Nu är jag så där stolt igen. Helt oförtjänt. Den här gången är det två av mina medarbetar som står för förtjänsten. Häromdagen fick jag ett telefonsamtal från personalkontoret. Hej, jag har ett trevligt besked sa hon i andra ändan. Jaha, sa jag halvt förstrött och tänkte att nu är det någon som vill sälja något till mej.
- Jag vill berätta att Susanne Jonsson och Gunilla Ulefors har blivit utnämnda till årets medarbetarstipendiater i Luleå kommun...
Motiveringen är ännu så länge litet hemlig. Vid utdelningen 21 december får vi ta del av den. Men under tiden kan jag kanske fila på en egen. "Två genuint engagerade och kompetenta pedagoger, den ena med inriktning mot sv/so och den andra ma/no-lärare som inte bara vill utan också lyckas uppmuntra och utmana sina elever till mycket goda resultat. De är en inspiration inte bara för eleverna utan också för hela skolan där de engagerar sig i likabehandling, kunskap och bedömning, organisation och mycket annat. En del av mitt fantastiska dream-team.
onsdag 9 december 2009
onsdag 25 november 2009
BarnCompaniet - barnens eget compani
När jag kommer in i en skola eller förskola brukar jag ofta tänka "Skulle jag tycka om att vara barn här?" Jag tror att det är en viktigt tanke. Viktigt också att tänka när man är hemma på sin egen förskola eller skola "Hur skulle jag tycka om att vara här ifall jag var ett barn?"
Jag skulle tycka om att vara barn på både Lulsundets förskola och Ormbergsskolan.
Sen finns det en del ställen där man inte hinner tänka den där tanken innan man har hunnit tänka - "Jag önskar att jag var barn". Så var det vid gårdagens studiebesök på Förskolan Barncompaniet i Boden. Barncompaniet är ett personal- och föräldrakooperativ med ett alldelens särskilt barnperspektiv. De inte bara säger att barn är kompetenta och har rätt till både det och att växa genom utmaningar, de lever verkligen både utifrån och inifrån den tanken. De är starkt inspirerade av den filosofi som har växt fram i Reggio Emilia.
Jag har varit på flera av förskolorna i den norditalienska staden Reggion Emilia också. Kanske var det språket, eller att man i Boden har hittat ett alldelens eget uttryck, men jag tycker att det var ännu mer inspirerande i Boden än i Reggio. Vi kommer att jobba vidare med många av de tankar vi inspirerades till vid vårt besök. Läs gärna mer på Barncompaniets hemsida.
Jag skulle tycka om att vara barn på både Lulsundets förskola och Ormbergsskolan.
Sen finns det en del ställen där man inte hinner tänka den där tanken innan man har hunnit tänka - "Jag önskar att jag var barn". Så var det vid gårdagens studiebesök på Förskolan Barncompaniet i Boden. Barncompaniet är ett personal- och föräldrakooperativ med ett alldelens särskilt barnperspektiv. De inte bara säger att barn är kompetenta och har rätt till både det och att växa genom utmaningar, de lever verkligen både utifrån och inifrån den tanken. De är starkt inspirerade av den filosofi som har växt fram i Reggio Emilia.
Jag har varit på flera av förskolorna i den norditalienska staden Reggion Emilia också. Kanske var det språket, eller att man i Boden har hittat ett alldelens eget uttryck, men jag tycker att det var ännu mer inspirerande i Boden än i Reggio. Vi kommer att jobba vidare med många av de tankar vi inspirerades till vid vårt besök. Läs gärna mer på Barncompaniets hemsida.
söndag 22 november 2009
Riktigt skickliga lärare
Det forskas mycket om skola och utbildning. Det är bra. Snart är det lagstadgat att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.
I DN idag referas till en artikel av Cristina Robertson, skolforskare från Jönköping.
Hon punktar upp vad som är utmärkande för riktigt skickliga lärare. Det är, enligt artikeln, lärare som fokuserar på det väsentliga i undervisningen, situationsanpassar, skapar en god miljö, organiserar lärandet både utifrån grupp och individ, följer upp, engagerar sig samt har höga förväntningar. I min skolvardag ser jag många såna lärare, men en utmaning är att stötta alla att nå denna skicklighetsgrad. Det är en del av min utmaning. En del av skolpolitikernas utmaning är att se till att behålla de skickligaste lärarna, även i ett läge av lärarminskningar. Behörighet är viktigt, men inte det enda viktiga. Det visar forskningen.
I DN idag referas till en artikel av Cristina Robertson, skolforskare från Jönköping.
Hon punktar upp vad som är utmärkande för riktigt skickliga lärare. Det är, enligt artikeln, lärare som fokuserar på det väsentliga i undervisningen, situationsanpassar, skapar en god miljö, organiserar lärandet både utifrån grupp och individ, följer upp, engagerar sig samt har höga förväntningar. I min skolvardag ser jag många såna lärare, men en utmaning är att stötta alla att nå denna skicklighetsgrad. Det är en del av min utmaning. En del av skolpolitikernas utmaning är att se till att behålla de skickligaste lärarna, även i ett läge av lärarminskningar. Behörighet är viktigt, men inte det enda viktiga. Det visar forskningen.
fredag 20 november 2009
Barnkonventionen blir skollag.
Den senaste veckan har jag fått förmånen att påbörja det nya rektorsprogrammet.
Mycket tid har ägnats åt den skollag som riksdagen kommer att besluta om nästa år.
Mycket av lagen bygger direkt på den barnkonvention som i år fyller 20 år. Det var på tiden.
Kan en lagtext vara vacker?
Jag svarar i detta fall oreserverat ja. Jag blir lycklig över att lagen säger att skolan SKA främja ALLA barns och elevers UTVECKLING och LÄRANDE samt en LIVSLÅNG LUST att lära.
I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers OLIKA behov. Barn och elever ska ges STÖD OCH STIMULANS så att de UTVECKLAS SÅ LÅNGT SOM MÖJLIGT.
Utbildningen SKA vila på VETENSKAPLIG GRUND OCH BEPRÖVAD ERFARENHET.
Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barnas och elevers allsidiga personliga utveckling till AKTIVA, KREATIVA, KOMPETENTA OCH ANSVARSKÄNNANDE INDIVIDER OCH MEDBORGARE.
Jag är oreserverat ödmjuk inför detta fantastiska uppdrag. Framtiden i våra händer.
söndag 15 november 2009
Barnens lag
I år fyller Barnkonventionen år. 20 år. Snart har alla länder skrivit under på att de ska följa konventionen. Det är riktigt bra.
Konventionen säger att barnen har särskild rätt till vård och hjälp.
Artikel tre säger så här: Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.
BarneTs bästa. Ibland blir det inte lika självklart. I verkligheten. Det gäller att rannsaka sig.
lördag 7 november 2009
Influensatider
Under både sommaren och hösten har vi alla varit starkt påverkade av A(H1N1). Sjukan som vi trots myndigheternas tappra försök att byta namn på, envisas att kalla Svininfluensan.
Larmrapporter har avlösts av experter som menat att det hela inte är värre än en vanlig säsongsinfluensa. Konspirationsteroier har blandats med allvarliga och seriösa smittskyddsläkare som gett råd och dåd hur vi ska undvika smitta.
I dagsläget kan vi konstatera att Svininfluensan är en realitet som vi lever med. På både skolan och förskolan har vi anledning att tro att rätt många redan har smittats. Efter en höst med ovanligt låg frånvaro (1-5%) steg den ganska drastiskt veckan före lovet till 12%. Nu är den nere på 5% igen, och vi hoppas att den håller sig där.
Det känns mycket bra att landstinget har beslutat att börja vaccinera barnen. I skola och förskola är smittspridningsriskan mycket stor, hur vi än jobbar med hygien.
Några intressanta iakttagelser under den här perioden har varit att vi verkligen har en fungerande krisorganisation. Den har inte behövt sättas i sjön, men det har tydligt visat sig hur vi ska agera om smittspridningen hade varit mer aggresiv. Dessutom har våra barn verkligen förstått varför man ska vara noga med hygienen. Vinster som kan komma att visa sig framöver.
Larmrapporter har avlösts av experter som menat att det hela inte är värre än en vanlig säsongsinfluensa. Konspirationsteroier har blandats med allvarliga och seriösa smittskyddsläkare som gett råd och dåd hur vi ska undvika smitta.
I dagsläget kan vi konstatera att Svininfluensan är en realitet som vi lever med. På både skolan och förskolan har vi anledning att tro att rätt många redan har smittats. Efter en höst med ovanligt låg frånvaro (1-5%) steg den ganska drastiskt veckan före lovet till 12%. Nu är den nere på 5% igen, och vi hoppas att den håller sig där.
Det känns mycket bra att landstinget har beslutat att börja vaccinera barnen. I skola och förskola är smittspridningsriskan mycket stor, hur vi än jobbar med hygien.
Några intressanta iakttagelser under den här perioden har varit att vi verkligen har en fungerande krisorganisation. Den har inte behövt sättas i sjön, men det har tydligt visat sig hur vi ska agera om smittspridningen hade varit mer aggresiv. Dessutom har våra barn verkligen förstått varför man ska vara noga med hygienen. Vinster som kan komma att visa sig framöver.
torsdag 29 oktober 2009
Mångfald eller enfald
Någon hävdade att veckan före alla helgons dag är arbetsårets mest improduktiva. Det har jag svårt att tro. I skolan har visserligen barnen lov, men för pedagogerna är det högtryck som gäller. Arbetslagsutveckling har fått sin beskärda del, men mest har det handlat om skriftliga omdömen. Det är en härlig process, där lärandet blir synligt och utvecklingsglädjen likaså.
Idag bjöd förskolan in Jan-Olov Madeleine Ågren för att vi insåg att vi behöver lära oss mer om diskrimineringsgrunderna och fick på köpet utmana våra fördomar.
Jan-Olov Madeleine är en på många sätt spännande person, men framförallt är han som konsulent vid Röda Korsets diskrimineringsbyrå oerhört bevandrad i diskrimineringsfrågor och mångfaldens betydelse.
I slutet av dagen var vi rörande överens om att det bara finns positiva värden med mångfald. Vad sägs om att mångfald skapar ett samhälle eller sammanhang som är trevligt, en utmaning,
roligt, skapar förståelse, ger kunskap, kreativitet, perspektiv, effektivitet, nya infallsvinklar, är utvecklande, rättvist, kompetensförsörjande, skapar folkhälsa, utveckling, ekonomisk tillväxt, attraktivitet och... Vi har inte råd att vara nummer två …
Idag bjöd förskolan in Jan-Olov Madeleine Ågren för att vi insåg att vi behöver lära oss mer om diskrimineringsgrunderna och fick på köpet utmana våra fördomar.
Jan-Olov Madeleine är en på många sätt spännande person, men framförallt är han som konsulent vid Röda Korsets diskrimineringsbyrå oerhört bevandrad i diskrimineringsfrågor och mångfaldens betydelse.
I slutet av dagen var vi rörande överens om att det bara finns positiva värden med mångfald. Vad sägs om att mångfald skapar ett samhälle eller sammanhang som är trevligt, en utmaning,
roligt, skapar förståelse, ger kunskap, kreativitet, perspektiv, effektivitet, nya infallsvinklar, är utvecklande, rättvist, kompetensförsörjande, skapar folkhälsa, utveckling, ekonomisk tillväxt, attraktivitet och... Vi har inte råd att vara nummer två …
söndag 18 oktober 2009
Övning ger mästerskap
Jag noterar att vissa teman återkommer ständigt i mina bloggningar. Dagens är en av dem. Vi måste tro på våra barn - våra elever. Tro att de förmår och kan. Om inte vi gör det blir det så mycket svårare för dem själva att tro att de kan.
Ytterligare belägg för hur viktigt detta är visar Malcolm Gladwell. DN:s Lena Andersson skriver klokt och drar även egna slutsatser om hans bok.
Varför blev t.ex. Bill Gates den framgångssaga han blev? Knappast för att han var född till pionjär och datasnille. Mer troligt för att han befann sig i en miljö där hans intresse bejakades med tillgång till datorer samt övning, övning och åter övning.
Beatles är ett annat exempel. De var okända och knappast lysande när de 1960 bjöds in för att spela i Hamburg. På dessa klubbar måste de spela nätterna igenom istället för någon timme då och då - förmodligen skulle de inte ha utvecklat hela sin potential utan all den träning detta gav.
Enligt Gladwell, med stöd av neurologer, kommer ingen att nå mästar/elitnivå (oavsett område) utan att träna minst 10 000-timmar.
Ytterligare belägg för hur viktigt detta är visar Malcolm Gladwell. DN:s Lena Andersson skriver klokt och drar även egna slutsatser om hans bok.
Varför blev t.ex. Bill Gates den framgångssaga han blev? Knappast för att han var född till pionjär och datasnille. Mer troligt för att han befann sig i en miljö där hans intresse bejakades med tillgång till datorer samt övning, övning och åter övning.
Beatles är ett annat exempel. De var okända och knappast lysande när de 1960 bjöds in för att spela i Hamburg. På dessa klubbar måste de spela nätterna igenom istället för någon timme då och då - förmodligen skulle de inte ha utvecklat hela sin potential utan all den träning detta gav.
Enligt Gladwell, med stöd av neurologer, kommer ingen att nå mästar/elitnivå (oavsett område) utan att träna minst 10 000-timmar.
torsdag 15 oktober 2009
KALASET
Ja kära nån, ett sånt kalas. Igår gick det av stapeln. Ormbergsskolans 30-årskalas. Flaggan i topp, mysig lunch med de flesta barns favvorätt - Tacos, öppet hus med både riktig tårta, överraskningstårta, teckenspråkskör, hyllingssång med ukulele, utställningar, uppträdanden. Men mest av allt möten, minnen, återseenden och en påminnelse om hur mycket skolan betyder.
När människor och skolor passerar en viss ålder blir födelsedagar allt mer en påminnelse om vad man uträttat (eller ibland - inte uträttat). När jag inför skolans kalas bläddrade i album och tidningsklipp liksom när jag under kalaskvällenmötte gamla elever och lärare blev jag alldelens ödmjuk inför tanken på vad vår (och andra ;-) skolor faktiskt betyder. Tänk bara själv tillbaka på vilka människor som betytt något viktigt i ditt liv - för din självkänsla, val av yrke och framtid, lärande... garanterat finns det i en majoritet av fallen med minst en lärare. Ett förtroende att förvalta. Vi har bokstavligen framtiden i våra händer.
