som man förhoppningsvis fortsätter utveckla hela livet.
För något år sedan presenterade Göran Svanelid ett sätt att tänka kring dessa förmågor, något som har kommit att få en enorm spridning bland pedagoger. Han sammanfattar hela läroplanen i fem grundförmågor, och menar att det är genom att utgå från dessa i undervisning, läxor, prov, bedömning, feedback, ja varför inte också utvecklingssamtal och åtgärdsprogram och allt annat vi gör i skolan, som vi ger eleverna bäst möjlighet att uppnå dem.  Dessa fem generella förmågor är

- Analysförmåga: Beskriva orsaker och konsekvenser, se lösningar, förklara och visa på samband, se utifrån och växla perspektiv, jämföra
- Kommunikativ förmåga: Samtala, motivera, presentera, diskutera, uttrycka egna åsikter och ståndpunkter, framföra och bemöta argument, redogöra, formulera, redovisa och resonera
- Begreppslig förmåga:  förstå innebörden i begrepp, relatera begepp till varandra, förstå begrepp i nya sammanhang
- Förmågan att hantera information: söka, samla sturkturera/sortera och kritiskt granska information. Skilja mellan fakta och värderingar. Avgöra källors trovärdighet och användbarhet
- Metakognitiv förmåga: Tolka, värdera, ha omdömen om, reflektera, lösa problem med anpassning till en viss situation, syfte eller sammanhang. Avgöra rimlighet, välja mellan olika strategier, pröva och ompröva

Genom dem har nu begreppet "The big five" fått en helt ny innebörd bland tusentals pedagoger.
Låter det enkelt? Nja, enkelt är det väl inte, men ett sätt att bättre förstå vad skolan syftar till och ett sätt för skolan att stukturera den allt mer komplexa utbildning som krävs för framtidens vuxna - dagens barn.
Litet spännande också att fungera över hur våra egna vuxna förmågor ligger till utifrån detta.

Att lära sig av dåliga saker.

Ibland blir jag påmind om hur mycket verklighet skolan är. Allt som kan hända på en plats där nära 300 barn och ca 50 vuxna huserar händer. Mest bra och roliga saker, men också mindre roliga.

Idag har några av lärarna avsatt förmiddagen till en sak av den senare arten - att reda ut hur en lek som börjat med att två elever hade kul, urartat så att flera elever anslöt och slutade med att en elev blev ordentligt kränkt. Efter massor med samtal blev bilden av vad som hänt glasklar och det hela kunde redas ut. Min övertygelse är att genom att de vuxna tog tag i det hela så snart de fått reda på att något hänt och gick till grunden med det, så blev historien inte bara tråkig. Den blev också ett tillfälle för barn att lära sig om sig själva och vilka normer som gäller. Att dras med i ett flockbeteende är alltför lätt gjort, men risken blir mindre om man har fått tillfälle att reflektera kring sitt beteende och sina reaktioner, och även fått ta konsekvenserna av det.

En otrolig viktig sak vid en sån här händelse är att det finns vuxna som tar barnens känslor och upplevelser på stort allvar. Att barnen vet att de får hjälp när de ber om det. Just det är något som Friends i sin  rapport  (Friendsrapporten 2012) visar är en brist i svenska skolor. Bland de äldre eleverna är det endast 28% som upplever att de har någon att prata med. Bland de yngre eleverna är det 74% som uppger att de vuxna på skolan säger till om de ser eller får veta att någon behandlas illa. Det borde vara 100%. I våra egna enkäter har vi inte ställt den frågan till eleverna. Det ska vi göra nästa gång. Jag blir förvånad om inte siffran ligger åtminstone nära 100%, men säker kan jag inte vara, eftersom jag inte frågat. Jag återkommer när jag vet. Under tiden fortsätter vi lära oss av både dåliga och bra saker.

Full fart i skolstart

En tänkbar synonym till "full fart" är "skolstart".  Att starta upp ett skolår samtidigt som vi sjösätter en ny organisation, och genom den också bygger om, är att ta begreppet full fart ytterligare ett steg. Till överfull fart. Vi har det intensivt, ,men också inspirerande och roligt. I sanningens namn så kan tillvaron för personal och även föräldrar emellanåt även beskrivas som förvirrad. Typ: "Ojdå, kunde vi inte vara i den här lokalen idag för att målarna ska in", eller "Ojdå, vi fick ingen vikarie heller"
Eleverna då? Jag har hunnit vikariera i förskoleklassen och i Åk 4 - där förändringarna är som störst, och jag har även gått runt och pratat med många av våra andra elever. "Det var roligare än jag trodde att börja 4:an, egentligen är allting bra med att gå i skolan", "Det finns nåt i skolan att se fram emot varje dag", "Jag har redan fått flera nya kompisar", "Det är faktiskt kul att ha fritids på olika ställen, fast det blir nog bättre när vi får vara på samma ställe hela tiden".  "När jag vaknar på morgonen tänker jag - Jaaa, idag ska jag till skolan".
Kanske säger en del av barnen det de tror att jag vill höra, men glittret i ögonen går inte att ta miste på - våra elever mår bra och tycker att det är både viktigt och meningsfullt i skolan. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att även om omständigheterna runt omkring är röriga så fungerar det bara vi vuxna har fokus på barnen och lärandet. Det har vi, och det märks.
Men ändå, visst längtar både vuxna och barn tills allt är på plats. Överfull fart är kul en stund, men det räcker med att det är fart.

Gott nytt skolår!

Nu har vi hälsat varandra Gott nytt skolår.  I år var det våra femmor som med sång, glädje och ballongsläpp skapade feststämning.
Var jag såg lyste glädje och förväntan, även om det också var med blandade känslor några av de äldre eleverna kom till skolan. "Det är ju som ändå himla skönt att vara ledig" som E. sa, och det är ju som ändå himla svårt att säga emot det. Jag skulle nog till och med säga att jag skulle bli orolig ifall barnen på allvar hellre vill gå till skolan än vara ledig tillsammans med familj och vänner.  Men ännu mer orolig skulle jag bli om barnen kände obehag för att gå till skolan. Obehag eller rädsla för att möta mobbning och kränkningar. Obehag och rädsla att inte lyckas eller få den hjälp man behöver. Direkt efter första skoldagen samlades därför vi i elevhälsoteamet för att säkra upp elevhälsoarbetet för terminen. Ett arbete som syftar just till att alla elever ska må bra i skolan. Det kändes tryggt att träffas. Jag har fantastisk personal med just den blandning av kompetens och engagemang som skapar en god skolmiljö. Nu kavlar både vi vuxna och barnen upp ärmarna och tar tag i lärandet. Tack alla som stöttar oss!

Lärandets glädje

Med så gott som komplett laguppställning inledde personalen på Ormbergsskolan idag sitt eget lärår. Många kloka saker blev sagda och några resulterade i kloka beslut som förhoppningsvis ger de resultat vi önskar. En av våra satsningar framöver kommer att handla om hur vi kan använda bedömningar på ett sånt sätt att de skapar ökad lärlust och ökat lärande hos våra elever. En presentation av detta hittar du här.

Skol-energi!

Undrar om det bara är jag som känner det? Det liksom darrar i luften. Av glädje och förväntan. På fritids kommer sommarbruna, förlängda barn tillbaka och nya förväntansfulla sexåringar gör sitt inträde på "rikt". Massor av förväntningar. Alla glada. Antalet barn och personal trappas upp för varje dag och alla verkar bära på förväntan, och alla är glada. Och alltihop ger energi. Massor av energi. Snart är den verkligt stora dagen här. Dagen D. Dagen då vi får hälsa varandra gott nytt skolår.

Idag fick vi dessutom ett kul vykort. För 10 år sedan hade vi ett stort temaarbete kring Luleå skärgård. Som avslutning åkte vi, med båten Guardian, till Junkön. Det var en fin utflykt. På vägen hem stannade båten och en av papporna som är pilot körde några lovar med sitt jaktplan över båten samtidigt som alla barn fick kasta i var sin flaskpost. Det var ett magiskt ögonblick. I flaskorna hade de gjort var sitt vykort, frankerat och adresserat till skolan. Efteråt skickades många av vykorten tillbaka, upphittade på olika stränder i vårt land. Det var flera år sen sist. Men idag dök det upp ett - adresserat till Johanna och upphittat på Manön av Kate Fahlesson. Litet symboliskt kändes det. Effekten av det vi gör i skolan poppar upp när vi minst anar det...

Mycket energi som sagt, men också en del frustration så här inför uppstarten. Lokaler som inte hunnit bli färdiga, anställningar likaså. Ingens fel, men likväl oerhört frustrerande.

Nu tar jag all den energi alla positiva möten och människor gett mej till att lösa också detta.

Sommarstängt

Två dagar kvar. Sen stänger vi. Fritids flyttar till Ormbergets förskola i fyra veckor och själv tar jag och fritidspersonal, vaktis och köket semester. Under tiden huserar en och annan hantverkare i våra lokaler. Tillsammans med lokalvård och administration, som valt att stanna ännu någon vecka. Just nu har fritidsbarnen tagit med sig pedagogerna på utflykt, men mellan alla utflykter hittar de på roliga grejor även här hemma.

En god dag

Nu är det fritids som gäller i skolan. Sommarlovet första dag, och på fritids njuter barnen av att få extra mycket frihet. De flesta vuxna har ägnat sig åt att suga in nya tankar och inspiration. Mikael Alexandersson och Tomas Kroksmark bjöd på båda delarna. Att lärarens lust att undervisa hänger ihop med elevens lust att lära ser vi varje dag, men med forskningsbevis får detta ytterligare en dimension. Elevers förmåga att värdera sitt eget lärande har en alldeles särskild betydelse för hur man lyckas. Höga förväntningar. Synliggjort lärande. Återkoppling. Viktiga ingredienser alltihopa. kan vi lära något av dataföretagens tankar bakom sina dataspel? Dataspel som "manipulerar" spelaren att "tro att hen är smart". Skulle inte uttrycka mej på det sättet, men att eleverna får tilltro till sin egen förmåga känns väldigt bekant och bra.
Efter föreläsningarna vidtog ett kort möte som bl.a. innebär att vi nästa år kan gå vidare med utvecklingen av "Att skriva sig till läsning" - vi kommer att få både utbildning och redskap (bl.a. fler datorer) för att jobba med digital och social läs- och skrivinlärning.
Hann också med en sväng till skolan. Klockan hade blivit fem och på en soldränkt skolgård lekte halva Åk 4. Känns bra att skolan är det nav kring vilket elevernas sociala samvaro kretsar. Även på sommarlovet. Gillar!

Alla behövs i framtidsverkstaden

Försöker få en helhetsbild av skolåret för att kunna dra slutsatser om vilka nya satsningar och åtgärder som knackar på dörren.
Som så ofta slår det mig vad som är, om inte den enda, så åtminstone den helt "outstanding" faktorn för om vi ska lyckas eller inte. Lärarna. Samtidigt är det viktigt att se att det krävs många andra kompetenser än lärarens för att en skola ska kunna fungera.
Blev litet "poetisk" när jag försökte hitta ord för detta:
 

Alla har vi dragit våra strån till framtidsbygget

Först om många år kan vi med säkerhet utläsa betyget

Med olika uppgift, olika roller

och de olika verktyg vi tillhandahåller

Mästare som vaktar på husets funktionalitet

och vårdare som månar om lokalernas hygieniska kvalitet

I husets hjärta, som är vårt kök

eleverna får ladda energi vid dagliga besök

Ekonomi och personalsystem är en lika viktig grej

det fixar vår ordningsamma ass-tjej

Några är fenor på ordning och struktur

andra står för en mer kreativ kultur

Någon ger av sina kunskaper i musik

andra delat med sig när det gäller motorik

Ämneskunskaper av allehanda slag

bidrar många med – varje dag

Någras stora styrka är att skapa ett klimat

där stöd och hjälp och glädje ges mer än tråkigt gnat

Vissa hjälper snabbt den som har bördor att bära

många får barnens ögon att lysa, av lusten att lära

Några vet allt om hur man hjälper barn med svårigheter

någon vet vad alla barn heter

Ingen kan göra allt, men alla gör det man ska och mer därtill

och utvecklingen står aldrig still

Tack för det engagemang och kunskap just DU använder

När vi formar framtiden i våra händer,
 

Skolavslutning och sommarlovsstart

Ja kära nån. Med ett helt skolår i backspegeln sitter jag vid datorn och ser ut på skolgården. För några timmar sen var den överfull av lärare, våra fina barn och barnens föräldrar. Nu är den tom och öde. Känns också litet tomt i hjärtat. 