Kolla in bilder och medias bevakning från vårt kalas.
När människor och skolor passerar en viss ålder blir födelsedagar allt mer en påminnelse om vad man uträttat (eller ibland - inte uträttat). När jag inför skolans kalas bläddrade i album och tidningsklipp liksom när jag under kalaskvällenmötte gamla elever och lärare blev jag alldelens ödmjuk inför tanken på vad vår (och andra ;-) skolor faktiskt betyder. Tänk bara själv tillbaka på vilka människor som betytt något viktigt i ditt liv - för din självkänsla, val av yrke och framtid, lärande... garanterat finns det i en majoritet av fallen med minst en lärare. Ett förtroende att förvalta. Vi har bokstavligen framtiden i våra händer.
Kolla in bilder och medias bevakning från vårt kalas.
söndag 4 oktober 2009
Lärare som mobbar
Upp med en hand alla som läste KP runt 8-12årsåldern! Alla som älskade KP sträcker upp den andra handen! Min gissning är att en mycket hög procent händer åker upp - lika många på första och andra frågan. Jag skulle önska att alla barn i den åldern läste denna tidning, eftersom det är få tidningar som skriver så klokt om och för barn.
I våras gjorde KP en stor enkätundersökning om mobbing. Inte mindre än 11 000 barn svarade på enkäten.
De allra flesta barn var mycket nöjda med sina lärare men ett resultat som manar till eftertänksamhet är att inte mindre än var sjätte elev uppger sig ha varit mobbad av en lärare.
Min första ansats är att försvara skolan och lärarna. Är det verkligen möjligt att var sjätte elev..? Hos oss jobbar lärarna i arbetslag, alla lärarna har kontinuerlig handledning med specialpedagog, vi följer upp med enkäter, och en gång per år intervjuar jag som rektor de äldre barnen, då jag också ställer frågor om hur en bra lärare ska vara, och hur de uppfattar sina lärare. Vår likabehandlingsplan innfattar en plan över hur vi ska agera när ett barn uppger sig mobbad, kränkt eller trakasserad av en vuxen.
Kvar står dock fakta. Var sjätte elev i Sverige uppger sig ha känt sig mobbad, kränkt eller trakasserad av en lärare. Visst tycker jag att våra lärare är fantastiska, men enkäten är värd att ta på allvar. På tisdag har vi eftermiddagskonferens om likabehandling - självklart ska vi ta upp också den här tråden.
I våras gjorde KP en stor enkätundersökning om mobbing. Inte mindre än 11 000 barn svarade på enkäten.
De allra flesta barn var mycket nöjda med sina lärare men ett resultat som manar till eftertänksamhet är att inte mindre än var sjätte elev uppger sig ha varit mobbad av en lärare.
Min första ansats är att försvara skolan och lärarna. Är det verkligen möjligt att var sjätte elev..? Hos oss jobbar lärarna i arbetslag, alla lärarna har kontinuerlig handledning med specialpedagog, vi följer upp med enkäter, och en gång per år intervjuar jag som rektor de äldre barnen, då jag också ställer frågor om hur en bra lärare ska vara, och hur de uppfattar sina lärare. Vår likabehandlingsplan innfattar en plan över hur vi ska agera när ett barn uppger sig mobbad, kränkt eller trakasserad av en vuxen.
Kvar står dock fakta. Var sjätte elev i Sverige uppger sig ha känt sig mobbad, kränkt eller trakasserad av en lärare. Visst tycker jag att våra lärare är fantastiska, men enkäten är värd att ta på allvar. På tisdag har vi eftermiddagskonferens om likabehandling - självklart ska vi ta upp också den här tråden.
torsdag 1 oktober 2009
Nya skollagen närmar sig
Arbetet med den nya skollagen pågår för fullt. Just denna dag har skolverket lämnat ifrån dig sitt remissyttrande.
Efter att tidigare ha blivit utlovade en ny lag är det många som känner en viss skepsis över om det blir något denna gång - det är ju valår nästa år.
Av det jag hittills lyckats sätta mig in i ser jag mycket fram emot att den nya lagen ska bli verklighet. Den förtydligar skolans uppdrag på ett bra sätt, ett sätt som jag tror garanterar både likvärdighet och rättsäkerhet för våra elever. Många av de förordningar vi har idag upphöjs till lag och barnkonventionen finns som rättesnöre. Rektors ansvar och befogenhet förtydligas också.
Här kan du läsa mer. Särskilt intressant är att läsa beredningens argumentation runt de olika förslagen.
Efter att tidigare ha blivit utlovade en ny lag är det många som känner en viss skepsis över om det blir något denna gång - det är ju valår nästa år.
Av det jag hittills lyckats sätta mig in i ser jag mycket fram emot att den nya lagen ska bli verklighet. Den förtydligar skolans uppdrag på ett bra sätt, ett sätt som jag tror garanterar både likvärdighet och rättsäkerhet för våra elever. Många av de förordningar vi har idag upphöjs till lag och barnkonventionen finns som rättesnöre. Rektors ansvar och befogenhet förtydligas också.
Här kan du läsa mer. Särskilt intressant är att läsa beredningens argumentation runt de olika förslagen.
onsdag 23 september 2009
Effektiviseringar utan besparingar!
Jamen, det är kanske sant ändå. Efter månader av prat om ytterligare kraftiga besparingar tar det ett tag innan man vågar tro att det är sant. Av regeringens extra 55 miljoner i statsbidrag lovar kommunalråd Kalle att 28 miljoner ska gå till skolan 2010.
Om vi inte får dem skulle vi stå inför en besparing på nästan 3000:-/elev, som för min skolas del skulle innebära en minskning med drygt 700 000:-
Det är rätt enkelt att räkna ut hur många tjänster det skulle ha inneburit.
Beslutet om de 28 miljonerna är inte formellt fattat, men lovat är lovat, och det finns ingenting som tyder på att min förvaltning kommer att tacka nej, trots kravet på frysta effektiviseringar.
Vad som händer 2011 återstår att se. På våra enheter funderar vi mycket på hur vi kan skapa den mest effektiva och framgångsrika organisationen utan att "kasta några pengar i sjön", och redan med vår nya organisation har vi kommit en bra bit på väg. Det känns som att vi åter kan se framtiden an med tillförsikt.
Om vi inte får dem skulle vi stå inför en besparing på nästan 3000:-/elev, som för min skolas del skulle innebära en minskning med drygt 700 000:-
Det är rätt enkelt att räkna ut hur många tjänster det skulle ha inneburit.
Beslutet om de 28 miljonerna är inte formellt fattat, men lovat är lovat, och det finns ingenting som tyder på att min förvaltning kommer att tacka nej, trots kravet på frysta effektiviseringar.
Vad som händer 2011 återstår att se. På våra enheter funderar vi mycket på hur vi kan skapa den mest effektiva och framgångsrika organisationen utan att "kasta några pengar i sjön", och redan med vår nya organisation har vi kommit en bra bit på väg. Det känns som att vi åter kan se framtiden an med tillförsikt.
onsdag 16 september 2009
Att lämna spår
Vilka spår lämnar vi efter oss, och vilka spår vill vi lämna efter oss? En tanke värd att fundera på emellanåt. En del lämnar stora tydliga spår efter sej, andras spår är kanske stora till en början, men sopas snabbt bort. Vissa lämnar såna spår som man glömmer bort är spår - de blir till en självklar del av verkligheten.
Häromdagen hade jag mailkontakt med Adam Dunkels. Gissa om vi är stolta över att han började sin bana hos oss. Först på Lulsundets förskola och sen Ormbergsskolan. Anledningen till vår kontakt är att jag i honom ser en fantastisk förebild för våra elever, och vi har för avsikt att använda det han gör för att skapa förståelse för vad man kan åstadkomma med matematik.
Kontakten fick mej att fundera över Adams pappa. Fråga vilken lärare som helst i Luleå om de känner till Adams pappa Andrejs, och de allra flesta svarar genom att beskriva hur han fick dem att se med nya ögon på matematiken. Han var en fantastisk inspiratör som fick pedagogerna att våga titta bortanför matteboken. Matematik blev inte bara en ämne utan fick sammanhang, och blev både lustfyllt och kreativt. Numera finns också ett Andrej Dunkels stipendium som delas ut till lärare som arbetar i hans anda.
Jag tänker tanken på vilka spår allt detta kan ha lämnat i de barn som i sin tur fått ta del av Andrejs "fotspår". Helt plötsligt känns det svindlande vad en människa kan betyda.
Häromdagen hade jag mailkontakt med Adam Dunkels. Gissa om vi är stolta över att han började sin bana hos oss. Först på Lulsundets förskola och sen Ormbergsskolan. Anledningen till vår kontakt är att jag i honom ser en fantastisk förebild för våra elever, och vi har för avsikt att använda det han gör för att skapa förståelse för vad man kan åstadkomma med matematik.
Kontakten fick mej att fundera över Adams pappa. Fråga vilken lärare som helst i Luleå om de känner till Adams pappa Andrejs, och de allra flesta svarar genom att beskriva hur han fick dem att se med nya ögon på matematiken. Han var en fantastisk inspiratör som fick pedagogerna att våga titta bortanför matteboken. Matematik blev inte bara en ämne utan fick sammanhang, och blev både lustfyllt och kreativt. Numera finns också ett Andrej Dunkels stipendium som delas ut till lärare som arbetar i hans anda.
Jag tänker tanken på vilka spår allt detta kan ha lämnat i de barn som i sin tur fått ta del av Andrejs "fotspår". Helt plötsligt känns det svindlande vad en människa kan betyda.
onsdag 9 september 2009
Springfest mot barncancer
En härlig springfest blev det på Ormbergsskolan idag när skoljoggen gick av stapeln.
Fint också att alla barn som ville fick dela med sej en slant till forskning mot barncancer. Med hjälp av forskning har man lyckats minska dödligheten i barncancer oerhört mycket. När jag var 9 år dog 3 av 4 barn med diagnosen cancer. Idag - 40 år senare - är förhållandet det motsatta, 3 av 4 barn överlever. Theo i trean: "Barn som har cancer ska inte behöva ha det". Det tycker inte jag heller. Skolans elever och lärare samlade in 3577:- för att bidra till att det ska bli så.
Kolla in hans kloka uttalande och alla glada barn i TV 4:as inslag från Ormbergsskolan
Fint också att alla barn som ville fick dela med sej en slant till forskning mot barncancer. Med hjälp av forskning har man lyckats minska dödligheten i barncancer oerhört mycket. När jag var 9 år dog 3 av 4 barn med diagnosen cancer. Idag - 40 år senare - är förhållandet det motsatta, 3 av 4 barn överlever. Theo i trean: "Barn som har cancer ska inte behöva ha det". Det tycker inte jag heller. Skolans elever och lärare samlade in 3577:- för att bidra till att det ska bli så.
Kolla in hans kloka uttalande och alla glada barn i TV 4:as inslag från Ormbergsskolan
måndag 7 september 2009
pengar till lärarna = pengar till barnen
En mycket glad och välkommen nyhet från regeringen - 10 miljarder ut till kommuner och landsting. Det betyder 55 miljoner till Luleå kommun. Vårt kommunalråd Kalle har flera gånger sagt att kommer det nya pengar från regeringen så ska de gå till skola och omsorg. Han upprepade detta också idag efter att pengarna utlovats.
Till politiker och tjänstemän vill jag vädja: Använd pengarna klokt. Se till att vi använder dem till kvalitet i skolan. Ut i verksamheten. Ut till lärarna = ut till barnen.
torsdag 3 september 2009
Skolan i Nord-nytt
Vi är så himla glada och stolta över att få vara en självstyrande skolenhet. I det här Nord-nyttklippet kan du se varför.
söndag 30 augusti 2009
YES, WE CAN!
.jpg)
Det är rätt tyst om skolan från politiskt håll just nu. Ganska märkligt med tanke på de stora besparingar skolan hela landet hotas av. Då känns det inte så litet trösterikt att höra Obamas engagemang från andra sidan Atlanten. Hoppas det sprider sig.
I sitt tal hos NAACP uppehöll han sig mycket runt skolan:
”It's because there is no stronger weapon against inequality and no better path to opportunity than an education that can unlock a child's God-given potential. --- No one has written your destiny for you. Your destiny is in your hands, you cannot forget that. That's what we have to teach all of our children. No excuses. No excuses.”
...till eleverna riktade han: "You get that education, all those hardships will just make you stronger, better able to compete. Yes we can."
...och till föräldrarna: "we can't tell our kids to do well in school and then fail to support them when they get home. You can't just contract out parenting. For our kids to excel, we have to accept our responsibility to help them learn. That means putting away the Xbox, putting our kids to bed at a reasonable hour. It means attending those parent-teacher conferences and reading to our children and helping them with their homework."
Skolan ÄR viktig. Det handlar om både barnens individuella men också samhällets framtid. Jag är övertygad om att vi kan.
”It's because there is no stronger weapon against inequality and no better path to opportunity than an education that can unlock a child's God-given potential. --- No one has written your destiny for you. Your destiny is in your hands, you cannot forget that. That's what we have to teach all of our children. No excuses. No excuses.”
...till eleverna riktade han: "You get that education, all those hardships will just make you stronger, better able to compete. Yes we can."
...och till föräldrarna: "we can't tell our kids to do well in school and then fail to support them when they get home. You can't just contract out parenting. For our kids to excel, we have to accept our responsibility to help them learn. That means putting away the Xbox, putting our kids to bed at a reasonable hour. It means attending those parent-teacher conferences and reading to our children and helping them with their homework."
Skolan ÄR viktig. Det handlar om både barnens individuella men också samhällets framtid. Jag är övertygad om att vi kan.
lördag 29 augusti 2009
Alla behövs!
"It takes a village to rase a child" är ett känt afrikanskt ordspråk. Den som inte kände till det innan, blev varse det när Hillary Clinton skrev en bok med titeln.