Året har varit fullt av alla tänkbara aktiviteter, men det som finns kvar i hjärtat är just nu inre bilder av elever som utvecklat nya förmågor. Ofta med stor möda och små steg, men lärandet och utvecklingen har varit synligt och tydligt. För någon har det handlat om att ljuda ihop två-bokstavs-ord medans andra har gått från att knappt kunna några bokstäver till att läsa och förstå långa texter. Någon kämpar med att få in känslan för tal upp till 10, medan andra förstått division. Jag har sett elever som släppt rädslan att förflytta sig i skollokalerna och andra som inte har några sådana begränsningar. Oavsett vilka förutsättningar eleverna har så ser jag hur lärarna möter var och en av dem med respekt och vilja att både stötta och utmana. Alla ges chansen att utvecklas, oavsett om det är lätt eller svårt. Jag ser föräldrar som, oavsett egna förutsättningar, hjälper sina barn att växa, hjälper dem att organisera läxläsning, skapar förståelse för att skolan är viktig och hjälper dem att komma i tid till skolan.

Nu ska vi reflektera och utvärdera skolåret. Var sak har sin tid. Efter sommaren tar vi nya tag med barnets bästa som riktmärke.

Tack till våra fantastiska barn, personal och föräldrar. Jag hoppas att ni alla får en underbar sommar!

8 punkter om hur vi säkrar en god framtid för Sverige

Det är mycket nu. Trots allt intressant som händer på skolan, och trots att jag tycker att det är kul att blogga så vill inte tiden räcka till. Lånar därför en text från SKL (Sveriges kommuner och landsting) som känns angelägen:
Lärare är ett framtidsjobb. Och dessutom ett av Sveriges viktigaste framtidsjobb. En skicklig lärare är den enskilt viktigaste faktorn för bra resultat i skolan. En engagerad lärare kan lyfta en elev från ointresse till engagemang, från dagdrömmande till att förverkliga sina drömmar.
Den som vill göra skillnad har ett gyllene läge de närmaste åren. Barnkullarna blir större samtidigt som många lärare går i pension. Det innebär 50 000 nya lärarjobb på tio år. Ljusast arbetsmarknad har lärare i matematik, teknik, vissa språk, yrkesämnen men också speciallärare.
Lärare är ett fantastiskt stimulerande yrke, därom vittnar många lärare. Skolverkets undersökningar visar att fler än nio av tio lärare trivs med eleverna. Lika många tycker att de har ett meningsfullt jobb. Eller som den lärare som i Dagens Nyheter nyligen sa att hon har världens roligaste jobb uttryckte det: ”Att se eleverna utvecklas och att de lär sig är en belöning”.
Men trots stora jobbchanser och meningsfullt arbete så minskar intresset för lärarutbildningen. Även om 13 000 studenter går på något av lärarprogrammen varje år blir antalet förstahandssökande färre. Glädjande nog visar de senaste siffrorna att antalet sökande till lärarutbildningen återigen ökar. Den trenden måste värnas med flera insatser för en modernare skola.

1. Bättre karriärmöjligheter. Många lärare vill göra karriär och allt fler kommuner erbjuder möjligheter att utvecklas i den undervisande rollen. Stockholm, Göteborg, Sollentuna och Södertälje är några exempel. Regeringen satsar en kvarts miljard på forskarskolor där lärare och förskollärare ska kunna utbilda sig till lektorer.
2. Bra lärare ska ha bra lön. Det förutsätter individuell lönesättning. Arbetet med att premiera goda arbetsinsatser, resultat och måluppfyllelse måste ske lokalt, på varje enskild skola. I bland annat Krokoms kommun arbetar skolor sedan en tid tillbaka med andra arbetstider, något som lett till ett bättre samarbete lärarna emellan och därmed också en bättre undervisning. De lärare som ingår har fått ett lönepåslag. De nyinrättade karriärtjänsterna i Södertälje kommer att ge en ingångslön på 40 000 kronor i månaden. I Sollentuna får karriärlärarna ett lönepåslag med minst 5 000 kronor. Det är bara några exempel.
3. Stärkt ledarskap. Lärare vill ha inspirerande chefer och ledare. Skolor som lyckas bra har ofta tydliga mål från politiker och engagerade skolchefer och rektorer. För att utveckla skolans ledarskap startar SKL och Rektorsakademien en rektorsutbildning med fokus på det dagliga ledarskapet. Det handlar om att stötta rektorerna så att de ska kunna möta skolans förändrade krav. Många av landets kommuner och landsting har utbildningar och program för framtida chefer där intresset för att delta vida överstiger antalet platser
4. Bra arbetsmiljö och mindre stress. Även om åtta av tio lärare uppger att de har arbetsro, vet vi att många lärare också upplever stress. Detta måste huvudmännen ta på allvar. SKL har tagit ett initiativ för att tillsammans med de fackliga organisationerna diskutera hur lärarnas administrativa sysslor kan hanteras mer effektivt. Förhoppningen är att frigöra tid för det pedagogiska arbetet.
5. Förbättra lärarutbildningen. Det behövs fler platser på lärarutbildningen i de inriktningar, som skolorna har behov av. Skolorna måste kunna locka studenter att söka de utbildningsinriktningar där efterfrågan är störst. Det behövs också fler vägar in till läraryrket med kompletterande utbildningar för dem som har ämneskunskaper. Varför skulle inte en duktig ingenjör kunna vidareutbildas till tekniklärare och en biolog till lärare i naturvetenskap?
6. Bättre resultat ger yrket ökad status. Det pågår en intensiv skolutveckling i skolor över hela landet. Målet är att förbättra elevernas resultat. Till det ska läggas SKL:s stora matematiksatsning och våra Öppna jämförelser för att sporra kommunerna och skolorna till bättre kvalitet. Det pågår också ett brett samarbete om ökad skolforskning och många statliga initiativ för att förbättra undervisning och uppföljning.
7. Från ensamarbete till teamwork. Allt fler lärare jobbar tillsammans med planering och utvärdering av undervisningens innehåll och utförande. Precis vad forskningen efterlyser. Att handleda blivande lärare är också ett sätt att utvecklas. Samtidigt präglar den digitala utvecklingen alltmer elevernas vardag, skolan och därmed lärarnas arbetssätt. De nya kompetenser som krävs gör det moderna läraryrket än mer spännande.
8. Tala väl om skolan! Den stora majoriteten av eleverna når grundskolans mål och andelen elever som uppnår målen i alla ämnen är den högsta på tio år. Svenska elever ligger i topp i Europa vad gäller trygghet och kunskaper om hur samhället fungerar. Vi ska inte sopa problem och utmaningar under mattan, men vem söker ett yrke och en arbetsplats som många så ofta talar dåligt om? Skolan har fått oförtjänt negativ kritik. Det är dags att ändra på det! Här har alla aktörer på området ett ansvar, arbetsgivare, fackliga organisationer, myndigheter och  media. För att nyansera bilden och öka kunskapen av bland annat läraryrket och andra viktiga välfärdsjobb driver SKL kampanjen Sveriges Viktigaste Jobb. Vi samarbetar också med Skolverket i satsningen För det vidare, som vill locka fler att bli lärare.