Jag har i veckan tänkt på hur klokt det är. Trots mångkulturen som präglar vårt samhälle lyckas vi hålla en gemensam värdegrund - en värdegrund som sammanfattas mycket bra i läroplanen. Våra pedagoger är väl insatta i vilka värden de förväntas jobba utifrån, och gör det också. Men det räcker inte. I en skola eller en förskola finns en hel mängd andra människor som barnen kommer i kontakt med - vaktmästare, måltidspersonal, lokalvårdare, personal från elevhälsan... Alla är en lika viktig del i den lärmiljö barnen präglas av. Vi har alla ett gemensamt ansvar för att barnen ska känna sig älskade och förstå vad som förväntas av dem - förstå att de är en viktig del av samhällsbygget.
Skolan ÄR en bärande del i arbetet med att fostra barn till samhällsmedborgare. Men den allra största tiden befinner de sig någon annanstans, och självklart har föräldrarna det grundläggande ansvaret för barnens fostran. Det kan varken grannar, skola, idrottsklubb, grannar eller någon annan ta ifrån dem. Det är därför det är en fullkomlig självklarhet att föräldrar och skola verkar tillsammans i ömsesidigt samförstånd. Vems är då ansvaret för att så sker? Jag får säga att jag förväntar mej att föräldrar arbetar i den andan, men ansvaret för att så verkligen sker ligger på skolan. Vi måste organisera och ha ett förhållningssätt som verkligen garanterar att vi arbetar tillsammans. Det gör vi också. För barnens bästa. Tack till alla föräldrar och personal vid Ormbergskolan och Lulsundets förskola för att ni tar ert ansvar och för ert engagemang i egna och andras barn.
måndag 24 augusti 2009
Äntligen. Skolstart.
Idag har det varit en stor dag. Skolstart är alltid en stor dag. Inte minst för alla våra nya sexåringar. Första dagen i en lång rad år av lärande, utveckling och kamratskap.
Jag var in ocg hälsade på gruppen som var så fyllda av förväntan att det lyste om dem. De var så fina så jag blev nästan rörd. Och litet avundsjuk på pedagogerna som ska få följa dem på nära håll.
Även de äldre barnen tyckte att det var kul med skolstart. Som Jesper i sexan sa "Äntligen börjar skolan igen"
Extra festligt blev det i år eftersom vi både blivit intraprenad och fyller 30 år. Det firade vi med sång, musik, tal av både kommunalråd och nämndsordförande. Alla barn hade fått skriva en förhoppning inför året på var sin påse. Innan vi avslutade dagen blåste vi upp påsarna och smällde dem unisont som en symbol för att vi nu startat skolåret och ska uppfylla våra förhoppningar.
Jag var in ocg hälsade på gruppen som var så fyllda av förväntan att det lyste om dem. De var så fina så jag blev nästan rörd. Och litet avundsjuk på pedagogerna som ska få följa dem på nära håll.
Även de äldre barnen tyckte att det var kul med skolstart. Som Jesper i sexan sa "Äntligen börjar skolan igen"
Extra festligt blev det i år eftersom vi både blivit intraprenad och fyller 30 år. Det firade vi med sång, musik, tal av både kommunalråd och nämndsordförande. Alla barn hade fått skriva en förhoppning inför året på var sin påse. Innan vi avslutade dagen blåste vi upp påsarna och smällde dem unisont som en symbol för att vi nu startat skolåret och ska uppfylla våra förhoppningar.
måndag 17 augusti 2009
Fritids och förskola körde igång redan för ett par veckor sedan. Idag var det dags för all personal på skolan att samlas till Kick-off. Vill bara meddela att det är ett härligt och taggat gäng som nu drar upp riktlinjerna för kommande läsår. Det handlar mycket om kunskap och bedömning. Återkommer mera om det. På måndag kommer de viktigaste personerna - barnen. Skolstart som vanligt 8:15. Kl. 12:30 blir det festlig invigning av det nya skolåret med kommunalråd, ukuleleorkester och en rejäl smäll... Alla är välkomna, vi håller till på skolgården.
torsdag 13 augusti 2009
Första veckan efter en lång ledighet går mot sitt slut. Den har gått lika fort som både semesterveckorna och årets arbetsveckor.
Det var kul att komma tillbaka till jobbet. Träffa barnen som har växt både på lägden och i håret. Brundbrända och fina. Allihopa. En del kände man knappt igen. De vuxna hade inte förändrats lika mycket. Knappt ens vuxit på bredden. Fast de var brunbrända de med. Och, helt otroligt - har aldrig hänt förut - ALLA säger att de har haft en kanonsommar. Ingen har ens andats om att det känts tungt att börja jobba igen. Det bådar gott inför hösten.
Hösten som ju är fylld av nya utmaningar. Vi fortsätter vårt idoga arbete i både förskolan och skolan med att utveckla verksamheten, undervisningen, bedömningen, dokumentationen, vårt likabehandlingsarbete, lärmiljön... Vi har ett bra utgångsläge, men bra kan (och ska) bli ännu bättre.
Vi försöker också följa processen för skola 2011 - de nya kursplanerna som ska gälla från 2011 och den nya skollagen . Sen ska vi ha kul också. Skolan fyller 30 år detta läsår. Det är nåt att fira!
måndag 27 juli 2009
Är Asiater intelligentare?
I Luleå inför vi en s.k. socioekonomisk resursfördelningsmodell. Tanken är att skolor med många elever från resurssvaga grupper ska få större elevpeng.
Jag vänder mej inte emot detta, det finns forskning som visar på samband mellan skolresultat och kön, föräldrars (mödrars) utbildning och språklig/invandrarbakrund.
Samtidigt vill jag höja varningens finger högt. Det finns många orsaker till elevers skolresultat. Orsaker som förmodligen är viktigare än dessa.
En oerhört intressant studie (från Kalifornien) visar att det finns stora skillnader mellan olika etniska gruppers skolresultat. De (klart) bästa resultaten gör förstagenerationens invandrare från Asien.
De spanskspråkiga och de afroamerikanska eleverna ligger sämst till och gemensamt för dessa grupper är att man generellt har en föreställning om att man får bra betyg om man är intelligent, ligger bra till hos lärarna och har tur.
Mitt emellan ligger de vita medelklasseleverna. Den här gruppen uppger att det är viktigare att vara populär bland kamraterna än att prestera goda skolresultat.
Är då Asiaterna intelligentare än de övriga? Nej, säger studien. Det enda som tydligt skiljer ut den gruppen är de förväntningar eleverna har med sig hemifrån.
Det finns mycket att reflektera över i detta. Kalifornien är precis som Sverige en framgångsrik ekonomi med välutbildade medborgare, och man satsar mycket på skolan. Det ÄR viktigt att samhället satsar på skolan, det sänder signaler att skolan är viktig, men något vi förmodligen bör ta i större beaktande är vilka förväntningar föräldrarna och vi som jobbar i skolan har på barnen. Goda resultat kan aldrig nås med annat än arbete - oftast hårt arbete. Glädjen att nå resultat efter hårt arbete är en härlig känsla. Låt oss inte förmena våra barn den.
Läs mer här
Jag vänder mej inte emot detta, det finns forskning som visar på samband mellan skolresultat och kön, föräldrars (mödrars) utbildning och språklig/invandrarbakrund.
Samtidigt vill jag höja varningens finger högt. Det finns många orsaker till elevers skolresultat. Orsaker som förmodligen är viktigare än dessa.
En oerhört intressant studie (från Kalifornien) visar att det finns stora skillnader mellan olika etniska gruppers skolresultat. De (klart) bästa resultaten gör förstagenerationens invandrare från Asien.
De spanskspråkiga och de afroamerikanska eleverna ligger sämst till och gemensamt för dessa grupper är att man generellt har en föreställning om att man får bra betyg om man är intelligent, ligger bra till hos lärarna och har tur.
Mitt emellan ligger de vita medelklasseleverna. Den här gruppen uppger att det är viktigare att vara populär bland kamraterna än att prestera goda skolresultat.
Är då Asiaterna intelligentare än de övriga? Nej, säger studien. Det enda som tydligt skiljer ut den gruppen är de förväntningar eleverna har med sig hemifrån.
Det finns mycket att reflektera över i detta. Kalifornien är precis som Sverige en framgångsrik ekonomi med välutbildade medborgare, och man satsar mycket på skolan. Det ÄR viktigt att samhället satsar på skolan, det sänder signaler att skolan är viktig, men något vi förmodligen bör ta i större beaktande är vilka förväntningar föräldrarna och vi som jobbar i skolan har på barnen. Goda resultat kan aldrig nås med annat än arbete - oftast hårt arbete. Glädjen att nå resultat efter hårt arbete är en härlig känsla. Låt oss inte förmena våra barn den.
Läs mer här
fredag 3 juli 2009
Om skolan i Almedalen
Min första semestervecka har jag tillbringat i Visby. Rosornas och historiens stad. Men just denna vecka har den framförallt varit idéernas stad. Det är förstås Almedalsveckan jag menar.
För mej var det första gången. Har aldrig bevistat denna vecka förut. Jag hoppas det inte var sista gången.
För mej var det första gången. Har aldrig bevistat denna vecka förut. Jag hoppas det inte var sista gången.
Mellan sessioner av vila och god mat. Ibland i solen, men företrädesvis i skuggan, har jag sprungit mellan seminarier med namn som ”Finns det mer än kunskap i skolan” ”Vad hände med den svenska skolpolitiken” ”Vad händer med skolan efter valet?” ”Ung och deppig – en svensk gåta”. Utbudet av förförande rubriker var närmas oändligt, och de flesta av dem höll vad de lovade. Jag tycker att jag kommer hem litet klokare än jag var när jag kom till Visby.
Bland det mer intressanta var Maria Carling (som myntade begreppet curlingföräldrar) och Frank Lindblad (som skrivit boken Välfärdslandets gåta). De samtalade om hur det kommer sig att våra ungdomar, som utifrån vårt lands förutsättningar, förmodligen borde må bäst av alla, men som istället hör till dem som mår allra sämst. Psykiskt. De båda har funderat och skrivit mycket om detta, och de har förstås inga självklara svar. Frågan är alldeles för komplex. Men att en del förmodligen handlar om den hälsomani som de menar breder ut sej allt mer tror jag att de har alldeles rätt i.
Dock störde det mej mycket att många av åhörarna kom till detta och andra seminiarier i egenskap av företrädare och åsiktsmaskiner för olika organisationer.
En annan aktivitet som höjde sej litet över mängden var en debatt mellan de politiska partierna med rubriken ”Vad händer med skolan efter valet?” Jag kan inte säga att jag blev så mycket klokare. Mycket handlade om retorik. Mer tror jag, än om verkliga åsiktsskillnader. Men det oroar mej mycket att viljan att polarisera är så stor i denna fråga. Från samtliga partier. Ska jag se det positivt så tror jag det beror på att alla inser att detta är en oerhört avgörande fråga, som också väljare bryr sig om, och då gäller det att sticka ut och profilera sig i frågan. Det som händer och hände i Almedalen är att skolan uppmärksammas. Det är särskilt bra i kristider. Jag hoppas dock att åsiktsskillnaderna mest är retorik, och att den praktiska politiken inte gör så stor skillnad. Skolan behöver arbetsro.
Bland det mer intressanta var Maria Carling (som myntade begreppet curlingföräldrar) och Frank Lindblad (som skrivit boken Välfärdslandets gåta). De samtalade om hur det kommer sig att våra ungdomar, som utifrån vårt lands förutsättningar, förmodligen borde må bäst av alla, men som istället hör till dem som mår allra sämst. Psykiskt. De båda har funderat och skrivit mycket om detta, och de har förstås inga självklara svar. Frågan är alldeles för komplex. Men att en del förmodligen handlar om den hälsomani som de menar breder ut sej allt mer tror jag att de har alldeles rätt i.
Dock störde det mej mycket att många av åhörarna kom till detta och andra seminiarier i egenskap av företrädare och åsiktsmaskiner för olika organisationer.
En annan aktivitet som höjde sej litet över mängden var en debatt mellan de politiska partierna med rubriken ”Vad händer med skolan efter valet?” Jag kan inte säga att jag blev så mycket klokare. Mycket handlade om retorik. Mer tror jag, än om verkliga åsiktsskillnader. Men det oroar mej mycket att viljan att polarisera är så stor i denna fråga. Från samtliga partier. Ska jag se det positivt så tror jag det beror på att alla inser att detta är en oerhört avgörande fråga, som också väljare bryr sig om, och då gäller det att sticka ut och profilera sig i frågan. Det som händer och hände i Almedalen är att skolan uppmärksammas. Det är särskilt bra i kristider. Jag hoppas dock att åsiktsskillnaderna mest är retorik, och att den praktiska politiken inte gör så stor skillnad. Skolan behöver arbetsro.
onsdag 17 juni 2009
Skollagen på remiss
Ska vi då få en ny skollag? Äntligen! Vågar man verkligen tro på det?
Lagförslaget har fått blandat mottagande och ser i vissa stycken ut att vara en kompromiss. Men ändå, med tanke på den snabba förändringstanken vi lever i är min referenspunkt den gamla lagen från 1986, och då är den nya en klar vinnare.
Lagförslaget har fått blandat mottagande och ser i vissa stycken ut att vara en kompromiss. Men ändå, med tanke på den snabba förändringstanken vi lever i är min referenspunkt den gamla lagen från 1986, och då är den nya en klar vinnare.
fredag 12 juni 2009
Just nu är hela sommaren kvar!
Idag har det varit skolavslutning på nästan alla skolor i Luleå. Även på Ormbergsskolan.
Vi har under skolans 29 år alltid firat avslutning i kyrkan. Trots att vi delar upp den på tre- en för varje arbetslag - blir det härligt trångt och svettigt. Inte en stol är ledig. Och inte ett öga är torrt.
Varje gång är det lika rörande och fantastiskt att se barnen, och tänka på hur mycket de utvecklats och lärt sig sen vi lärde känna dem. Det är också så nära till vår egen känsla av förväntning från de skolavslutningar vi alla bär med oss i minnenas ryggsäck. Jag och min kollegor försökte sätta ord på dem i vår sång till eleverna (vi sjunger alltid istället för att hålla tal) "Och tänk att just i denna stund är precis hela sommaren kvar"
Efter avslutningen ilade jag fort som en iller till min yngste sons studentexamen. Nya känslostormar. Nya tårar. Det känns som om det var helt nyligen han började skolan. Men det är 12 år som har gått, och han är nu både vuxen och klok. Tack alla gamla "fröknar" - Agneta, Britta, Annelie, Fredrik och alla ni andra. Ni har gjort ett kanonjobb!
Vi har under skolans 29 år alltid firat avslutning i kyrkan. Trots att vi delar upp den på tre- en för varje arbetslag - blir det härligt trångt och svettigt. Inte en stol är ledig. Och inte ett öga är torrt.
Varje gång är det lika rörande och fantastiskt att se barnen, och tänka på hur mycket de utvecklats och lärt sig sen vi lärde känna dem. Det är också så nära till vår egen känsla av förväntning från de skolavslutningar vi alla bär med oss i minnenas ryggsäck. Jag och min kollegor försökte sätta ord på dem i vår sång till eleverna (vi sjunger alltid istället för att hålla tal) "Och tänk att just i denna stund är precis hela sommaren kvar"
Efter avslutningen ilade jag fort som en iller till min yngste sons studentexamen. Nya känslostormar. Nya tårar. Det känns som om det var helt nyligen han började skolan. Men det är 12 år som har gått, och han är nu både vuxen och klok. Tack alla gamla "fröknar" - Agneta, Britta, Annelie, Fredrik och alla ni andra. Ni har gjort ett kanonjobb!
torsdag 4 juni 2009
Högsäsong för festligheter
Just nu är det högsäsong för fester. Det är sommarfester, avslutningsfester, avtackningsfester, examensfester, pingstfester, nationaldagsfester. Kulmen på det hela blir midsommarfesten. Och sen måste vi vila upp oss minst en månad. Det är det som kallas semester.
I veckan har jag hunnit med en sommarfest en avtackningsfest och ikväll en löparfest tillsammans med 5000 andra kvinnor i olika ålder och form.
Avtackningsfesten var samtidigt en överaskningsfest. Det var personalen på Ormbergets förskola som fixat med räkfrossa och tacktal för de fem (kan inte fatta att år kan gå SÅ fort) år jag hunnit vara deras rektor. Det känns tomt och tråkigt att lämna dem, men de lämnar massor av värme och energi kvar. Energi som jag kommer att leva på länge. "U are the sunshines of my life"
torsdag 28 maj 2009
Tack till År 6 (och deras lärare)
Nu har jag varit på en till. En till föreställning alltså.
Den här gången var det våra avgångselever som med stöd av skolans och Kulturskolans pedagoger satt ihop en helproffsig avslutnings-show.
Där stod dom på scenen. Några satt. Alla var med. Sjöng, spelade och showade.
För 7 år sen var de hälften så gamla, fulla av iver och lust. Någon var försiktig och lite blyg. Någon tog för sej av både livet och kompisar. Där fanns kloka och eftertänksamma. Spontana och impulsiva. Jag kan lätt framkalla bilden av många av dem, från deras första inskolningsbesök.
Nu är de på väg att bli tonåringar. Någon är försiktig och litet blyg. Andra tar för sej. Kloka, eftertänksamma, spontana och impulsiva. Om vartannat. Men alla är de fulla av iver och lust. Ibland till annat än skolan. Men ändå - är det något som karaktäriserat den här gruppen är det ändå deras vilja att lära och tillägna sig ny kunskap.
När jag ser dem på scenen tänker jag att de har fått med sej mycket i livet. I showen blir mycket av det tydligt – till exempel hur de utvecklat sin förmåga till kreativt skapande liksom tilliten till sin egen förmåga.
Tack till alla ni i År 6 på Ormbergsskolan. Tack för en härlig föreställning. Tack för 7 härliga år som gett mig många härliga möten, en och annan tankeställare och massor av energi.
Vi på skolan kommer att komma ihåg er – både som sexåringar och som 12-årigar.
Den här gången var det våra avgångselever som med stöd av skolans och Kulturskolans pedagoger satt ihop en helproffsig avslutnings-show.
Där stod dom på scenen. Några satt. Alla var med. Sjöng, spelade och showade.
För 7 år sen var de hälften så gamla, fulla av iver och lust. Någon var försiktig och lite blyg. Någon tog för sej av både livet och kompisar. Där fanns kloka och eftertänksamma. Spontana och impulsiva. Jag kan lätt framkalla bilden av många av dem, från deras första inskolningsbesök.
Nu är de på väg att bli tonåringar. Någon är försiktig och litet blyg. Andra tar för sej. Kloka, eftertänksamma, spontana och impulsiva. Om vartannat. Men alla är de fulla av iver och lust. Ibland till annat än skolan. Men ändå - är det något som karaktäriserat den här gruppen är det ändå deras vilja att lära och tillägna sig ny kunskap.
När jag ser dem på scenen tänker jag att de har fått med sej mycket i livet. I showen blir mycket av det tydligt – till exempel hur de utvecklat sin förmåga till kreativt skapande liksom tilliten till sin egen förmåga.
Tack till alla ni i År 6 på Ormbergsskolan. Tack för en härlig föreställning. Tack för 7 härliga år som gett mig många härliga möten, en och annan tankeställare och massor av energi.
Vi på skolan kommer att komma ihåg er – både som sexåringar och som 12-årigar.
Tack också till er lärare. Som har skapat förutsättningarna för elevernas framgångar!
söndag 24 maj 2009
Inspektionrapport
Så kom den då. Förra veckan. Skolinspektionens rapport från deras stora genomgång av skolan i Luleå.
När det gäller Ormbergsskolan såg rapporten ut som vi förväntade oss. De åtgärder som efterfrågades är på gång. Ja, de var faktiskt på gång redan när granskningen gjordes. En del är till och med genomförda.
Efter att ha tittat igenom den delen av rapporten som är övergripande för hela kommunen står en sak mycket klart. Vi har en verksamhet i våra kommunala skolor och förskolor som vi med rätta kan vara mycket stolta över. Men om man lyfter verksamheten i stort i positiva ordalag så finns det också verksamheter som man från inspektionens sida beskriver som "verksamhet som står ut" i betydelsen att det finns verksamhet som i kvalitet ligger mycket, mycket bra till om man jämför med andra kommuner. Det är förskolan, särskolan och gymnasiet.
Det finns tydliga siffror som visar att Luleå kommun satsar lika mycket på grundskolan som andra jämförbara kommuner. När det gäller andra verksamheter satsar man mer än jämförbara kommuner. Gissa vilka. Förskolan, särskolan och gymnasiet. En verksamhet man satsar väldigt mycket mer på än jämförbara kommuner, är Kulturskolan - som nyligen fick pris som Sveriges bästa kulturskola.
Hmm... kan det finnas ett samband?
Frågan är om vi vill fortsätta ha förskola, särskola och gymnasieskola med hög kvalitet? En annan fråga är vilken kvalitet vi vill ha i grundskolan. Med dagens besparingshot kommer vi inte längre att ligga i nivå med jämförbara kommuner, utan långt under.
(Ett rykte säger dock att kommunledningen vid en genomgång av läget i skolan yppade att det kan bli tillbakadragande av delar av de tänkta besparingarna)
När det gäller Ormbergsskolan såg rapporten ut som vi förväntade oss. De åtgärder som efterfrågades är på gång. Ja, de var faktiskt på gång redan när granskningen gjordes. En del är till och med genomförda.
Efter att ha tittat igenom den delen av rapporten som är övergripande för hela kommunen står en sak mycket klart. Vi har en verksamhet i våra kommunala skolor och förskolor som vi med rätta kan vara mycket stolta över. Men om man lyfter verksamheten i stort i positiva ordalag så finns det också verksamheter som man från inspektionens sida beskriver som "verksamhet som står ut" i betydelsen att det finns verksamhet som i kvalitet ligger mycket, mycket bra till om man jämför med andra kommuner. Det är förskolan, särskolan och gymnasiet.
Det finns tydliga siffror som visar att Luleå kommun satsar lika mycket på grundskolan som andra jämförbara kommuner. När det gäller andra verksamheter satsar man mer än jämförbara kommuner. Gissa vilka. Förskolan, särskolan och gymnasiet. En verksamhet man satsar väldigt mycket mer på än jämförbara kommuner, är Kulturskolan - som nyligen fick pris som Sveriges bästa kulturskola.
Hmm... kan det finnas ett samband?
Frågan är om vi vill fortsätta ha förskola, särskola och gymnasieskola med hög kvalitet? En annan fråga är vilken kvalitet vi vill ha i grundskolan. Med dagens besparingshot kommer vi inte längre att ligga i nivå med jämförbara kommuner, utan långt under.
(Ett rykte säger dock att kommunledningen vid en genomgång av läget i skolan yppade att det kan bli tillbakadragande av delar av de tänkta besparingarna)
tisdag 19 maj 2009
TILLSAMMANS!
Jag har varit på föreställning.
Häromdagen var det dags för våra elever från grund- och särskola att framföra den föreställning man tillsammans med pedagoger från skolan och Kulturskolan jobbat fram. Det var årets fjärde gemensamma estetiska produktion och temat det var just - Tillsammans.
I ord, bild, dans, musik, sång och drama uttryckte eleverna sina tankar om att man gillar detta väldigt mycket - att vara tillsammans.
Känslan hela föreställningen lämnar efter sig är värme. Glad och varm i hjärtat tar jag mig an vardagen. Tillsammans med personal, elever och föräldrar.
onsdag 13 maj 2009
Trygghet?
Trygghet. Ett begrepp som används i alla möjliga sammanhang, och som har än fler definitioner. När jag var liten var trygghet något som fanns runt omkring mej. Runt oss är världen i allt snabbare förändring. Idag hittar vi förhoppningsvis tryggheten inom oss.
Detta är ett tema som har återkommit flera gånger i mina bloggningar.
Då har det handlat om elever. Nu handlar det mer om trygghet för oss vuxna. Världskrisen har nått våra kommunala arbetsplatser och det får extremt stora konsekvenser ute i våra skolor. Unga, engagerade lärare som måste lämna sina klasser, och till följd av det riskerar elever tappa fart i sitt lärande. Vi som jobbar med framförallt de yngre skolåren vet att tiden är en enormt viktig aspekt i lärandet. Några månader av förlorad tid kan vara en katastrof.
I vår kommun ser det ut som att man något lyckas reda upp situationen genom att erbjuda stora grupper pensionsersättningar.
Men det har samtidigt blivit tydligt vilka klumpiga redskap man har att använda sig av i uppsägningsituationer. Det måste gå att hitta vägar som inte innebär en flyttkarusell av dess like.
Tillsammans med en grupp föräldrar från skolan har jag i eftermiddag fått möta kommunalråd Petersen, skolchef Bryggman, personalchef Karlenius, BUN-ordförande Norberg samt Lärarfackens representanter Heikka och Eriksson för att resonera om det går att hitta möjligheter för kommunens Intraprenader att få makt över sin personalbemanning. Genom att frångå turordningsreglerna eller på något annat sätt.
Det var ett mycket givande möte, där vi alla var överens om att vi vill värna verksamheten och barnen. Vi var inte lika överens om hur vi bäst värnar personalens trygghet.
Hur mötet slutade? Karl Petersen gav ett uppdrag till Sture Bryggman och Anne Karlenius att förhandla fram möjligheter för oss att själv besluta om personalbemanningen.
Detta är ett tema som har återkommit flera gånger i mina bloggningar.
Då har det handlat om elever. Nu handlar det mer om trygghet för oss vuxna. Världskrisen har nått våra kommunala arbetsplatser och det får extremt stora konsekvenser ute i våra skolor. Unga, engagerade lärare som måste lämna sina klasser, och till följd av det riskerar elever tappa fart i sitt lärande. Vi som jobbar med framförallt de yngre skolåren vet att tiden är en enormt viktig aspekt i lärandet. Några månader av förlorad tid kan vara en katastrof.
I vår kommun ser det ut som att man något lyckas reda upp situationen genom att erbjuda stora grupper pensionsersättningar.
Men det har samtidigt blivit tydligt vilka klumpiga redskap man har att använda sig av i uppsägningsituationer. Det måste gå att hitta vägar som inte innebär en flyttkarusell av dess like.
Tillsammans med en grupp föräldrar från skolan har jag i eftermiddag fått möta kommunalråd Petersen, skolchef Bryggman, personalchef Karlenius, BUN-ordförande Norberg samt Lärarfackens representanter Heikka och Eriksson för att resonera om det går att hitta möjligheter för kommunens Intraprenader att få makt över sin personalbemanning. Genom att frångå turordningsreglerna eller på något annat sätt.
Det var ett mycket givande möte, där vi alla var överens om att vi vill värna verksamheten och barnen. Vi var inte lika överens om hur vi bäst värnar personalens trygghet.
Hur mötet slutade? Karl Petersen gav ett uppdrag till Sture Bryggman och Anne Karlenius att förhandla fram möjligheter för oss att själv besluta om personalbemanningen.
fredag 8 maj 2009
Energigivare i en hektisk tid
Skolan är ofta en hektisk arbetsplats. Den här tiden på året går ”hektiskheten” gärna helt överstyr. Allt ska slutföras. Allt man inte hunnit under året ska göras. Allt ska förberedas inför nästa år.
Man tror att man någon gång ska lära sej att hantera tiden på ett vettigt sätt. Kanske man gör det. Någon gång.
Några av de mer angenäma arbetsuppgifterna den här veckan har varit två föräldramöten. Förra veckan innehöll också två föräldramöten, och alla fyra gav lika mycket energi.
I ett samtal med en av våra pedagoger idag, gav jag uttryck åt vad jag kände: Har vi verkligen gjort oss förtjänt av alla dessa kloka föräldrar?
Under våren har vi med en hel del möda skapat en delvis ny organisation inför nästa läsår. Det skulle kunna skapa både frustration och ängslan – förändringar har en benägenhet att göra det. Men bland det som sades på mötena var ”Prova, fungerar det inte får ni väl göra om”, ”Samhället förändras, det vore konstigt om inte skolan också gör det – det här lär inte vara den sista förändringen ni gör” ”Om vi vuxna ser möjligheterna så gör barnen det”, ”Om ni tror på detta så blir det bra”. Idel uppmuntran. Inte konstigt att vi har så underbara barn på Ormbergsskolan!
Nästa vecka ser jag fram emot ytterligare två föräldramöten.
Man tror att man någon gång ska lära sej att hantera tiden på ett vettigt sätt. Kanske man gör det. Någon gång.