Vi är många som har ett ansvar för att få fler bra lärare till den svenska skolan. Med våra gemensamma insatser kan vi höja yrkets status och locka fler till ett av Sveriges viktigaste jobb. Ett jobb där man gör skillnad för livet!
Ingela Gardner Sundström
ordförande i förhandlingsdelegationen
Maria Stockhaus
ordförande i beredningen för utbildningsfrågor

Om lärarvikarier...

Dagens möte med vår Lokala styrelse  fylldes i vanlig ordning av spännande infallsvinklar på skolutveckling. Hur lång tid tar det att implementera nya arbetssätt? Vilken information från skola till hem är viktig? Digitalisering och fostran i cybervärlden. Fritidshemmens roll.
En nog så viktig fråga var den om hur vi kan kvalitetssäkra att vi får (bra) vikarier. Både en och annan artikel har skrivits om vikariebristen i våra länsmedia på sistone. På skolorna i Luleå är den en realitet som skapar mycket frustration. Den sammanställning vi gjort visar att drygt hälften av alla vikariat vi har behövt under våren har tillsatts. Vad göra åt detta? Några kreativa tankar från styrelsen:
1. Är det verkligen rimligt att vi förväntar oss att människor utbildar sig i 5 år för att springvikariera?
2. Finns det möjlighet att anlita lärare under utbildning eller andra studenter med spetskompetens? En matematiker som mattelärarvikarie - kan det vara sämre än ingen vikarie alls? Kan vi starta ett sånt bemanningsföretag?
3. En egen pooltjänst i huset. Hur kan vi räkna hem en sådan tjänst både kvalitetsmässigt och ekonomisk?
4. Kan vi lägga in all planerad utbildning i en läsårsplan och långt i förväg undersöka vilka andra större utbildningar som är på gång i kommunen - för att ha god framförhållning?
5. Blir frustrationen mindre om det finns någon som samordnar vikariaten på varje skola, eller i varje arbetslag?
Fyra av dessa tankar beslutade vi att gå vidare med.
En annan sak vi jobbar hårt med när det gäller detta är att se till att vikarier vill jobba på vår skola. Med ett bra bemötande, goda förutsättningar och väl fungerande elevgrupper tänker vi att vi vill skapa ett sug från lärarvikarier efter varje vikariat vi erbjuder.
Om vi får vikarier när vi behöver, kommer också våra ordinarie lärare att ha en bättre arbetssituation. En bättre arbetssituation skapar förutsättningar för hög närvaro, så i slutändan hoppas vi att vi inte behöver anlita så många vikarier överhuvudtaget.
Hur man än ser det så handlar allt i slutändan om att eleverna ska få en god skolgång med stor kontinuitet. Trevlig helg!

Lika eller likvärdigt?

En färsk rapport från skolverket bekräftar ännu en gång att likvärdigheten minskar i svenska skolor. Detta faktum har oroat oss länge. En genomgående princip när vår nya skollag utarbetades var just frågan om likvärdighet. Självklart ska våra fina barn ha rätt till en likvärdig utbildning. Därför är det bra att skolverket belyser frågan.
Frågan om varför det blivit så är  komplex. I skolor med många motiverade elever har lärare högre förväntningar på eleverna (höga förväntningar=framgångsfaktor). Motiverade och "duktiga" elever spiller av både motivation och kunskaper på sina kamrater (positiva kamrateffekter=framgångsfaktor). En bidragande faktor anser man även att det fria skolvalet har varit och menar att medicinen är att förstärka resurstilldelningen till skolor där socioekonomiska faktorer spelar stor roll. I Luleå fördelas en del av elevpengen utifrån föräldrars utbildningsbakgrund, föräldrars modersmål samt kön. Man gör även särskilda satsningar där resultaten är låga.

Det finns dock en riskfaktor att lyfta frågan isolerad. Vad tänker föräldrar som läser om detta? Skrämd noterar jag att man i artiklar om rapporten benämner skolor som "dåliga" eller "sämsta". Vilka skolor höjer vi respektive sänker vi förväntningarna på? Det är viktigt att komma ihåg att det finns strålande exempel på skolor med hög andel lågutbildade eller invandrande föräldrar där eleverna lyckas väldigt bra, liksom det finns skolor med goda socioekonomiska förutsättningar där eleverna lyckas dåligt.
Från John Hatties omfattande forskning vet vi att även om hemmet har betydelse så är den dominerande faktorn för goda skolresultat läraren och undervisningen. Det betyder inte att skolor, lärare och undervisning ska vara lika. Snarare tror jag vi ska uppmuntra mångfald och olikheter och valmöjligheter. Idag sägs att bara vissa familjer har möjlighet att välja skola. Vad skulle hända om man suddade ut det hindret? Åtminstone som ett tankeexperiment. Sen finns ytterligare en problematik - likvärdigheten mäter i detta fall endast meritpoäng - finns det andra områden skolan ska erbjuda likvärdighet i?
Skolan ska självklart vara likvärdig. Låt oss ta skolverkets rapport som ett tillfälle att påminnas och reflektera på att likvärdighet innebär att "alla elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.
I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.
Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare".    Portalparagrafen i skollagen

10 säkra vårtecken

Å så blev det helg igen. Och efter den så  blir det nästan omedelbart en ny helg. Inte vilken helg som helst heller, utan valborg och 1:a maj. Ursprungligen en hednisk högtid som kommit att bli också arbetarnas och akademikernas (mösspåtagning) helg. Utanpå det är det också den helg som vi slutgiltigt hälsar våren välkommen. Var i landet vi än må bo. Trots att marken hos oss ännu är täckt av snö, så är det vår även i Luleå. Detta bygger jag på följande 10 säkra vårtecken som jag observerat på vår kära skola:
- Långhopprepen snurrar oavbrutet varje rast
- Likaså har Serve-rutorna tinat fram och återseendets glädje är stor
- Trots att de torra områdena är kraftigt dominerande på skolgården kommer de yngsta barnen in mer eller mindre dyblöta efter varje utevistelse
- Det hjälper inte vad vi vuxna säger. De äldre eleverna måste ta av mössan och öppna jackan.
- Helt plötsligt ersätts bilarna på parkeringen av cyklar i mängd. Både barn- och vuxenstorlek, och på hyllorna tränger hjälmarna ut täckbrallor och dunjackor.
- De allra äldsta tjejerna i sexan hittar hörnen där man kan sitta och mysa och socialisera i solen.
- Det blir alldeles för varmt i klassrummen som vätter mot solen.
- Nya barn till nästa års förskoleklass kommer på besök
- Liksom våra sexor börja längta efter att börja sjuan.
- Stressnivån hos lärarna är högre än nånsin. Nu ska allt som inte hunnits med få en ny chans, allt ska avslutas och allt ska planeras för nästa läsår...

En härlig valborg och 1:a maj önskar jag er alla!

Man blir som så glad

"Om ni tar av er barfota och går ut i gräset så ska ni känna att det här gror under era fötter" Det fick våra barn höra idag när vi var iväg till Kulturens Hus i Luleå. Det som gror är den norrbottniska folkmusiken. Musikspråket som har vuxit fram i den norrbottniska myllan under århundranden, och som fortfarande växer. Inte lika yvigt kanske, mer begränsat och även emellanåt influerat av andra musikspråk. Hursomhelst är det ett musikspråk som barnen i vårt skolområde inte får så mycket kontakt med idag, ljudträngseln släpper lättare fram musikstilar som är mer kommersiellt gångbara. Inget fel på dem, men det innebär att vi i skolan har ett stort ansvar att visa dem också denna stil. Det är inte särskilt svårt att hitta belägg för det i vår läroplan.

Vi har därför ägnat en del undervisningstid åt att lyfta den norrbottniska folkmusiken. För att ge tillbaka en del av vårt gemensamma kulturarv. Ett arv som ger trygg identitet. Hela grundsyftet har varit att genom att gräva ur djupet av vår egen kultur få förståelse, nyfikenhet och respekt för andra kulturer.

De som bjöd oss att knyta ihop detta arbete genom en rejäl dusch av norrbottnisk folkmusik, och också stod för citatet ovan, var de begåvade "gubbarna" i J P Nyströms. Se här vad Kuriren skrev.

För att göra en lång recension kort lånar jag ord av en tjej som går i 7:an på Björkskataskolan (sades direkt efter konserten): "Man blir som så glad av det här"

Tid att läsa och lära

Efter en ljuvlig fjällhelg tittar jag ut på ett grådaskigt snöväder. Barnen och många av de vuxna på skolan har välbehövligt påsklov. På fritids är det dock full fart som vanligt.

Dessa lovveckor ser mitt jobb oftast litet annorlunda ut. Det är ambitionerna får litet större utrymme, och jag hinner lägga ordentlig tankemöda på både planer och "göranden". Idag har jag även hunnit surfa runt för att kolla in litet ny forskning. Här är en av dem som väckte mitt intresse: Peter Marshall och Christina Comalli har undersökt vad barn mellan 4-13 egentligen vet om hur hjärnan fungerar. Efter att de konstaterat att det var mycket litet utformade de 20-minuterslektioner om ämnet, med fokus på hjärnans roll när det gällde sinnesintryck, alltså inte i första hand att man "tänker" med hjärnan. Undervisningen visade sig ha stor betydelse för barnen. Carol Dweck vid Stanford universitet har i sin forskning visat att barn som får kunskap om hur hjärnan fungerar och hur den utvecklas, hanterar misslyckanden som lärtillfällen och blir motiverade till att försöka om igen. Spännande och något att fundera vidare på.

Flerdimensionell multitasking

Bland dagens alla möten fanns det om skolavslutningen. Det är nu "bara" 2 månader kvar, så det är hög tid att planera denna traditionsrika och härliga dag. Dagen då vi firar att allt arbete som elever och personal (och även föräldrar) lagt ner lett till framgångar och utveckling.
Mötet får mej också att tänka på att jobbet i skolan, det är verkligen att leva i nuet, att planera för framtiden på både kort och lång sikt men samtidigt analysera och reflektera över det som varit. Samtidigt. Litet som flerdimensionell multitasking.

Kuriren-bloggare

Den här veckan bloggar jag hos Norrbottens kuriren. Välkomna dit!

Utanför mitt fönster

Där utanför mitt fönster är dom. Ren och skär livsglädje i olika viktklass och längd. När blåsipporna blommar i andra delar av landet tumlar de runt i snöhögarna. Om en stund är det dags att gå in och jobba för dem med.

Språk är makt!

Språk är makt! Visst vill vi att våra barn ska ha makt - över sina egna liv. Att kunna formulera vad de vill och vad de kan. Att kunna ta de möjligheter livet ger.
De flesta forskare är överens om att läsförståelse är grund och måste i de allra flesta ämnen. I det perspektivet känns det som en mardröm att läsförståelsen hos våra svenska barn minskar.
En tänkvärd och bitvis utmanande artikel om hur både skola och föräldrar kan hjälpa våra fina barn hittar du här. Johan Uenge, smart läsambassadör gör här jämförelsen med idrottsträning och skickar med oss uppmaningen att inte låta våra barn hamna på läktarplats i livet.