Några av de mer angenäma arbetsuppgifterna den här veckan har varit två föräldramöten. Förra veckan innehöll också två föräldramöten, och alla fyra gav lika mycket energi.
I ett samtal med en av våra pedagoger idag, gav jag uttryck åt vad jag kände: Har vi verkligen gjort oss förtjänt av alla dessa kloka föräldrar?
Under våren har vi med en hel del möda skapat en delvis ny organisation inför nästa läsår. Det skulle kunna skapa både frustration och ängslan – förändringar har en benägenhet att göra det. Men bland det som sades på mötena var ”Prova, fungerar det inte får ni väl göra om”, ”Samhället förändras, det vore konstigt om inte skolan också gör det – det här lär inte vara den sista förändringen ni gör” ”Om vi vuxna ser möjligheterna så gör barnen det”, ”Om ni tror på detta så blir det bra”. Idel uppmuntran. Inte konstigt att vi har så underbara barn på Ormbergsskolan!
Nästa vecka ser jag fram emot ytterligare två föräldramöten.
onsdag 29 april 2009
The road to success is always under construction
Nu ska vi förändras.
Ja, jag vet. Förändras gör vi hela tiden. Det ska vi göra.
Jag gillar orden som skolverket nyligen använde i en inbjudan
"The road to success is always under construction"
Efter att vi tog de första stapplande stegen mot en ny organisation i oktober förra året har vi nu satt ner foten och bjudit in våra föräldar till informationskvällar om hur vi tänker.
Vi har hittat en organisation som vi tror gör oss mindre sårbara och mer flexibla. Känns förstås helt rätt med tanke på den svångremspolitik som hotar framöver.
Vi har hittat en organisation som skapar möjligheter för våra lärare att hinna med sitt uppdrag och kunna utveckla verksamheten både på skol- och fritidstid.
Visst låter det bra? Det tycker vi också.
Det vi kommer att göra är att samla våra förskoleklasser tillsammans med barnen som går i År 1. Våra tvåor kommer att jobba tillsammans med treorna. År 4-6 kommer att utgöra den tredje delen i vårt utbildningståg. Särskolan finns också med, och eleverna hakar på där de har mest utbyte. Fritids hänger ihop både lokal- och personalmässigt på ett sätt som ger möjligheter för barnen att få de utmaningar de behöver.
Det kanske inte låter så märkvärdigt. Men det tycker vi som har pratat ihop oss om det. Vi förstår inte riktigt varför vi inte har gjort det förut.
Om alla är med? Ja, fast en del har större farhågor än andra. DET är riktigt bra. För hur skulle vi annars förstå vad vi behöver jobba med för att det ska bli just så bra som vi vill att det ska bli.
7/5 och 11/5 blir det föräldramöten. Ett har vi redan klarat av.
Ja, jag vet. Förändras gör vi hela tiden. Det ska vi göra.
Jag gillar orden som skolverket nyligen använde i en inbjudan
"The road to success is always under construction"
Efter att vi tog de första stapplande stegen mot en ny organisation i oktober förra året har vi nu satt ner foten och bjudit in våra föräldar till informationskvällar om hur vi tänker.
Vi har hittat en organisation som vi tror gör oss mindre sårbara och mer flexibla. Känns förstås helt rätt med tanke på den svångremspolitik som hotar framöver.
Vi har hittat en organisation som skapar möjligheter för våra lärare att hinna med sitt uppdrag och kunna utveckla verksamheten både på skol- och fritidstid.
Visst låter det bra? Det tycker vi också.
Det vi kommer att göra är att samla våra förskoleklasser tillsammans med barnen som går i År 1. Våra tvåor kommer att jobba tillsammans med treorna. År 4-6 kommer att utgöra den tredje delen i vårt utbildningståg. Särskolan finns också med, och eleverna hakar på där de har mest utbyte. Fritids hänger ihop både lokal- och personalmässigt på ett sätt som ger möjligheter för barnen att få de utmaningar de behöver.
Det kanske inte låter så märkvärdigt. Men det tycker vi som har pratat ihop oss om det. Vi förstår inte riktigt varför vi inte har gjort det förut.
Om alla är med? Ja, fast en del har större farhågor än andra. DET är riktigt bra. För hur skulle vi annars förstå vad vi behöver jobba med för att det ska bli just så bra som vi vill att det ska bli.
7/5 och 11/5 blir det föräldramöten. Ett har vi redan klarat av.
söndag 26 april 2009
Ger förväntningar ångest eller självkänsla?
Vad betyder det att vi har höga förväntningar på våra barn i förskola och skola?
Betyder det att vi lägger sån press på dem att de får prestationsångest och mår dåligt?
Alls icke!
Men. Det finns ett men. Våra höga förväntningar måste naturligtvis överensstämma med den bild barnen har/får av sej själva. Ett av våra tydliga mål i läroplanen är att barnen ska utveckla tillit till sin egen förmåga. Gör vi det?
Tiden är förbi när vi i skolan famlade efter sanningar och tyckanden om vad som leder till goda resultat. Det börjar finnas gott om evidensbaserad kunskap. Här kan vi läsa en stor forskningsstudie som visar att barnens bild av sin egen förmåga har enorm betydelse för deras utveckling & lärande.
En intressant tanke i detta sammanhang är den Micael Dahlén, professor vi handelshögskolan i Stockholm anför i sin bok Nextopia: Det finns idrottsforskning som tydligt visar att det som händer när man efter match utvärderar de misstag man gjort, i syfte att lära sig av dem, är att man får försämrar självförtroendet. Man har kunnat mäta upp till 60% sämre resultat i kommande matcher, jämfört med om man struntar i misstagen och istället bara blickar framåt.
Nån fler som ser parallellen med att lägga tonvikten på elevens styrkor och inte bristerna, i de samtal och omdömen som nu görs i våra skolor.
Betyder det att vi lägger sån press på dem att de får prestationsångest och mår dåligt?
Alls icke!
Men. Det finns ett men. Våra höga förväntningar måste naturligtvis överensstämma med den bild barnen har/får av sej själva. Ett av våra tydliga mål i läroplanen är att barnen ska utveckla tillit till sin egen förmåga. Gör vi det?
Tiden är förbi när vi i skolan famlade efter sanningar och tyckanden om vad som leder till goda resultat. Det börjar finnas gott om evidensbaserad kunskap. Här kan vi läsa en stor forskningsstudie som visar att barnens bild av sin egen förmåga har enorm betydelse för deras utveckling & lärande.
En intressant tanke i detta sammanhang är den Micael Dahlén, professor vi handelshögskolan i Stockholm anför i sin bok Nextopia: Det finns idrottsforskning som tydligt visar att det som händer när man efter match utvärderar de misstag man gjort, i syfte att lära sig av dem, är att man får försämrar självförtroendet. Man har kunnat mäta upp till 60% sämre resultat i kommande matcher, jämfört med om man struntar i misstagen och istället bara blickar framåt.
Nån fler som ser parallellen med att lägga tonvikten på elevens styrkor och inte bristerna, i de samtal och omdömen som nu görs i våra skolor.
onsdag 22 april 2009
Lärande kvällar
I dagarna två har Luleås kommunala skolor hållit lärandeseminarium.
Det är både inspirerande och utvecklande att möta alla engagerade pedagoger, och se hur stolta de är över sitt arbete och sina elever.
Stolt känner också jag mej – över Ormbergsskolans pedagoger som visade upp sina arbeten i inte mindre än tre seminarier, plus att jag själv fick äran att vara med på vår ”skol-coach” David Visschers seminarium om att våga och vilja vara ambassadör för den kommunala skolan.
Våra fantastiska specialpedagoger har berättat om den verksamhet vi byggt upp, där de är spindlarna i nätet för att ALLA barn ska nå målen. Tallens arbetslag har gått NO-utbildning på universitetet, och de har berättat om det otroligt härliga temaarbete de tillsammans med Kulturskolan åstadkommit. Dessutom deltog vår särskola med ett seminarium om det framgångsrika arbete de åstadkommer med sina barn genom att använda Karlstadsmodellen.
Så ikväll är jag en mycket stolt rektor. Stolt över att vi har så mycket att visa upp och att vi har pedagoger som vill göra det.
Visst kan det i det sammanhanget kännas bittert med de besparingar som hotar, och jag hoppas att våra politiker hittar sätt att prioritera skolan. Men ändå, med såna pedagoger finns det hopp om en god skola oavsett vad som händer.
Det är både inspirerande och utvecklande att möta alla engagerade pedagoger, och se hur stolta de är över sitt arbete och sina elever.
Stolt känner också jag mej – över Ormbergsskolans pedagoger som visade upp sina arbeten i inte mindre än tre seminarier, plus att jag själv fick äran att vara med på vår ”skol-coach” David Visschers seminarium om att våga och vilja vara ambassadör för den kommunala skolan.
Våra fantastiska specialpedagoger har berättat om den verksamhet vi byggt upp, där de är spindlarna i nätet för att ALLA barn ska nå målen. Tallens arbetslag har gått NO-utbildning på universitetet, och de har berättat om det otroligt härliga temaarbete de tillsammans med Kulturskolan åstadkommit. Dessutom deltog vår särskola med ett seminarium om det framgångsrika arbete de åstadkommer med sina barn genom att använda Karlstadsmodellen.
Så ikväll är jag en mycket stolt rektor. Stolt över att vi har så mycket att visa upp och att vi har pedagoger som vill göra det.
Visst kan det i det sammanhanget kännas bittert med de besparingar som hotar, och jag hoppas att våra politiker hittar sätt att prioritera skolan. Men ändå, med såna pedagoger finns det hopp om en god skola oavsett vad som händer.
lördag 18 april 2009
Självstyre . JA! TACK!
Jag har bloggat tidigare om det glädjande i att vi börjar se tecken på blocköverskridande skolpolitik. Idag kom ytterligare ett exempel. Socialdemokraterna gör ett välkommet utspel om självstyrande skolor.
Inte helt oväntat. Jag upplever att detta är den väg man även i Luleås socialdemokratiska kommunledning är inne på.
Sedan länge har bl.a. Lärarförbundet, Miljöpartiet och Centerpartiet drivit samma linje. Lokalt finns goda exempel på hur man även från såväl vänsterpartiet, moderaterna och KD jobbat för detta. Jan Björklund säger sig vara försiktigt positiv.
Som rektor för en kommunal friskola/intraprenad ser jag frågan som ett viktigt vägskäl. Genom att föra ner makten lokalt till brukarna - personal, barn och föräldrar, ger vi de förutsättningar som krävs för skolans nya utmaningar att rusta eleverna för framtiden. Förutsättningar för delaktighet, en skola där alla mår bra, en skola där vi kan fokusera på det uppdrag vi har och där vi kan planera långsiktigt.
I Luleå har fyra enheter fått det stora förtroendet att visa att det kan göra skillnad med ökat självstyre.
MEN... den allra viktigaste delen väntar vi ännu på. För att självstyret på allvar ska göra skillnad måste vi få makten över vilken personal vi ska ha. Jag har gott hopp om att det kan bli så. Snart.
Inte helt oväntat. Jag upplever att detta är den väg man även i Luleås socialdemokratiska kommunledning är inne på.
Sedan länge har bl.a. Lärarförbundet, Miljöpartiet och Centerpartiet drivit samma linje. Lokalt finns goda exempel på hur man även från såväl vänsterpartiet, moderaterna och KD jobbat för detta. Jan Björklund säger sig vara försiktigt positiv.
Som rektor för en kommunal friskola/intraprenad ser jag frågan som ett viktigt vägskäl. Genom att föra ner makten lokalt till brukarna - personal, barn och föräldrar, ger vi de förutsättningar som krävs för skolans nya utmaningar att rusta eleverna för framtiden. Förutsättningar för delaktighet, en skola där alla mår bra, en skola där vi kan fokusera på det uppdrag vi har och där vi kan planera långsiktigt.
I Luleå har fyra enheter fått det stora förtroendet att visa att det kan göra skillnad med ökat självstyre.
MEN... den allra viktigaste delen väntar vi ännu på. För att självstyret på allvar ska göra skillnad måste vi få makten över vilken personal vi ska ha. Jag har gott hopp om att det kan bli så. Snart.
torsdag 16 april 2009
Visst lär vi som vi lever
Ibland blir man bara lycklig.
Idag var ibland.
När jag snubblade över Bodil Jönsson senaste bok "vi lär som vi lever".
Man kunde ju önska att man själv var en sån person. Som verkar vara ständigt reflekterande. Ständigt utanför ramarna, och ändå så mitt i. "Hög idénivå" är en bra beskrivning.
Nå, så länge jag får ta del av hennes tankar så är jag ändå nöjd. Och lycklig.
Bodil menar att under en kort tidsrymd har tre tekniska produkter påverkat lärandet mer än vad läroplaner eller vetenskapliga pedagogiska genombrott någonsin gjort - datorn, internet och mobiltelefonen. Hon myntar att vi idag lever på prenässansen, där vi tar in framtiden i nuet som om den redan var här. Hon ställer svåra frågor, väcker många tankar och ger ett och annat svar om hur det kan tänkas gå med kunskapsutvecklingen framöver.
Boken rekommenderas till alla.
Idag var ibland.
När jag snubblade över Bodil Jönsson senaste bok "vi lär som vi lever".
Man kunde ju önska att man själv var en sån person. Som verkar vara ständigt reflekterande. Ständigt utanför ramarna, och ändå så mitt i. "Hög idénivå" är en bra beskrivning.
Nå, så länge jag får ta del av hennes tankar så är jag ändå nöjd. Och lycklig.
Bodil menar att under en kort tidsrymd har tre tekniska produkter påverkat lärandet mer än vad läroplaner eller vetenskapliga pedagogiska genombrott någonsin gjort - datorn, internet och mobiltelefonen. Hon myntar att vi idag lever på prenässansen, där vi tar in framtiden i nuet som om den redan var här. Hon ställer svåra frågor, väcker många tankar och ger ett och annat svar om hur det kan tänkas gå med kunskapsutvecklingen framöver.
Boken rekommenderas till alla.
onsdag 8 april 2009
10 punkter för en bättre skola
Häromdagen skrev representanter för S och M ihop en debattartikel i Göteborgsposten med ovanstående rubrik.