Fint besök. Föräldrabesök.

Tack alla ni som hade möjlighet, och dessutom tog den, att delta i våra föräldra-workshops. Vi på skolan upplevde dagarna som mycket positiva.
Främsta syftet var dock att ni som föräldrar, genom att få prova på och därigenom bättre förstå vad vi gör i skolan, ska kunna stötta era barn. Därför var vi förstås oerhört nyfikna på om även ni upplevde det meningsfullt. Efter att ha gått igenom de enkäter ni besvarat kan jag nog säga att vi uppfyllde detta. Några av de många (nästan enbart) positiva kommentarerna:
”Så roliga mattelektioner minns jag inte att vi hade när jag gick i skolan”
”Givande och värdefullt att få ta del av hur en lektion går till och även att få se hur klassen fungerar. Mycket positivt!”
”God lunch. Det var roligt att få se hur det är i matsalen. Det var mycket lugnt och stilla torts att så många äter samtidigt”
”Mycket trevligt initiativ. Nutidsaktuellt var en trevlig upplevelse. Barnen var jätteduktiga på de frågor som ställdes. Många var svåra för oss vuxna”
”Toppen att man kommer bort i mängden, så ens barn inte behöver skämmas. Bra också att få träffa andra föräldrar”
”Jag deltog på en lektion i samhällsorientering. Var roligt o intressant att se hur alla deltog aktivt på lektionen o hur just den biten uppmuntrades”
Några saker att tänka på inför kommande workshops (för det blir absolut fler) är att skicka inbjudningarna i god tid, att man som förälder gärna vill sitta med barnen på lunchen (vilket kan ha både för- och nackdelar), gärna ha längre pass (fast ni vet ju att ni alltid är välkommen till skolan :-), kaffe efter maten(Blev litet struligt en av dagarna eftersom det var ombyggnation i personalrummet på gång), svårt att vara delaktig på rasten.
Återigen tack för ert engagemang!

Mobiltelefoner är bra. Och dåligt.

Mobiltelefoner är toppen! Många av oss har ett så nära förhållande till vår telefon att det närmast uppfattas som integritetskränkande om någon säger att vi inte får bestämma över vår egen telefon. Galet måhända, men så kan det upplevas.
Om detta är ett av skälen eller ej låter jag vara osagt, men elevrådet på vår skola driver frågan om att de vill ha tillgång till sina mobiler under skoldagen, något som vi i samarbete med föräldrarna beslutat att de inte ska ha. Vi samlar helt sonika in telefonerna på morgonen, låser in dem och återlämnar dem på eftermiddagarna. Om detta är skola och hem rörande överens. Skälen till detta är flera:

• Stöldrisken



• Att vi vill undvika att tid tas från värdefull undervisningstid (diskussioner om att lägga ner dem, ofokuserade elever som SMS:ar under lektioner etc...)



• På rasterna då? Många elever som idag rör sig och leker på rasterna blir sittande med exempelvis spel och musiklyssning. Vi vet att barn idag rör sig för litet, självklart vill vi uppmuntra till att de rör sig på rasterna.



• att det uppmuntrar till att skapa klasskillnader - vissa elever har väldigt fina telefoner och andra har ingen alls. Sånt är livet, men i skolan behöver vi inte medverka till detta.Att de inte BEHÖVER använda telefoner på skoltid - på skolan finns telefoner, musikspelare, datorer, internet, kameror, miniräknare etc...



• Det kanske viktigaste skälet - att undvika smygfilmning och fotande som riskerar att användas i kränkande syfte.

Inte minst den sista punkten är ett mycket reellt problem på många skolor idag, och omöjlig för de vuxna att hinna förhindra på annat sätt än att undvika användandet av telefoner. Konflikter sker hela tiden och är en del i en lärande process, men att bli smygfilmad och utlagd på Youtube är en process som vi undviker. Vi ser till att lära oss bete oss i cyberspace på andra sätt.

Självklart kommer vi att jobba för att skapa förståelse för vårt beslut. Men det är en helt annan fråga.

Jag - ett barn- och elevombud.

Vi har skaffat fritidsboende i Tärnaby. Detta är, inte minst den här tiden på året, en ständig källa till glädje. I helgen träffade jag på en annan nybliven fritidshusägare – Lars Ahrrenius, Barn- och Elevombudet. För mig som rektor kändes det rätt stort, och jag presenterade mig som ett ”big fan”. På detta kontrade han med att påstå att det är många rektorer som inte alls ser honom på det sättet.

Kan det vara så? Jag tänker att även jag som rektor är en form av elevombud. Till eleverna brukar jag förklara mitt jobb genom att säga ”det är mitt jobb att se till att alla barn har det bra och lär sig det de ska”. Jag tycker att Arrhenius är ett mycket bra elevombud, som inte bara stöttar enskilda fall, utan även ser till att frågan om barns- och elevers rättigheter synliggörs, inte minst i nya och traditionella media.

Kan det ändå vara så? Det har varit en hel del debatt på sistone kring Matilda Rangborgs bok ”Ta din unge och spring”. En bok som beskriver hur elever mobbas i skolan och hur vuxenvärlden sviker dem. Debatten – där även Arrhenius har deltagit - har i hög grad handlat om hur skolhuvudmän och rektorer gör allt som står i deras makt att bevisa att man agerat rätt och riktigt, istället för att stå på barnen och ungdomarnas sida. Det är inte lätt att bli ifrågasatt som lärare eller rektor om man tycker att man gör allt som står i ens makt, och många fall där elever upplever sig kränkta är mer komplexa än vi önskar.

Lyckligtvis är vi inte ensamma i arbetet med att skapa mobbningsfria skolor, det finns många goda krafter som vill samma sak, och om vi då gör Barn- och elevombudet till vår fiende, då är vi riktigt illa ute.