Jag tycker att det känns uppfriskande att skolfrågorna lyfts ur den blockpolitiska tvångströja de har hamnat i. Sen har jag i och för sig ingen bestämd uppfattning om skolan ska styras kommunalt eller statligt. så länge respektive nivå sköter sej så tror jag vi kan leva med båda systemen. Det viktigaste är ändå vad som händer på "golvet", och att brukarna - barn, personal och föräldrar har och känner delaktighet.
De tio punkter man beskriver i artikeln tycker jag dock har stor bärighet, och är mycket utmanande - inte minst för mej som rektor. Vad sägs om det tillspetsade påståendet att det för föräldrar är viktigare att välja lärare än skola. det känns också uppiggande att någon återigen lyfter tanken på att slopa timplanen. En fråga som jag befarade var död.
Modiga rektorer, höga förväntningar, modernare tidsanvändning för lärare och tydliga mål. Jag bara sväljer och gapar. Har inga argument emot.
Jag tycker att det känns uppfriskande att skolfrågorna lyfts ur den blockpolitiska tvångströja de har hamnat i. Sen har jag i och för sig ingen bestämd uppfattning om skolan ska styras kommunalt eller statligt. så länge respektive nivå sköter sej så tror jag vi kan leva med båda systemen. Det viktigaste är ändå vad som händer på "golvet", och att brukarna - barn, personal och föräldrar har och känner delaktighet.
De tio punkter man beskriver i artikeln tycker jag dock har stor bärighet, och är mycket utmanande - inte minst för mej som rektor. Vad sägs om det tillspetsade påståendet att det för föräldrar är viktigare att välja lärare än skola. det känns också uppiggande att någon återigen lyfter tanken på att slopa timplanen. En fråga som jag befarade var död.
Modiga rektorer, höga förväntningar, modernare tidsanvändning för lärare och tydliga mål. Jag bara sväljer och gapar. Har inga argument emot.
tisdag 7 april 2009
Ormbergsskolan bäst på schack!
Grattis År 4! Vi är så himla stolta över er så vi nästan spricker!
Vi visste att ni är bra, men att ni är bäst i hela Luleå, det vågade vi nog inte tro. Åtminstone inte på schack.
Nu ska vi se till att de bär hela vägen till Globen. Hugade sponsorer som vill satsa på våra framtidshopp är välkomna!
Kommunalråd med framtidspaket
Idag var Karl Petersen - ett av Luleås två kommunalråd - på besök på vår skola. Kalle ville höra hur det går för oss och våra barn. Vi sa som det var. Det mesta går mycket bra för oss. Men vi är också bekymrade. Bekymrade över de stora sparkrav som lågkonjunkturen fört med sej. Ännu mer bekymrade över att kommunens beräknade lärarövertalighet leder till att 4 av våra duktiga pedagoger sägs upp hos oss till hösten - några av dem räknar vi som nyckelpersoner för vår skola. Bekymrade över att den satsning som man gjort på kommunala friskolor (där vi är en av fyra enheter) riskerar att allvarligt skakas om ifall uppsägningarna blir verklighet.
Kalle lyssnade och förstod både oss och de nyfikna och engagerade barnen i År 1 som han träffade. Han hade också med sej ett oinslaget framtidspaket - innehållande pensions- och fortbildningserbjudanden, men också en öppning att se över möjligheterna för bl.a. intraprenaderna/kommunala friskolorna att kunna behålla nyckelpersoner.
Tack Kalle. Det var ett bra besök.
Kalle lyssnade och förstod både oss och de nyfikna och engagerade barnen i År 1 som han träffade. Han hade också med sej ett oinslaget framtidspaket - innehållande pensions- och fortbildningserbjudanden, men också en öppning att se över möjligheterna för bl.a. intraprenaderna/kommunala friskolorna att kunna behålla nyckelpersoner.
Tack Kalle. Det var ett bra besök.
måndag 6 april 2009
Relationer OCH kunskapsinlärning
Vi har en tid sett mycket fokus på att våra svenska ungdomar mår dåligt. Upp till tolvårsåldern mår de i relation till andra bäst i världen, men strax därefter pekar kurvan brant neråt. Sämst mår tjejerna. Idag beskriver Göran Harnesk, generalsekreterare i Bris en studie som upprepar denna sanning.
Naturligtvis hittar han också orsaker till fenomenet. En del av hans slutsatser ställer jag mej mycket tveksam till. jag har faktiskt väldigt svårt att tro att våra svenska ungdomar har särskilt mycket större press från skolan än vad ungdomar i t.ex. Finland, USA eller Ryssland har. Inte heller är pressen efter skolan större. Vi har ett i jämförelse fantastiskt socialt skyddsnät.
Inte heller skulle jag säga att skolan sysslar med bestraffning i högre grad än skolor från dessa eller andra länder.
Däremot har han en mycket intressant poäng när han skriver att eleverna i första hand fokuserar på relationer i skolan, inte på kunskapsinlärning. Hans lösning på detta är att lärarna ska ägna mera tid åt enskilda elevens behov av stöd, vägledning och bekräftelse. Jag tror att det ligger mycket i det, men jag tror att ett helt annat sätt att hjälpa eleverna kan vara att faktiskt få dem att fokusera på skolarbetet.
Jag har under året fascinerats oerhört över hur våra elever genom lärarnas engagemang och förmåga motiveras av att förstå vilka mål de jobbar mot, och hur målen hänger ihop med skolarbetet. Jag tror faktiskt att det är en av pusselbitarna i problemlösningen. En pusselbit som Göran Harnesk och Bris helt missat.
Naturligtvis hittar han också orsaker till fenomenet. En del av hans slutsatser ställer jag mej mycket tveksam till. jag har faktiskt väldigt svårt att tro att våra svenska ungdomar har särskilt mycket större press från skolan än vad ungdomar i t.ex. Finland, USA eller Ryssland har. Inte heller är pressen efter skolan större. Vi har ett i jämförelse fantastiskt socialt skyddsnät.
Inte heller skulle jag säga att skolan sysslar med bestraffning i högre grad än skolor från dessa eller andra länder.
Däremot har han en mycket intressant poäng när han skriver att eleverna i första hand fokuserar på relationer i skolan, inte på kunskapsinlärning. Hans lösning på detta är att lärarna ska ägna mera tid åt enskilda elevens behov av stöd, vägledning och bekräftelse. Jag tror att det ligger mycket i det, men jag tror att ett helt annat sätt att hjälpa eleverna kan vara att faktiskt få dem att fokusera på skolarbetet.
Jag har under året fascinerats oerhört över hur våra elever genom lärarnas engagemang och förmåga motiveras av att förstå vilka mål de jobbar mot, och hur målen hänger ihop med skolarbetet. Jag tror faktiskt att det är en av pusselbitarna i problemlösningen. En pusselbit som Göran Harnesk och Bris helt missat.
söndag 29 mars 2009
Ormbergsskolan+hjärta+ Kulturskolan= sant
Några bloggningar bort uppmärksammade vi att Luleå kulturskola blivit utnämnd till årets musik- och kulturskola.
Det är alldeles oerhört kul att man valt att använda ett av våra (många) samarbetsprojekt för att illustrera det fantastiska arbete man gör. Kolla NSDs reportage här.
Det är alldeles oerhört kul att man valt att använda ett av våra (många) samarbetsprojekt för att illustrera det fantastiska arbete man gör. Kolla NSDs reportage här.
Jag släckte (också) lyset
Jodå, jag släckte lyset igår kväll kl. 20:30. Det var så mysigt så det fick fortsätta vara släckt på övertid. Inne i stan, där jag bor, finns gott om lägenheter, och det var litet festligt att se hur stearinljusen flammade från många av fönstren.
Självklart har vi uppmärksammat manifestationen på skolan också. Många har haft som hemläxa att räkna ut hur mycket ström familjen sparar om man stänger av alla sina stand by-apparater. För att höja ambitionen deltar vi också i Teknikens Hus tävling om att spara så mycket el som möjligt.
Själva manifestationen i sig sparade elström motsvarande 10 villor/år. Mycket eller litet får var och en bedöma, men det viktigaste var förstås att uppmärksamma oss alla på att vi kan påverka klimatförändringarna.
Se bildspecial hur manifestationen fick genomslag.
torsdag 26 mars 2009
Skolan fortsätter att vara B-R-A!
Vi som jobbar i skolan blir ofta förvånade när vi läser uttalanden och undersökningar som säger att skolan jobbar fel, når dåliga resultat och är allmänt... ja, dålig.
Vi som står där mitt i ser ju alla goda resultat. Barn som mår bra. Barn som lär sej det de ska.
Visst ser vi att det finns problem, men inte till den grad att vi känner igen oss i de negativa krigs(inte ovanligt)rubrikerna.
Därför känns det extra bra att läsa årets "Aktuellt i förskola och skola" där man visar på en tydlig tendens under 2000-talet att meritvärdena ökar. Man kan också läsa att våra elever internationellt toppar listan över dem som upplever sin skola som trygg och säker. Samtidigt upplever svenska lärare i mindre utsträckning än genomsnittet bland kollegor från andra länder att ointresserade och störande elever begränsar deras undervisning.
Ska bli spännande att se om det blir några rubriker av detta...
Vi som står där mitt i ser ju alla goda resultat. Barn som mår bra. Barn som lär sej det de ska.
Visst ser vi att det finns problem, men inte till den grad att vi känner igen oss i de negativa krigs(inte ovanligt)rubrikerna.
Därför känns det extra bra att läsa årets "Aktuellt i förskola och skola" där man visar på en tydlig tendens under 2000-talet att meritvärdena ökar. Man kan också läsa att våra elever internationellt toppar listan över dem som upplever sin skola som trygg och säker. Samtidigt upplever svenska lärare i mindre utsträckning än genomsnittet bland kollegor från andra länder att ointresserade och störande elever begränsar deras undervisning.
Ska bli spännande att se om det blir några rubriker av detta...
På besök - Rösjöskolan
Idag har vi haft besök. Det var Mikael Gustavsson - rektor vid Rösjöskolan - som gjorde oss den äran efter inbjudan från oss. Vi bjöd in honom eftersom vi trodde att vi hade något att lära oss. Det hade vi. Massor. Skolan, som ligger i ett miljonprogramsområde, har lyckats med i stort sett allt. Det som var mest intressant för oss var att man lyckats få en skola för ALLA barn, där samtliga 57 särskoleelever har en individuell inkluderingsplan. Alla är på något sätt med i grundskolans verksamhet och vinsten för barnen är stor. De drygt 400 barnen i grundskolan är lika mycket vinnare. Även på förskolan gäller förhållningssättet, bara ännu mera.
Skolan är också Sveriges första kommunala friskola (sen 1997). Jättespännande för oss som är nya i den branschen att få ta del av deras tankar.
Mikael gav oss massor av input. Själv blir jag alltid litet extra uppiggad av otraditionella lösningar som deras princip att ordna barnvakt vid föräldramöten, att ibland ha gemensamma möten med skolans styrelse och elevrådet, att anställa egen skolpsykolog, att skolans talpedagoger också jobbar mot förskolan. Open minds. Tack Micke!
Skolan är också Sveriges första kommunala friskola (sen 1997). Jättespännande för oss som är nya i den branschen att få ta del av deras tankar.
Mikael gav oss massor av input. Själv blir jag alltid litet extra uppiggad av otraditionella lösningar som deras princip att ordna barnvakt vid föräldramöten, att ibland ha gemensamma möten med skolans styrelse och elevrådet, att anställa egen skolpsykolog, att skolans talpedagoger också jobbar mot förskolan. Open minds. Tack Micke!
onsdag 25 mars 2009
Grattis kulturskolan. Och tack!
Ett superstort GRATTIS till Luleå Kulturskola som ikväll utnämnts till Årets Musik- och Kulturskola i Sverige. I motiveringen står bland annat att Luleå kulturskola är "Den tillgängliga skolan med ett väl förankrat samspel". Juryn har uppmärksammat ordet samspel och nämner det flera gånger i motiveringen.
Jag är inte förvånad över utnämningen. Det måste vara svårt att slå det engagemang och den kompetens som finns där. Men det viktigaste är att man har lyckats i ambitionen att nå ut till en mycket stor bredd av elever med både enskild undervisning, i grupp, och kanske mest speciellt, i samverkan och integration med "vanlig" undervisning.
Ett stort tack också för att vi har den stora förmånen att vara en K-märkt skola. I gengäld mot att vi också har ett stort engagemang och vilja att ge de estetiska uttrycken stort utrymme får vi extra del av Kulturskolan. I år har det så här långt mynnat ut i No-projekt, engelsk språkig sago-musikal, inspelning av skiva. Mer är att vänta...
Välfärdens gåta
I dagens NordNytt presenteras en undersökning som visar att ungdomar mår pyton. Det finns fler undersökningar som visar samma sak. Mest dåligt mår de som går på högstadiet och en bit uppåt.
Det här är signaler att verkligen ta på allvar. Vad beror det på, och än viktigare, hur tar de sig vidare?
De initierade personerna Frank Lindblad och Carl Lindgren har skrivit en hel bok i ämnet med titeln "Välfärdens gåta". De presenterar en ganska utmanande teori som kan sammanfattas med att vi kanske har överdoserat åtgärder som haft till syfte att öka barnens trygghet. Deras budskap är att det inte är farligt att ha förväntningar på att barn ska klara saker, allraminst skolprestationer. Däremot ser de en fara i att vi alltmer förväntar oss att alltid må bra. Istället för att acceptera att livet består av utmaningar att övervinna betraktar vi dessa som hot mot vår trygghet.
Läs mer om deras bok på denna länk
Det här är signaler att verkligen ta på allvar. Vad beror det på, och än viktigare, hur tar de sig vidare?
De initierade personerna Frank Lindblad och Carl Lindgren har skrivit en hel bok i ämnet med titeln "Välfärdens gåta". De presenterar en ganska utmanande teori som kan sammanfattas med att vi kanske har överdoserat åtgärder som haft till syfte att öka barnens trygghet. Deras budskap är att det inte är farligt att ha förväntningar på att barn ska klara saker, allraminst skolprestationer. Däremot ser de en fara i att vi alltmer förväntar oss att alltid må bra. Istället för att acceptera att livet består av utmaningar att övervinna betraktar vi dessa som hot mot vår trygghet.