Lite smått och lite gott - veckorapport

Nu har det samlats så där mycket som jag vill blogga om igen. Som till exempel att hälften av skolans elever i veckan bjudit in sina föräldrar till work-shop. Gensvaret har varit över all förväntan. Härligt och inspirerande tycker våra elever och lärare. Vad föräldrarna tyckte vet jag faktiskt inte. Själv har jag nämligen varit iväg på utbildning - Rektorsutbildning. Något som gett stoff till ytterligare bloggningar, men som inte får plats i just denna. Som tur är har våra fina föräldrar fått besvara en enkät om hur de upplevt just denna form av insyn och samverkan, så det är högst troligt att detta får en egen bloggning så småningom.
I fredags fick jag chansen att dimpa ner i skolan igen. Det blev en dag i elevrådets anda. Redan i höstas drev de igenom att de ville arrangera en talangföreställning, och i fredags var det dags för dagen D. Inte mindre än 49 (av skolans totalt 250) elever hade anmält sig för att visa upp sång, dans, jonglering, trolleri, gymnastik och karate. Jag tycker att det är helt fantastiskt att vi har så många frimodiga och talangfulla elever som vill och vågar visa upp detta. Elevrådet var också duktiga. Nu ska vi prata om vad vi kan lära oss av det de gjorde och kanske göra ett nytt försök. Redan efter föreställningen kom flera elever och anmälde sig till nästa tillfälle.
Slutligen länkar jag här till dagens DN, som berättar om en spännande forskning som visar det vi redan visste - att elever som är delaktiga i undervisningen lär sig mycket bättre. Att det sen skulle stå i motsats till katederundervisning är jag inte helt säker på. Det beror nog på hur man definierar katederundervisning.
Nu vidtar vårt sportlov! Jag önskar alla våra skollediga barn, både de som är på fritids och de som är annorstädes ett underbart härligt lov!

Glädje att bli bedömd!

Veckan som gått har våra fina sexor genomfört de Nationella ämnesproven i svenska.
Det är litet speciellt med proven just detta år eftersom de bygger på de nya kunskapskraven. En extra utmaning både för eleverna och deras lärare. För att höja kvaliten på genomförande och bedömning har de lärare som undervisar i matte, respektive svenska och engelska tagit tid att tillsammans sätta sig in i, genomföra och sen också bedöma elevernas resultat. Jag tror att detta har väldigt stor betydelse.
Skälen till att dessa prov görs och att de är så viktiga, är dels att fånga upp elever som har svårt att nå målen och att överhuvudtaget kunna göra en bra bedömning av deras kunskapsresultat. Det är också ett sätt att ta reda på vilken kvalitet vi har i vår undervisning. Om det visar sig att våra elever visar svaga kunskaper i något moment så beror det sannolikt på att vi inte haft en tillräckligt bra undervisning. Proven är också viktiga i strävan att få en likvärdig skola.
Bedömning har kommit att bli allt viktigare i skolan. Forskningen visar att kontinuerlig bedömning har stor betydelse för elevernas lärande. Genom att klargöra för eleverna vad det är de ska lära sig, och sen ofta (och gärna litet i taget) ge dem feedback på vad de utifrån dessa mål har lärt sig, så har de en chans att förbättra sitt lärande.
Jag har vid några tillfällen intervjuat eleverna om hur de tänker kring detta. Vilken är deras upplevelse av att bedömas? På vilket sätt upplever de att de blir bedömda? Förstår de kopplingen mellan målen och bedömningen? De säger att de har god koll på vilka mål de arbetar mot, att det är svårt att veta när man nått målen, men då finns lärarna där och hjälper till. Det roligaste är när de får bedöma varandras arbeten. Det är viktigt att förstå vad man behöver träna på, men också vad man är bra på.
Om två veckor anordnar elevrådet en talangföreställning. Jag har sagt att det inte får vara en tävling, för det är viktigt att alla känner sig glada efteråt och att man vill fortsätta utveckla sin talang, alla ska känna att de har gjort något bra. Men då säger eleverna "men man vill ju också höra vad man kan göra bättre". Ja. Så är det ju. Måste tänka till om det där. Om det görs på rätt sätt är det en glädje att bli bedömd.

Samma tankar men nya uttryck!

Inför varje läsår tar vi oss en rejäl funderare över hur vi ska använda personal och lokaler på bästa sätt för att barnen ska få så bra förutsättningar som möjligt för sitt lärande och sin utveckling. Vi tittar bland annat på elevantal, hur elevgrupperna ser ut, ekonomiska och lokalmässiga förutsättningar.
För snart tre år sen innebar detta att vi bröt upp de s.k. ”spåren” där eleverna gick tillsammans från förskoleklass till År 3. Den gången handlade det mycket om att vi såg ett stort behov av att lärarna årskursvis fick utökade möjligheter att planera och undervisa tillsammans. På så vis fick våra elever en mer likvärdig utbildning med högre kvalitet.
Inför nästa läsår ser vi att vi behöver utveckla denna tanke ytterligare, idag finns ett onödigt glapp mellan År 1 och 2. Vi räknar också med att den fleråriga trenden med ökande elevtal håller i sig och att vi därför behöver måste använda våra lokaler på ett effektivare sätt.
Den utveckling av organisationen vi kommit fram till innebär att
• År 1-3 kommer att samverka på ett tydligare och bättre sätt. För att det ska bli möjligt kommer dessa tre årskurser att ha sina hemmarum i nuvarande Skogens lokaler (Till vänster från parkeringen sett).
• Förskoleklassen kommer att vara kvar i Bergets lokaler. Detta ger dem en lugn och bra start på skoltiden, med ännu bättre möjligheter och grogrund för gruppen och dess individer.
• Fritidsverksamheten kommer att ha sin bas i Bergets nuvarande lokaler och rum som är närbelägna (idrotten, gamla fritidsklubbens lokaler, slöjden etc) På så sätt kan fritidspersonalen samverka bättre och vi kan erbjuda en ännu roligare, tryggare och mer utmanande fritidstid.
• År 4-6 kommer att organisatoriskt se ut på samma sätt som i år.