Läs mer om deras bok på denna länk
söndag 22 mars 2009
Spinn för livet
Nuförtiden är troligvis den vanligaste associationen till ordet spinning motionsformen och inte hantverket. en snabb koll på Google bekräftar detta.
I helgen har vi (personal, föräldrar och en och annan god vän) utgjort ett av 40 lag som spunnit för livet.
"Spinn för livet" är en årlig begivenhet som går ut på att X antal lag håller var sin cykel igång ett dygn. Anmälningsavgiften utgörs av en frivillig summa pengar som deltagarna samlat in och som går till Barncancerfonden.
Det var en aktivitet som gav mersmak. Självklart ska vi som är engagerade i barns livsförutsättningar och framtid även ställa upp i såna sammanhang, och att det sen ger skjuts åt vår allelens egna privata hälsa är ett mervärde som även arbetsgivaren Luleå kommun kan glädja sej åt :-)
Jag måste också få ge en eloge till Helex personal som så förtjänstfullt satsar engagemang på att ro detta i hamn.
onsdag 18 mars 2009
Förändring och förändringskompetens
Just nu blåser förändringens vindar i alla möjliga riktningar på våra enheter. En del står vi själva för, och annat kommer från andra håll, och är helt ofrivilligt.
Elisabeth kommer från hösten att lämna Ormbergsskolan och Lulsundets förskola - dessa enheter tar nu Birgitta helt över. Det betyder att Ormbergets förskola får en ny rektor - en rektor som dock Birgitta kommer att samverka med genom intraprenaden.
På skolan gör vi också en mindre omorganisation.
Allt detta står vi själva för.
Att fyra pedagoger riskerar att bli uppsagda genom kommunens övertalighet har dock andra beslutat. Beslut som vi inte alls gillar. Vi ser att vi på olika sätt kan lösa detta dilemma, men det går mycket energi och kraft att hitta och genomdriva dessa lösningar.Men framförallt går mycket energi åt för pedagoger, barn och för föräldrar att hantera situationen.
I spåren av detta blir det många samtal med föräldrar - den ena klokare än den andra. Alla uttrycker de frustration över den uppkomna situationen och funderar hur de kan använda sina kompetenser och kontakter för att påverka utvecklingen i rätt riktning. Men som en förälder så klokt sa: Det känns viktigt också att barnen lär sej att hantera förändringar, eftersom vi med säkerhet vet att de kommer att möta många såna i sitt liv. Tryggheten ska växa inifrån, och det gör den om det finns kloka vuxna runt omkring som visar dem vägar och ger dem redskap att möta förändringar och till och med kaos.
I vuxensammanhang brukar vi kalla det för förändringskompetens.
Jag hoppas och tror att vad som än händer så kommer vi på skolan tillsammans med föräldrar att hjälpa barnen att bli förändringskompetenta, men då gäller det att vi själva är just detta.
Elisabeth kommer från hösten att lämna Ormbergsskolan och Lulsundets förskola - dessa enheter tar nu Birgitta helt över. Det betyder att Ormbergets förskola får en ny rektor - en rektor som dock Birgitta kommer att samverka med genom intraprenaden.
På skolan gör vi också en mindre omorganisation.
Allt detta står vi själva för.
Att fyra pedagoger riskerar att bli uppsagda genom kommunens övertalighet har dock andra beslutat. Beslut som vi inte alls gillar. Vi ser att vi på olika sätt kan lösa detta dilemma, men det går mycket energi och kraft att hitta och genomdriva dessa lösningar.Men framförallt går mycket energi åt för pedagoger, barn och för föräldrar att hantera situationen.
I spåren av detta blir det många samtal med föräldrar - den ena klokare än den andra. Alla uttrycker de frustration över den uppkomna situationen och funderar hur de kan använda sina kompetenser och kontakter för att påverka utvecklingen i rätt riktning. Men som en förälder så klokt sa: Det känns viktigt också att barnen lär sej att hantera förändringar, eftersom vi med säkerhet vet att de kommer att möta många såna i sitt liv. Tryggheten ska växa inifrån, och det gör den om det finns kloka vuxna runt omkring som visar dem vägar och ger dem redskap att möta förändringar och till och med kaos.
I vuxensammanhang brukar vi kalla det för förändringskompetens.
Jag hoppas och tror att vad som än händer så kommer vi på skolan tillsammans med föräldrar att hjälpa barnen att bli förändringskompetenta, men då gäller det att vi själva är just detta.
söndag 15 mars 2009
ormbergsskolan på facebook
Du som är med på facebook kan nu gå med i gruppen "Vi som bryr oss om Ormbergsskolans utveckling"www.facebook.com
lördag 14 mars 2009
"Barnen behöver kommunens klöver"
Idag har jag tillsammans med några hundra andra Luleåbor tagit chansen att visa att jag tror på skolan i Luleå. Det gjorde jag genom att demonstrera mot de planerade nedskärningarna. Trots att man sedan 2005 har sparat drygt 65 miljoner kronor så ligger Luleå i klar topp över hur många lärare som nu sägs upp. Bara det i sig är något att försöka förändra.
Min 18-årige son undrar vad jag tror mig åstadkomma genom att demonstrera. Mitt svar är att det är ett av många sätt att jobba för en skola med hög kvalitet = många kompetenta och engagerade lärare. Ett sätt att både visa och känna att vi är många som faktiskt tycker så.
Demonstrationen avslutades med ett panelsamtal/debatt mellan representanter från alla kommunala partier (utom Kd). Bitvis blev det ett rätt tröttsamt samtal där Det röda laget skyllde på regeringen och Alliansen på det lokala stora partiet. dock framskymtade också konstruktiva tankar om hur man kan och måste prioritera skolan i tider när pengarna inte räcker till allt. Jan Nyberg, som var moderator för det hela avslutade med att fråga politikerna om de tycker att detta är tillräckligt viktigt för att man ska kunna ta varandra i hand och hitta konstruktiva lösningar. Kanske övertolkar jag svaret positivt - det får framtiden utvisa - men jag ser hoppfullt på vad som händer på kommunstyrelsens möte på måndag. Så att det oroande rykte en av journalisterna spred inte behöver bli verklighet - att elevpengen kommer att sänkas.
torsdag 12 mars 2009
Kom med och visa vad som är viktigt!
Jag har tidigare bloggat om besparingar och prioriteringar.
En uppmaning till alla: Slut upp på lördag 14/3 KL. 12:00 utanför "Språklådan" i gymnasiebyn (precis där Storgatan tar sin början) för att visa att du tycker att skolan måste prioriteras.
Vi ses!
En uppmaning till alla: Slut upp på lördag 14/3 KL. 12:00 utanför "Språklådan" i gymnasiebyn (precis där Storgatan tar sin början) för att visa att du tycker att skolan måste prioriteras.
Vi ses!
Spontan konstruktivitet
Dagen har varit full av inplanerade konstruktiva möten. Med planerade menar jag att de inte var spontana utan inbokade. Att de blev konstruktiva var dock, åtminstone delvis, spontant.
Bl.a. har vi mötts i skolans Lokala styrelse (med föräldramajoritet) och Ledningsgruppen. Båda sprudlade av spontanitet och konstruktivitet. Förslag om allt i från att vårt framtida intraprenadkök ska kunna sälja lunchlådor till föräldrarna, till att skapa en stor gemensam ateljé med ateljerista till förfogande för hela skolan.
Allt detta och de förändringar i organisationen som kom att prägla båda mötena har ett enda syfte: Att ge våra elever den allra bästa skolgång man kan tänka sig.
Bl.a. har vi mötts i skolans Lokala styrelse (med föräldramajoritet) och Ledningsgruppen. Båda sprudlade av spontanitet och konstruktivitet. Förslag om allt i från att vårt framtida intraprenadkök ska kunna sälja lunchlådor till föräldrarna, till att skapa en stor gemensam ateljé med ateljerista till förfogande för hela skolan.
Allt detta och de förändringar i organisationen som kom att prägla båda mötena har ett enda syfte: Att ge våra elever den allra bästa skolgång man kan tänka sig.
onsdag 11 mars 2009
Ropen skalla - mer fisk åt alla!
Att fisk är riktigt nyttigt är allom känt. Men att fiskintaget ökar den kognitiva förmågan till klart mätbara nivåer känns nästan för bra för att vara sant. Detta visar i alla fall forskning vid Göteborgs universitet .
Måste genast undersöka om detta kan bli ytterligare ett sätt att öka vår måluppfyllelse :-)
Mer om fiskens förträfflighet för hälsan kan du läsa här.
Och naturligtvis måste jag också presentera en länk till fiskrecept så att vi alla kan gå hem och ge våra barn ytterligare förutsättningar för framgångsrik utveckling.
torsdag 5 mars 2009
Prioritera mera!!
Besparingar, besparingar, besparingar. Sen 2005 har Luleå kommun sparat 67 miljoner kronor på skolans verksamhet. Det här året kommer man att spara ytterligare 45 miljoner. Vad framtiden innebär i termer av besparingar kan vi bara sia om, men utifrån det sparkrav man ålagts räknar man med att spara ytterligare 50 miljoner 2010 osv, osv.
Jag tillhör dem som tycker det är bra att Luleå kommun har satsat på både kultur, idrott och annat som gör livet litet extra värt att leva, men nu förväntar jag mej politiska beslut som innebär en tydlig prioritering på skola, men även vård och omsorg.
Vår duktiga ekonomichef Ingrid Lind sliter hårt tillsammans med många andra för att lösa det knepiga läget, och hon delade med sej av bilden ovan. (klicka på den så blir den stor - och läsbar). Den visar vilka prioriteringar Luleå kommun gjort hittills. Den visar hur man satsar på olika förvaltningar i förhållande till andra jämförbara kommuner. Här ser man tydligt att skolan och socialförvaltningen är förlorarna i förhållande till andra förvaltningar. Visserligen satsar kommunen (innan de senaste besparingarna) något över jämnförbara kommuner även på skolan, men då ska man veta att det är "valda" delar som drar upp kostnaderna, framförallt sär- och förskola, kulturskola samt gymnasiebyn.
I svåra tider är det viktigare än någonsin att politikerna prioriterar rätt. Jag är övertygad om att de förstår det, och väntar med spänning på att få se det ske.
måndag 2 mars 2009
Skol-coach på besök
Vi har en plan - en läroplan.
på 42 olika ställen i förskolans läroplan (LPFÖ 98) hittar man ordet utveckla. Där handlar det vilka förmågor barnen ska utveckla i vår verksamhet.
När vi idag samlade personalen vid två av våra förskolor till Utvecklingsdag handlade det mer om hur vi ska utveckla oss och vår verksamhet för att nå de mål som läroplanen beskriver.
Dagen inleddes av "skol-coachen" (tidigare coach för Plannja basket) David Visscher. David pratade om hur oerhört viktigt det är att vi bemöter andra och varandra med respekt. Att vi har ett engagemang i det vi gör. Att vi skapar tillit och förtroende för oss själva och det vi gör. Det gäller i kontakterna med både föräldrar, barn, arbetskamrater och andra vi möter.
Så viktigt, och så sant. Ett sätt att inte bara läsa utan också leva läroplanen.
på 42 olika ställen i förskolans läroplan (LPFÖ 98) hittar man ordet utveckla. Där handlar det vilka förmågor barnen ska utveckla i vår verksamhet.
När vi idag samlade personalen vid två av våra förskolor till Utvecklingsdag handlade det mer om hur vi ska utveckla oss och vår verksamhet för att nå de mål som läroplanen beskriver.
Dagen inleddes av "skol-coachen" (tidigare coach för Plannja basket) David Visscher. David pratade om hur oerhört viktigt det är att vi bemöter andra och varandra med respekt. Att vi har ett engagemang i det vi gör. Att vi skapar tillit och förtroende för oss själva och det vi gör. Det gäller i kontakterna med både föräldrar, barn, arbetskamrater och andra vi möter.
Så viktigt, och så sant. Ett sätt att inte bara läsa utan också leva läroplanen.
söndag 1 mars 2009
Sportlovsdax
Hämtat ur Wikipedia:
"Sportlovet i Sverige har sitt ursprung i de så kallade kokslov som infördes 1940 då det rådde ransonering i Sverige, för att spara på eldningen av klassrummen. Ändamålet med sportlovet utvecklades snabbt till att främja utövandet av vintersporter, endera genom sportutövande på hemorten eller genom resor till de svenska fjällen. Numera erbjuder många kommuner sportlovsaktiviteter för skolungdomen, men dessa har långt ifrån alla med vintersport att göra, däremot är olika former av sport vanligt förekommande på sportlovsprogrammen, till exempel innebandy"
Den som firar sportlov på sin hemort kan kanske också sägas fira ortlov :-)
Gott om tips för den som är sugen på sport eller annan mer eller mindre hälsofrämjande aktivietet hittar du här
torsdag 26 februari 2009
Vad är kunskap?
Jag har just förberett en eftermiddagskonferens om bedömning med lärarna på skolan. Konsten att bedöma har kommit allt mer i fokus i och med de nya kraven att alla elever ska ha skriftliga omdömen i varje ämne.
Fakta, begrepp och färdigheter är ganska lätt mätbara kunskaper, men de kognitiva förmågorna låter sej inte mätas så lätt, och det är där bedömningsförmågan blir så viktig för våra lärare.
Vad är det då vi ska bedöma? Bland de förmågor som nämns oftast i kursplanerna är:
Fakta, begrepp och färdigheter är ganska lätt mätbara kunskaper, men de kognitiva förmågorna låter sej inte mätas så lätt, och det är där bedömningsförmågan blir så viktig för våra lärare.
Vad är det då vi ska bedöma? Bland de förmågor som nämns oftast i kursplanerna är:
- Förmågan att tolka och analysera
- Kommunikativ förmåga
- Förmågan att identifiera och lösa problem
Det är lätt att se att detta är förmågor som är viktiga för barnen i deras vardag men även i deras framtida vuxenliv.
Just idag ska vi bena upp och sätta på pränt vilken undervisning som bäst gagnar att eleverna utvecklar dessa kunskaper. Något som också kräver att lärarna själva har samma förmågor. Jag känner mej lugn, och ser med tillförsikt fram emot eftermiddagen.
tisdag 24 februari 2009
Arbete lönar sig
Det lönar sej att arbeta mot mobbing. Läs mer på bl.a. forskning och framstegs hemsida:
lördag 21 februari 2009
Lågkonjunktur för visioner?