Hela idén med att utveckla och förändra organisationen är att höja kvalitén i verksamheten.
Har du funderingar eller synpunkter på detta är du varm välkommen att ta kontakt med rektor Birgitta. Vi kommer också att berätta mer och lyssna in funderingar och synpunkter vid nästa möte med föräldrarådet. Till föräldrarådets möten är alla föräldrar välkomna. Nästa möte äger rum tisdag 6 mars kl 18:30-20:00

BeRÄTTelsen

Det handlar mycket om berättande nu.
I förskoleklassen och År 1 pågår tema Folkberättelser. De äldre eleverna har jobbat med berättande ur många perspektiv. Förra veckan skrev jag en projektansökan om hur och varför vi vill använda oss av mer av detta.
Ny inspiration fann jag hos Peter Gärdenfors, författare till boken "Lusten att förstå". Så här säger han bland annat: "Min grundtes är att språket utvecklades för att människan skulle kunna samarbeta kring gemensamma, framtida mål. Berättelsen är ett sätt att hjälpa varandra och informera varandra om hur världen hänger samman"
Ytterligare klokhet: "Om man genom läsningen föreställer sig andra personer i olika situationer, i glädje, sorg eller knepiga situationer, så tänker man förmodligen också på hur man själv skulle fungera i samma situation och är då mer förberedd om det händer. Det är en sorts övning för framtiden. Ju rikare inre värld du har, desto bättre är du på att planera."
Det känns rätt med beRÄTTande.

Härliga måndag

10 underbara skäl att gilla sitt jobb

- Att få mötas av entusiastiska lärare som bubblar över av allt intressant de fått med sig från mattebiennalen, det första som händer på morgonen
- I nästa stund se en elevs glädje över att hans lärare är tillbaka efter en veckas frånvaro
- På halvtiorasten få besök av fina sexåringar som vill visa vad de just lärt sig, och en lös tand.
- Få besked att det är OK att ta in en duktig lärare som vikariepool.
- Höra att rehabiliteringsfrågorna som var på tapeten löste sig.
- Se elevernas lust och glädje att lära sig.
- Höra andra elever hjälpa sina kamrater. Utan att någon bett dem om det.
- Få fira en duktig lärares 40-årsdag och då få en anledning att tala om att hon är uppskattad.
(Och som extra bonus få äta tårta).
- Att få jobba tillsammans med ett fantastiskt och kompetent elevhälsoteam.
- Som avslutning på dagen få möta genuint intresserade föräldrar som vill veta om det är en
bra idé att lämna sina sexåringar i vår förskoleklass nästa år.

...och det var bara den här dagen. Imorgon är en ny dag med nya högtidsstunder

Med matte i bagaget kommer man långt.

Hela skolans mattearbetslag har åkt iväg på matematikfest. En fest som egentligen heter matematikbiennal, men som för engagerade mattelärare är en fest.
Jag är väldigt avundsjuk. Hade gärna velat vara med, för även om jag inte har mattelärarnas "hantverkskunnande" så är jag lika mån om att alla elever ska uppleva att matematik är viktigt, roligt och intressant - att de är matematiker.
Följande står på pedagogernas dagordning under biennalen:

visa på matematikens och matematikutbildningens betydelse och roll i samhälle och skola

ge information om forskning och utvecklingsarbete i och om lärande och undervisning i matematik

skapa kontakter mellan lärare, lärarutbildare och forskare

ge inspiration och underlag för utveckling av svensk matematikutbildning från förskola till högskola

ge erfarenhetsutbyte inom olika utvecklingsområden

Att förstå matematiska sammanhang är viktigt av många skäl. Man blir bättre på att analysera problem och på ett systematiskt sätt hitta en lösning, genom att jobba med matematik. Matte är en viktig grund för många andra områden - musik, naturvetenskap och teknik för att ta några exempel. Vi omges av matte hela tiden i vår vardag - när vi hanterar pengar, när vi jobbar digitalt, när vi hantverkar, lagar mat... ofta i sammanhang där vi inte tänker på att det är just matematik vi håller på med.
Med goda mattekunskaper i bagaget kommer man långt. Ett sånt bagage vill vi ge våra elever, och därför åker våra pedagoger på mattebiennal.

178 skoldagar och 187 lediga dagar

De senaste dagarna har media uppmärksammat att skolorna blivit mer restriktiva att bevilja ledigheter. Se här vad DN skrev om saken. Så är det. De senaste åren har jag vid höstens föräldramöten beskrivit för våra föräldrar varför. Trots det ser vi en ökning av antalet ledighetsansökningar.
I Sverige har alla elever rätt till 178 dagars skola/år. Det finns en timplan för varje ämne med miniantal timmar. Det finns en tydlig läroplan för vilket syfte undervisningen har och vad den ska innehålla. Vi har också en skolplikt, som innebär att eleverna, om de inte är sjuka eller har synnerliga skäl, SKA vara i skolan.
Det är ingen tillfällighet, vi som jobbar i skolan ser att eleverna behöver vara på plats för att nå de uppsatta målen. Skolan handlar idag i ganska liten utsträckning att jobba själv, de flesta av målen innebär att eleven behöver interagera med andra, för att uppnås.
Att elever är borta ställer inte bara till det för de som är borta, utan också för deras kamrater. Gemensamma arbeten haltar eftersom en eller flera personers insatser blir försenade, till exempel. Det ställer också till det eftersom personaltätheten bygger på elevers närvaro. Är elever frånvarande måste läraren förbereda och efterarbeta särskilda uppgifter. Betyder det att eleven får svårt att nå målen måste åtgärdsprogram upprättas och följas.
Elevers rätt till undervisning regleras tydligt i skollagen. I dess förarbeten beskrivs att rätt till ledighet kan ges vid familjehögtider, religiösa högtider och vissa resor. Därför kommer vi aldrig att bli rigida vid ledighetsansökningar. Men i takt med ökande ledighetsansökningar blir vi allt mer restriktiva, och förväntar oss att föräldrar tar kontakt med oss innan de bokar resa.
Det tål också att påpekas att utöver de 178 skoldagarna har året ytterligare 187 dagar.

Lugn och full rulle. På samma gång.

Ordningen återställd. Barnen fyller åter klassrum, korridorer, skolgård, sinne och hjärta.
En lärare sa "Idag är det full rulle på eleverna" kollegan sa "Vad lugnt det är idag". På min fråga om hur man kunde uppleva samma elever så olika blev svaret - "men vi menar ju samma".
Ja, så är det förstås - när den fulla rullen handlar om konstruktivt skolarbete och konstruktiv skollek, utan svårlösta konflikter.
Det är en lärares definition av lugn.