Minus, besparingar, nedskärningar... Rubrikerna är svåra att blunda för.
Den internationella lågkonjunkturen sätter klorna i våra medvetanden, men också i verkligheten.
Skolan (begreppet inkluderar även förskolan) kommer inte undan. Inte denna gång heller. Snarare kan man få intrycket att det är skolan och andra kärnverksamheter som ska dra en mycket stor del av lasset.
Jag roade mej häromdagen med att surfa runt på Luleå kommuna hemsida. Här syns inte krisen alls. Det känns litet befriande. Å andra sidan skulle sidan kunna användas till att ge oss som kommunmedborgare en mer nyanserad bild av den kris media så hårt etsar in i våra medvetanden.
Vision 2050 har fått gott om utrymme. Bra. Det är viktigt med visioner.
Men
jag konstaterar att begreppen näringsliv, boende, kultur, kommunikation, tillväxt och stadskärna är betydligt vanligare än begreppet skola (som nämns tre gånger).
Det som händer i skolan i Luleå idag avgör hur Luleå kommer att se ut 2050. Vad som händer i skolan idag har även en direkt koppling till vad hur Luleå ser ut nästa år. Luleå kommun använder som bekant kvaliteten och tillgängligheten i kommunens skolor som marknadsföringsmedel.
I en alltmer fördjupad kris sätts våra politiker verkligen på prov - Vilka är de avgörande prioriteringarna? För mej är det självklart vård, skola och omsorg.
Dock
som kontrast till allt detta: Vardagen i våra skolor och förskolor - där lusten att lära , kamratskap och engagemang från både barn, ungdomar, personal och föräldrar lyser igenom och får oss att glömma att det är kris. Där utanför.
Den internationella lågkonjunkturen sätter klorna i våra medvetanden, men också i verkligheten.
Skolan (begreppet inkluderar även förskolan) kommer inte undan. Inte denna gång heller. Snarare kan man få intrycket att det är skolan och andra kärnverksamheter som ska dra en mycket stor del av lasset.
Jag roade mej häromdagen med att surfa runt på Luleå kommuna hemsida. Här syns inte krisen alls. Det känns litet befriande. Å andra sidan skulle sidan kunna användas till att ge oss som kommunmedborgare en mer nyanserad bild av den kris media så hårt etsar in i våra medvetanden.
Vision 2050 har fått gott om utrymme. Bra. Det är viktigt med visioner.
Men
jag konstaterar att begreppen näringsliv, boende, kultur, kommunikation, tillväxt och stadskärna är betydligt vanligare än begreppet skola (som nämns tre gånger).
Det som händer i skolan i Luleå idag avgör hur Luleå kommer att se ut 2050. Vad som händer i skolan idag har även en direkt koppling till vad hur Luleå ser ut nästa år. Luleå kommun använder som bekant kvaliteten och tillgängligheten i kommunens skolor som marknadsföringsmedel.
I en alltmer fördjupad kris sätts våra politiker verkligen på prov - Vilka är de avgörande prioriteringarna? För mej är det självklart vård, skola och omsorg.
Dock
som kontrast till allt detta: Vardagen i våra skolor och förskolor - där lusten att lära , kamratskap och engagemang från både barn, ungdomar, personal och föräldrar lyser igenom och får oss att glömma att det är kris. Där utanför.
torsdag 19 februari 2009
Makten eller pengarna? Båda tack!
Denna dags första del var vikt för vår ledningsgrupp - En grupp bestående av kloka hjärnor från både skola och förskola.
Huvudpunkten handlade om hur vi kan öka vår måluppfyllelse utifrån det faktum att vi fått förtroendet att bli intraprenadverksamhet (enkelt uttryckt kommunal friskola).
Större delen av våra samtal kom att handla om goda lärmiljöer och hur vi arbetar mot målen. Intressant var att konstatera att mycket av det som sades inte alls förutsätter mer pengar - det handlar mer om vårt eget förhållningssätt - både till barnen och till varandra, och om organisation. Den slutsats jag drar av våra samtal är att upplevelsen av att ha makt över sin verksamhet är en bra grogrund för att utveckla skolan. Men för att inte någon kommunpolitiker ska se det som intäkt för stundande besparingar vill jag gärna tillägga - framförallt behöver vi tätt med (duktiga) lärare.
Huvudpunkten handlade om hur vi kan öka vår måluppfyllelse utifrån det faktum att vi fått förtroendet att bli intraprenadverksamhet (enkelt uttryckt kommunal friskola).
Större delen av våra samtal kom att handla om goda lärmiljöer och hur vi arbetar mot målen. Intressant var att konstatera att mycket av det som sades inte alls förutsätter mer pengar - det handlar mer om vårt eget förhållningssätt - både till barnen och till varandra, och om organisation. Den slutsats jag drar av våra samtal är att upplevelsen av att ha makt över sin verksamhet är en bra grogrund för att utveckla skolan. Men för att inte någon kommunpolitiker ska se det som intäkt för stundande besparingar vill jag gärna tillägga - framförallt behöver vi tätt med (duktiga) lärare.
måndag 16 februari 2009
Skriftligt omdöme om Ormbergsskolan
Sedan några månader tillbaka pågår Skolverkets inspektion av kommunens skolor, förskolor och fritidshem. Det är ett gediget arbete som ska mynna ut i skriftliga omdömen i maj någongång.
I stor kontrast till de omdömen vi ger våra elever kommer Skolverkets omdömen endast att vara "framåtsyftande" d.v.s. att det endast visar vilka brister de noterat. Där vi får G, VG eller MVG (nej, de använder inde de begreppen), nöjer man sej med ett kryss.
För ett par veckor sedan besökte de vår skola och efter en lång dag av intervjuer med både vuxna och elever fick vi rektorer feed-back, och det var med lätta steg vi gick hem den dagen. Nu fick vi bekräftat det vi hävdat länge. Bland de saker man lyfte som våra framgångsfaktorer var:
- Våra välutbildade, engagerade och erfarna pedagoger
- Våra engagerade föräldrar
- Våra engagerade föräldrar
- Vår höga och väldokumenterade måluppfyllelse i kärnämnena.
- Den kontinuitet man såg i lärandet för eleverna.
- Vår specialpedagogiska kompetens och verksamhet.
- Självvärderingen och arbetet med att involvera eleverna i målen för
undervisningen. Bl.a. genom loggböcker.
- Samverkan med särskolan
- Den process vi arbetar med för att kunna bedöma eleverna på ett bra sätt.
Jodå, de hittade också utvecklingsområden. Men vi kunde känna oss nöjda även där, eftersom det var områden som vi redan arbetar med att förbättra. Framförallt handlar det om att dokumentera elevernas utveckling lika väl i alla ämnen som i kärnämnena samt ytterligare fokusera på de nationella målen i kvalitetsredovisningen.
fredag 13 februari 2009
Folkhälsa - mer än att röra på sig
Som rektor är vardagen oftast fulltecknad med möten i olika former. Det ena viktigare än det andra. Spontana och planerade om vartannat. Helt ärligt är de planerade ofta för många för att det ska bli ett bra resultat av dem.
Veckans sista planerade möte var med "Arbetsgruppen för ökad fysisk aktivitet och goda kostvanor". Gruppen tillsattes av kommunens folkhälsoråd för över två år sedan, och när vi ser tillbaka vad som har åstadkommits så konstaterar vi att det har varit väl satsad mötestid.
Folkhälsa är som min kollega i gruppen (Ewa Lundström) sa, mer än bara fysisk aktivitet och goda kostvanor. Vi hänger ihop både till kropp och själ. Men helt klart har det varit givande att kunna fokusera på det ena. Skulle ha varit intressant om vi kunna jämföra både vad arbetet resulterat i när det gäller fysisk aktivitet och psykisk hälsa.
Vår kanonduktiga folkhälsosamordnare Barbro Müller konstaterade att det tyvärr inte finns så många evidensbaserade metoder när det gäller detta område - en hel del forskning, men det är svårt att säga att man vet vad som fungerar. En ut- och uppmaning till forskarvärlden alltså: Hjälp oss ta reda på vilka metoder som ger ökad fysisk aktivitet och goda kostvanor.
tisdag 10 februari 2009
Föräldrar på möte
Bland det allra roligaste man gör som rektor är att träffa föräldrar, gärna många föräldrar, och varför inte nya föräldrar.
Det betyder att det blev full pott ikväll när jag tillsammans med 4 av våra fantastiska pedagoger höll föräldramöte för föräldrar till blivade sexåringar.
Just detta år har vi en liten dipp av antalet barn i vårt upptagningsområde, och även om det kommit några extra föräldrar som bor i andra skolors upptagningsområden, så blev det ett fint möte med många kloka synpunkter och frågor - det är ju alltid fler som tar till orda om samlingen människor inte är för stor.
Där fanns föräldrar som inte satt sin fot i skolan sedan sin egen skolgång, föräldrar vars barn provat flera olika skolor och åter andra föräldrar som redan har barn hos oss på Ormbergsskolan.
Det är en stor ynnest och utmaning att de planerar att lägga sina barns väl och ve i våra händer. Vi känner oss ödmjuka inför det och vi hoppas på många fina år av samverkan mellan skola och föräldrar framöver. För som Skolverket sa när de var hos oss häromveckan: till våra verkliga framgångsfaktorer hör dels våra kunniga, kompetenta och erfarna lärare dels våra engagerade föräldrar.
Det betyder att det blev full pott ikväll när jag tillsammans med 4 av våra fantastiska pedagoger höll föräldramöte för föräldrar till blivade sexåringar.
Just detta år har vi en liten dipp av antalet barn i vårt upptagningsområde, och även om det kommit några extra föräldrar som bor i andra skolors upptagningsområden, så blev det ett fint möte med många kloka synpunkter och frågor - det är ju alltid fler som tar till orda om samlingen människor inte är för stor.
Där fanns föräldrar som inte satt sin fot i skolan sedan sin egen skolgång, föräldrar vars barn provat flera olika skolor och åter andra föräldrar som redan har barn hos oss på Ormbergsskolan.
Det är en stor ynnest och utmaning att de planerar att lägga sina barns väl och ve i våra händer. Vi känner oss ödmjuka inför det och vi hoppas på många fina år av samverkan mellan skola och föräldrar framöver. För som Skolverket sa när de var hos oss häromveckan: till våra verkliga framgångsfaktorer hör dels våra kunniga, kompetenta och erfarna lärare dels våra engagerade föräldrar.
söndag 8 februari 2009
ettfornyatlulea
I den stora morgontidningen har ettfornyatlulea.se slagit på stort och köpt en helsidesannons för att locka hit nya Luleå-bor.
Jag blir glad när jag ser annonsen. Den får mej att se Luleå med utanförglasögon - positiva utanförglasögon.
Det är viktigt att vi i vår allt mer globaliserade värld kan känna en stolthet och samhörighet i det sammanhang vi verkar. Det kan vara den egna familjen, platsen vi bor på eller den skola eller förskola vi går på. Det hjälper oss till en positiv självbild och självkänsla.
Jag gör också en annan reflektion när jag läser annonsen - den tillgänglighet vi har när det gäller förskolor. På vårt område har knappast någon mer än 5 minuter hemifrån till sin förskola. Att vänta i två år på förskoleplats som annonsens Ronny Olovsson fick göra när familjen flyttade till Värmdö är heller inte något man behöver oroa sig för. Dessutom vittnar de senaste årens kundundersökningar om att föräldrar är erhört nöjda med den verksamhet förskolorna i Luleå (och på Björkskatan) presterar.
Det är bra att bo och verka i Luleå. Hoppas det finns många potentiella Luleåbor inser det när de läser annonsen. Vi kommer att ta emot er med öppna famnen!
Jag blir glad när jag ser annonsen. Den får mej att se Luleå med utanförglasögon - positiva utanförglasögon.
Det är viktigt att vi i vår allt mer globaliserade värld kan känna en stolthet och samhörighet i det sammanhang vi verkar. Det kan vara den egna familjen, platsen vi bor på eller den skola eller förskola vi går på. Det hjälper oss till en positiv självbild och självkänsla.
Jag gör också en annan reflektion när jag läser annonsen - den tillgänglighet vi har när det gäller förskolor. På vårt område har knappast någon mer än 5 minuter hemifrån till sin förskola. Att vänta i två år på förskoleplats som annonsens Ronny Olovsson fick göra när familjen flyttade till Värmdö är heller inte något man behöver oroa sig för. Dessutom vittnar de senaste årens kundundersökningar om att föräldrar är erhört nöjda med den verksamhet förskolorna i Luleå (och på Björkskatan) presterar.
Det är bra att bo och verka i Luleå. Hoppas det finns många potentiella Luleåbor inser det när de läser annonsen. Vi kommer att ta emot er med öppna famnen!
lördag 7 februari 2009
Rörd och förundrad
En sak är säker: Man har ALDRIG tråkigt som rektor. Ingen dag är den andra lik, och ingen morgon kan man vara säker på att det man tänkt hinna med verkligen blir det man komer att ägna tid åt. Planerar man för att göra budget så kanske större delen av dagen går åt till elevsamtal, och har man trott att dagen skulle användas till långsiktig strategisk planering så kan ett oväntat besked från kommun, skolverk eller annan intressent innebära att man får spara planerandet till senare.
Men så är också skolan och förskolan en dynamisk verksamhet och dessutom en av de allra viktigaste arbetsplatserna i vårt samhälle - för vad kan vara viktigare än att vara en länk i arbetet med att bilda och fostra goda samhällsmedborgare.
På våra enheter finns drygt 420 barn som varje vardag får med sej en viktig bit av kunskap för livet. Jag kan bli både rörd och förundrad när jag tänker på vilket fantastiskt uppdrag vi har som rektorer att leda denna verksamhet.
Men så är också skolan och förskolan en dynamisk verksamhet och dessutom en av de allra viktigaste arbetsplatserna i vårt samhälle - för vad kan vara viktigare än att vara en länk i arbetet med att bilda och fostra goda samhällsmedborgare.
På våra enheter finns drygt 420 barn som varje vardag får med sej en viktig bit av kunskap för livet. Jag kan bli både rörd och förundrad när jag tänker på vilket fantastiskt uppdrag vi har som rektorer att leda denna verksamhet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)